ala Uv VILNRAa UCIGlaue OCH OVURKOCH 1 55tl8å Hang Vore
skyldig att infria dem med silfver.
Skul!e någon af de enskilda bankerna gå under,
så droge hans obeständ, likasom en annan ster ces-
sionants, otvifvelaktigt andra med sig i fallet. Då
Rikets Ständer, enligt Kongl. :kungörelsen den 30
Sept. 1851, punkt. 75, mom. p, redan afsett medel
för att genom riksbanken ersätta den minskning i rö-
relsekspitalet, hvilken skulle blifva en följd om nå-
gon af de nuvarande privatbanker komme ati upphö-
ra, så blefve det nu desto säkrare Rikets Ständer,
hvilka tillitades, för att afbjelpa den rubbning pen-
niogerörelsen undergätt, som händelsen var sådan vid
diskonternas fall är 1818, ehuru någon statens skyl-
dighet i detta hänseende hvarken medgafs eller före-
faons.
Riksbankens förmäga. att upprätthälla sina sedlars
silivervärde skulle nu icke kunna göras g-llande,
utan stora enskilda förluster e ler betydliga allmänna
uppoffringar, hvilka försigtigheten bjuder att söka fö-
rekomma.
Stora utländska kapitals indragning genom aktie-
banken har äfven en annan betänkligbet: Med den
siyrka han genom dem förvärfvar, skall han, sä län-
ge den utrikes krediten varar, möjligen kunna be-
herrska de öfriga svagare enskilda bankerna och slö
under sig den allmänna kreditrörelsen till den grad,
att allmänheten finge, eburu aktiebanken sjelf hade
godt om penningar, dyrare än vederborde, betala för-
sträckningen deraf.
Redan har man klagat deröfver att hela landets
penningerörelse är alltför mycket sammanhbopad i
hbufvudstaden, och man har genom landsortsbanker a
velat afbjelpa denna olägenhet. - Men hon skulle ä-
terkomma, om de 12 millioner som aktiebanken vill
sammanbringa, hopafördes i hufvudstaden med de 24
millioner, hvilka riksbapken sätter i omlopp.
Genom handelsbankens äktier skulle ettslags fond-
papper bildas, hvars gagn jag erkänner om spekula-
tionen kunde afvändas trän det hittills öfvade börs-
spelet med bränvin. Men då borde det ifrägavarande
Papperet göras sä tillförlitligt, att mindre bemedlade
personer, hvilkas hela sparpenning en dylik aktie
kunde utgöra, och hvilka ej förstode att akta sig förl
ett osäkert papper, intet väsendtligt äfventyrade ge
zom berörde aktiers innehafvande.
Det är ej sagdt inom hvilken tid de 12 millionerna
skola vara tecknade. Om teckningen aldrig stiger så
högt, skall banken likväl få drifva sin rörelse sä vid-
sträckt krediten medgifver, och sä, som föreställde sig
bäde ut- och inländska män att den uppgifna kapital
styrkan verkligen funnes i bolagets händer?
4 15. Om 12 millioner redan utgöra en nog stor
tillökning i härvarande utlåningsmedel, så skulle den
bär ifrägaställda tillökningen i aktiebankens rörelse
vara ännu äfventyrligare.
Ordalagen i denna 4 äro dessutom så beskaftade,l
att om ban antages, synes Konungen hafva på för-l.
-hand medgifvit att aktiebankens kapital mä kunna,
när bolagsstämman sä för godt finner, ökas öfver 12
millioner, samt Konungen endast bafva törbehållit sig
att pröfva till. hvad belopp det mä ske. Bestämmes
detta till en alltför ringa summa, sä anses det för enl.
af regeringen ovärdig chikan. Frågan om tillökning
mä ega rum torde derföre böra uttryckligen göras
beroerde af Konungens samtycke.
16. Enpligt denna behöfva endast 900,000 rår
af de 12 millionerna vara inbetaldta när banken fär
börja sin rörelse. Må hon då med denna tillgång
sträckas så längt krediten medgifver, uppstegrad hos
allmänheter genom benmnes tro att de 12 millionerna
skola finnas, och begagnad af direktionen under för-
boppning.att de skola erhöällas, sä blifver den stora
byggnaden uppförd på alltför svag grund. Om rö-
relsen, under dessa förutsättningar, sträckes så längt
att banken icke bär sig, sä saknas en tillräcklig re-
servfond för att vid utredningen ersätta de fordringar
som icke kunna indrifvas, på sätt vid 4 72 närmare
utredas skall.
16 :s ionehåll motsvarar ej heller de fordringar,
som 1846 ärs förordning gör af andra privatbanker,
hvilka utgifva egna-tryckta eller graverade sedlar.
