medde!a våra tankar om verkstälibarheten atlr
den af oss yrkade upplögningen af förbindel-
sen mellan kyrkan och skolan, för hvilken re-
forms verkställande Svenska Tidningen anser
nödigt att sundervisningsverkets män sättas i
lika god ekonomisk ställning som kyrkans.
Vi medgifva att saken har sina svårigheter,
men anse den derföre icke omöjlig. Det mi-
varande förhållandet medför alltför betydande
olägenheter både för skola och kyrka, att det
ej bör bortbytas mot ett mera rationellt sy-
stem, äfven. om det ej vore så fullkomligt.
Intet afseende fästes nu på skollärarnes dug-
lighet för kyrkan; den bästa rekommendatio-
nen till stora presterliga inkomster är att vara
en ohjelplig skollärare, så objelplig att det
till och med faller ephorus i ögonen, eller
också en grälig konsistorialis. Då skall bi-
skopen, med händer och fötter, arbeta på att
få honom befordrad till det första stora
regala pastorat, för att bli af med honom.
Församlingen har naturligtvis intet ord medi
laget; församlingen anses endast vara till för
att absorbera utskotten från läroverken.
Sådana skolans män komma att lida mest,
det medges; men med dem kan man med
godt samvete hysa något mindre förbarmande.
Mera synd är det med verkligen dugliga lä-
rare, som grånat i skolans tjenst, utan det
trefliga perspektivet för gamla dagar af en
rödmålad prestgårdsgrind och en vice pastor
som tar på sina skuldror hela sysslan — en-
dast med undantag af inkomsterna. Men den
tid stundar då anspråken på presten blifva
helt andra än de varit, och församlingarnes
fordran på verkliga religionslärare ej längre
kan undertryckas. Det finnes mången sam-
vetsgrann skollärare, som nekat att för sina
tjenster inom skolan mottaga belöningar in-
om kyrkan, och deras antal är i tillvext.
I den absoluta monarkiens dagar gaf
man kronans egendomar till belöning åt
dem som tjenat staten eller monarken.
Detta var en orättvisa, men huru skulle
man eljest belöna dem, heter det. Ännu i
gednaste tider hafva furstarne utdelat höga
embeten såsom enskilda favörer till sina guust-
lingar. Det var visserligen hårdt att beröfva
de förra det lilla nöjet att utöfva en så oskyl-
dig frikostighet, och de sednare det enda till-
föllet till anständig utkomst. Men förändrin-
gen måste gå för sig, sedan folken kommit
till den öfvertygelsen att embetena äro till för
det allmännas väl, och att icke det allmänna
är till för att uppdelas i embeten åt några
vissa privilegierade.
Så förmoda vi äfven att det skall gå med
skiljandet af skola och kyrka, sedan folket
fått öfvertyga sig ott den krivtna försauwulingen
är något annat än en pensionsinrättaing åt or-
keslösa skollärare. Dessa torde väl på gamla
dagar få nöja sig med mindre rikliga inkom-
ster, men sin -anständiga bergning skola del
dock icke behöfva sakna. Våra ständer hafva
på sednare tider gjort stora uppoffringar för
elementarundervisningen, men ue skola nog
finnas böjde att göra ännu mer; för att deri-
genom få prestembetet till att blifva hvad det
bör vara, Och 43 de som egna sig åt kyr-
kans tjenst Paom en sådan afsöndring vinna
utsigten på tidigare befordran och slippa
sku sätta sig under en lång räcka af år,
unde det åtminstone ifrågasättas om ej sta-
ten med rätt kunde fordra användningen al
någon ringa del af de högre prestlönerna såsom
bidrag till en pensionsfond för uttjenta skol-
lärare.
Äfven i afseende på det af oss framställda
förslaget om pastoralexamens upphörande har
Svenska Tidningen en betänklighet, som den
önskar af oss häfd, nemligen den att presten,
då ingen examen vidare hotar honom, på
gamla dagar alldeles öfvergifver studierna och
sbemäktigas af de verldsliga bestyren. Härpå
;svara vi, att de studier som på gamla dagar
och vanligen med yttersta vedervilja gö-
ras såsom förberedelse för pastoralexamen
verkligen icke äro mycket värda. Den gamla
komministern eller adjunkten svettas några
månader vid sina klassiska skolböcker, den
rysliga Uicero, den hiskliga Livius och det
förskräckliga Romarbrefvet på grekiska, och
plugga i minnet några lumpna årtal ur histo-
rien och några träaktiga katekesfrågor ur ett
förlegadt dogmatiskt kompendium. Vi anse
rent ut en sådan bedröflig examensläsning
-ojemförligt mera intellektuelt och moraliskt
förnedrande . än vi anse den upphöjande. Vi
önska med Svenska Tidningen andra och
tidsenligare äggelser för presten att ej alldeles
öfvergifva sina studier, men vi söka dem för-
nämligast i en så mycket grundligare bildning
från början, att han fått smak för studier, i
upphörandet af prestens fastläsande vid åker-
bruket — för hvilket inga skäl mera tala, se-
dan jordbruket mer och mer blir en syssel-
sättning för de intelligenta medelklasserna och
bönderna sjelfva med hvar dag utvidga sina
landtbruksinsigter — sarat i församlingarnes
stegrade anspråk på bildning och intelligens
hog sina andliga lärare. Deras snara skiljande
vid jordbruket anse vi för ett grundvilkor för
möjligheten af predikoståndets upphjelpande.
Det är något i alla civiliserade länder alldeles
oerhördt, att presten skall behöfva vara bonde
för att föda sig. En trädgård och betesmark
för några kor och ett par hästar, mera jord
borde aldrig tillhöra ett prestboställe. Ut-
arrendering af större boställen medför alltid
krångel, förluster och efterräkningar. Man
kunde skrifva en hel bok om orimligheten att
göra presterna till stora förpaktare och ålägga
dem ett förlag, ofta uppgående till 10,000 rd:
bko, De tänkande finna det sjelfva, de an-
dras församlingar finna det så mycket mera.
Så mycket i hast för att gå Svenska. Tid-
ningens önskan till mötes. Vi torde en an
nan gång få tillfälle att närmare utveckla vår:
tankar i afseende på dessa höget maktpålig.
gande ämnen.
ne EEE
— Enkedrottningen, Kronprinsen och Kron
prinsessan savat prins Oscar behagade i gå
med sin närvaro hedra vetenskapsakademiens
årshögtidsdags firande å stora börssalen.
FE. oo T SN RAR KR vå a en