Och Svenska Tidningen skyr icke att erinra,
hurusom ett sådant förslag skulle kunna ge-
nomföras endast genom ändring i riddarbus-
ordningen, som icke är grundlag, således blott
genom adelns eget beslut, af konungen stad-
fåstadt, anser sig på denna grund kunna med
säkerhet antaga, att adeln icke skall låta det
stundande riksmötet förbigå, utan att härutinnan
taga ett beslut, fordradt af dess egen fördel och
af medståndens otvetydiga önskningar (hör!),
och söker uttryckligen att undanrödja den be-
tioklighet, som sätter i fråga, huruvida icke
någon grannlagenhet emot de öfriga stånden
borde afhålla adeln från att på detta sätt be-
gagna sin grundlagliga rätt.r
Förstån j nu eller hvad? En represen-
tationsförändring, oktrojerad af ridderskapets
och adelns pluralitet utan de öfriga ståndens
hörande, och åsyftande att ifrån representa-
tionsrätten helt och hållet utesluta den min-
dre besutna och den mindre befordringslystna
adeln såväl som alla de adelsmän, som en-
dast drifva borgerliga yrken, vore det änlan-
dets störste affärsmän, för att derigenom för-
vandla riddarhuset till en i möjligaste måtto
obemängd uppsättning af byråkrater! Sådan är
då den reform, hvarom man från denna sida
gifver oss slutlig förhoppning, och för hvars
befrämjande man förklarar, att män med in-
årg skulle förvärfva en ärofull tacksam-
et!
Icke minst anmärkningsvärdt är vid allt
detta, att Svenska Tidningen säger sig för-
orda detta förslag i strid mot sin enskilda
mening. Hon önskar nemligen sjelf, att adeln
ville uppoffra sin sjelfskrifvenhet. Men om
så är, hvarföre förordar hon då icke fortfa-
rande i främsta rummet det hvilande försla-
get, som ju innebär upphäfvandet af denna
sjelfskrifvenhet? Hvad tvingar henne att redan
nu förorda ett annat mot egen bättre öfver-
tygelse? Och till hvilka slutsatser berättigar
man i detta afseende af hennes förut gjorda
antydan om regeringens afsigter i händelse
det hvilande förslaget skulle falla? Eller hvems
ärenden går hon?
Ehuru det hvilande förslaget är utgånget
från en sida, hvars politiska grundsatser icke
äro våra, hafva vi för vår del hvarken kunna!
betrakta det blott och bart som ett opraktiskt
hugskott, oförtjent af hvarje närmare gransk-
ning, eller säsom ett sådant, hvars förkastande
vid den blifvande riksdagen borde förutsät-
tas såsom en likasom på förhand atgjord sak.
Vi hafva fastmera just förbehållit oss att när-
mare emot riksdagen underkasta detsamma en
allvarlig pröfning, innan vi derom uttala vårt
omdöme. Och vi hafva i detta afseende hvar-
ken behöft Svenska Tidningens eller hennet
insändares påminnelser om vår publicistiske
pligt, ärna också aldraminst taga hennes för-
farande vid behandlingen af denna vigtiga fråga
till efterdöme för oss.
Det skall af denna pröfning i sinom tid visa
sig, huruvida det varit vår tanke, att repre-
sentationsfrågan bör uteslutas ur räkningen
bland de frågor, för hvilka man kan vänta
ständernas uppmärksamhet vid den instun
dande riksdagen. Men innan vi inlåta oss uti
denna pröfning och uttala vårt derpå grun-
dade omdöme, anse vi oss i motsats emot vår
så lätt färdige konservative yrkesbroder förut
böra sätta våra läsare i tillfälle att taga när-
mare kännedom om förslagets innehäll och
derom bilda gig ett begrepp, och det så myc-
ket mera som detsamma hittills icke veterli-
gen erhållit någon annan offentlighet, än den
uti de endast-för få läsare tillgängliga -riks-
dagshandlingarne. Vi skola således inom kort
göra början med det hvilande representations-
förslagets meddelande för att derefter öfvergå
till en närmare granskning af dess innehåll,
— Kronprinsessan behagade, enligt P. T.,
i fredags middagstiden med sin närvaro hedra
kaptenen Funcks privata gymnastik-anstalt
(Norrlandsgatan N:o 13), den enda härva-
rande frisk-gymnastik-inrättning för yngre frun-
timmer, och i hvilken vid detta tillfälle exa-
men hölls med 30 unga flickor.
Prinsessan Eugenia, som genom den fort-
farande vinterkylan är förhindrad att deltaga;
den allmänna gudstjensten i slottskapellet, ha
sistl. lördag, enligt P. T., i sina rum begått
H. H. Nattvard. Skriftermålet förrättades a!
öfverhofpredikanten Nordenson.
— P. T. meddelar följande regeringsbeslut:
Sedan Ystads äldste förklarat. att den å!