Dessa få, enligt 7 4 af samma förordniog, icke träda
i verksamhet förr än bolagsmännen i rikets gällande
mynt inbetalt: 10 procent af grundfonden och inför
konungens befallniogsbafvande styrkt, att godkänd
säkerhet blifvit ställd icke allenast för de 15 procent,
hvaraf den dessutom skall utgöras, utan äfven för den
öfriga delen af teckningssumman (75 procent). Ehuru
stora farhågor man hyst för beständet af dessa ban-
ker, äro de likväl äfven i detta hänseende bättre
grundade än aktiebanken skulle blifva.
18. För aktieegarnes förmåga att erlägga de
summor, för hvilka de tecknat sig, finnes ingen sä-
kerhet, ej heller för deras fortfarande med påbörjade
inbetalningar nägon annan borgen, än fruktan för
mistningen af de redan gjorda och räntan på aktie-
brefs erhällande. Man kan likväl tänka sig det sä-
dana omständigheter inträfta, att aktieteeknarne hellre
uppoftra redan gjorda inbetalningar än de tillskjuts
nya. I andra enskilda banker mäste lott-egarne, på
sätt nyss nämndt är, ställa säkerhet för heia den
summa, hvilken en hvar tecknat, hvarigenom styrel-
sen är viss om erhällandet af de för bolagets verk
samhet päräknade medel.
TTillåtelsen i denna 6, 2 mom., att, sedan 40 pro-
cent af aktiebeloppet blifvit inbetalda, ställa akiie-
brefven på innehafvaren, d. v. s. på okänd aklie-
egare, gör det för styrelsen omöjligt att utbekomma
mera än ?, af det tecknade betoppet, derest aktie-
egaren ville hälla sig undan.
Denna tillåtelse är stridande mot 10 i 1848 äre
förordning om aktiebolag, der hvarje bolagsman är
skyldig ansvara ätminstone för hvad han åtagit sig
insätta. Man kan säga att delegarne i aktiebanker
icke skulle, om det föreslagna reglementet godkändes,
hafva åtagit sig mera än 40 procent af tecknings-
summan, emedan 24 till yttermera visso frön vi-
dare betalnivgsskyldighet till banken befriar den ak.
tig-egare, som dä han frän bolaget skiljes, redan er-
lagt berörde 40 procent. Men dä borde icke heller
oktroyen i det hela hafva blifvit begärd på mera än
4,800,000 rår, i stället för 12,000,000, eller 40 pro
cent ä den sednare rumman.
19. I denna fordras väl, enligt 5:te och 6:te
45 i aktiebolags-stadgar, det delegare skall, vid aktie-
brefs mottagande, afgifva sin skriftliga förbindelse,
att ä föresatta tider erlägga hvad ä aktien är oguldet.
Mean denna förbindelse är på sin höjd tillfyllestgö-
rande för 40 procent. Efter deras inbetalning exfor-
dras, enligt denna S, icke bankstyrelsens medgitvande
till utbyte af en äldre förbindelse mot en ny aktie-
egares, eburu obemedlad den sednare kan vara.
Denna naturliga följd deraf, att aktierns sedermera
kupna ställas på obekanta innehafvare, visar att ban-
kens stiftare sjelfva icke med säkerhet päräknat mera
än 40 proeent af de 12 millioner, som reglementets
14 avgifver.
14 i 1846 års förordning förbjuder delegare i en-
skild bank, hans arfvingar eller sterbhusdeiegare, att
under bolagstiden träda från bolaget eller sin lott
annan person öfverläta, med mindre bolaget dertill
samtycker.
Genom förevarande 19 skulle aktiebankens bolag
hafva på förhand samtyckt att hvarje delegare finge
afgå eller sin lott ä annan öfverlåta, så snart 40 pro-
cent vore inbetalda.
Hvarken för utländska eller inhemska delegares
fuligörande af deras betalningsskyldighet fordrar re-
glementet någon annan underpant, än deras skriftliga
förbindelse. På styrelsens kännedom af aktietecknar-
nes vederhäftighet skall man säledes. allena förlita
sig. Denna kunskap synes, då fröga är om 40,000
aktiers egare, desto mindre kunna vara tillräcklig,
som dessa möjligen äro till sor. del utländnivgar.
Det förefaller ock motsägande, att direktionens
medgifvande till en tid erfordras. för utbyte af aktie-
egares gamla förbindelser mot nyg, ehuru herpes
pröfning af de ursprungliga förbindelserna icke före-
skrifses. Anses denna likväl för ett vilkor, som för-
stäs inunder, så torde erkställigheten icke blifva lätt,
utan hetruktac stsom ett misstroende, emedan: Avi:l
a
LT SO oo sön 4 nere tr lö fort krk Ert er