KALIFORNIEN)
Skildradt i bref af N. J. ANDERSSON.
Se
Annehåll: Förfarande vid vaskningen — Cioting
diggiog — Qvarzminorna — Guldets ymnig-
h
et — Utsigterna till fångst för den en
skilde — Lefnadskostnad — Bedrägerier — Ut:
sväfniogar — Motgångar — Varning mot ut:
vandring till Kalifornien — Räd till: de dit an-
kommande — Arbetslönens ombytlighet.
Dock är det icke vid alla dry diggings zom
man måste använda tom-long och nedlägga
stora depenser för vattnet. Der jordmånen är
temligen fri från lera och der gräfningarne
äro belägna i närheten af floden, nyttjar man
endast en s. k. cradle eller rocka, en 1,
aln lång vagga, bestående af två tråglika af-
satser i rektangulär form, ofvanpå hvarandra,
med en mellanbalk af duk, den öfra liksom ji
tom-longs nedre afsats med en botten af jern-
bleck, genomstungen af talrika små hål, och
den undre afdelad i tvenne rum samt hvilande
på tvenne transversala vaggmedar, som röra
sig i tvenne för dem urholkade slåar, så att
den med lätthet sättes i en sqvalpande rö-
relse. Som nästan aldrig en minare bearbe-
tar en digging ensam, utan minst tvenne äro
förenade, så uppbär den ene dirt från hålet i
pytsar ner till floden, medan den andre är
sittande der vid cradlen; dirten slås i det öfre
tråget, vaskaren fattar med venstra handen i
ett på kanten uppstående handtag, och vaggar
machinen fram och tillbaka, medan han i den
högra håller en skopa, hvarmed ur floden öses
vatten i vaggan, så att dirten ständigt öfver-
spolas, sanden nedfaller i den undra afsatser
och guldet qvarstannar på väfmellanbottnen,
medan stenarne qvarblifva ofvan hålplåten samt
utkastas genom att aflyfta och urstjelpa den
söfre l5ga afsatsen. Slutligen urvaskas den
nedfallna dirten i pan, enligt förut nämnde
metod, och guldet renas orasider från der
medföljande svarta jernsanden.
Cioting-digging skiljer sig i intet annat från
den nyss beskrifna än deruti, att man här
gräfver sig horisontelt in i sandbackarne och
lösbryter den guldbaltiga dirten. Sitt namn
hafva dessa-gräfningar fått efter ett djurslag,
cioter (cajoter), som bruka på detta sätt gräfva
gångar i marken och djupa hålor att gömma
sig uti. Dessa stundom djupa gräfningar äro
ofta farliga genom de i dem ganska vanliga
jordrasen, hvarigenom menniskolif ej sällan
omkomma; man använder derföre numera i
dem den kostsamma försigtigheten att under-
bygga taket med pallar, gom förhindra ras.
De äro oftast mycket gifvande, men -särdeles
mödosamma att bearbeta och i allmänhet ej
ännu så använda som de tvenne förut nämnda
slagen.
Qvarzminorna slutligen anses i allmänhet för
de bästa, emedan då de äro någorlunda gif-
vande, d. v. 8. då de innehålla 2—5 cents
guld pr skålpundet sten, så göra de det möj-
ligt att en längre tid vara bosatt på ett och
samma ställe och njuta bebaget af ett mera
ordnadt lif. Qvarzen och guldet äro tvifvels-
utan liktidiga, och det sednare finnes nästan
alltid i förening med det förra, ehuru vanli-.
gen alltför otiljräckligt af fast klyft att kunna
bearbetas. Det är izynnerhet i Södra Kalifor-
nien de fitnas ymnigare, och man här der
allt mer och mer börjat använda komplicerade
krossningsmachiner att dermed sönrderböoka
varzen, Ehuru en sådan machin här kostar
13—15,000 piaster (söger 60,000 rår), så mg
) Se A. B. N:o 62, 65, 66, 68 och 71—74,