de korridorer, som föra till audienssalen. På gården
hvirfla trummorna och musiken spelar upp. Men se
blott! furst Menschikoff kommer i — bonjour-rock med
en rund icke alldeles ny hatt och käppen i hand;
herr v. Ozeroff i svart frack; grefve Nesselrode ipa-
letot, och sä vidare! Den turkiska ministeren skall
ha setat såsom förstenad eller träffad af blixten.v
Furst Menschikoff lärer medföra stora summor i
kontanter och har af ryska regeringen för sitt vistande
i Konstantinopel särskildt fätt sig anvisade 50,000
francs i månaden.
AMERIKA.
De amerikanska tidningarnes- berättelser öf-
ver presidenten Pierce8 den 4 Mars försig-
gångna installering i embetet kunna icke nog!
berömma det storartade och gripande i dennal
högtidlighet. Entusiaszmen i Washington varl:
utomordentligt stor. För att kunna bevistal:
högtidligheten hade hundradetals personer,
bland hvilka äfven fruntimmer, natten emel-l:
lan den 3 och 4 tagit plats i Capitolii rotunda,
och tusentals menniskor, som icke kunnatl:
finna något herberge, drogo under natten fram l!
och åter genom gatorna. Kort före kl. 1 upp-l:
steg general Pierce i vagnen för att begifval
sig till senatens församlingslokal. Han stod!
upprätt i vagnen jemte presidenten Fillmorel!
och beledsagades af marskalkar. De frem-l!
mande gesandterna slöto sig i vagn till tåget.
Ett starkt snöfall störde processionen. Vidli
ankomsten till senatens församlingssal intogo !l
de båda presidenterna sina platser framför se-!
kretariatsbordet och begåfvo sig straxt efter!
kl. 1, beledsagade af samtliga senatsmedlem- lt
mar och öfverrättsdomare, till capitolii östral
front, der för dem en stor tribun var upprät-
tad. Kl. half 2 mottog den högsta domsto-
lens president eden af general Pierce, hvilken
hade följande lydelse: Jag försäkrar högtid-
ligen, att jag skall troget förvalta presidents-
embetet i Förenta Staterna och efter bästa
krafter upprätthålla och skydda Förenta Sta-
ternas författnings. General Pierce aflade icke
eden i den eljest brukliga formeln jag svär
högtidligen,, och kysste ej Nya Testamentet,
som i södern är brukligt, utan stod och, med
hufvudet blottadt, höll bibeln högt i högra han-?
den. Alla åskådare blottade likaledes sinalå
hufvuden under edgången, trots det starkalt
snöfallet. Sitt tillträdestal uppläste han urjs
minnet, utan manuskript, och vi meddela derurc
följande såsom dess väsentligaste delar:
Vårt fäödernesland har hittills mot den lidandelo
menskligheten iakttagit sina hufvudsakliga pligter; 2
det har talat och skall fortfara att tala sympatiens, d
uppmuntrans och förhoppningens språk till alla dem
som sucka för den störst x med sundt förnuft förenliga
frihet; den regelmessiga utveckliogen af vära institu-!8
tioner har omintetgjort den fruktan som fordom oroadela
mer än ett starkt sinne, mer än ett djupt förstånd.
De farhågor man hyst för utsträckningen af värt om-
råde, för tillväxten af våra staters antal, för förökan-
det af våra rikedomar, för tillväxten af vär befolk-
ning, hafva befunnits ogrundade. Upplyst af en så
bestämd och så uppmuntrande erfarenhet, skall min
förvaltning icke läta hejda sig af med skygghet mot-
sedda faror, som skulle kunna uppstå för oss till följd
af en ny utvidgning. I sjelfva verket bör man icke
dölja att vär ställning såsom nation, att vär position
i verlden gör förvärfvandet af vissa besittningar, som
för närvarande icke äro af oss beroende, af obestrid-
lig nytta för försvaret af vära intressen, ja till ochlb
med i framtiden nödvändiga för vär handels beskyddi.
och upprätthållandet af verldens fred.
Om dessa besittningar vinnas skall det icke blifva
af eröfrareanda, men för ett obestridligt nationelt in-
tresse, för allmän säkerhet och på ett med national-
värdigheten fullkomligt öfverensstämmande sätt. Hvar-
ken vär historia eller vår ställning erbjuder nägontingL
som kunde göra oss till avgripare; allt uppmanar oss 8
tvärtom att bibehälla freds- och vänskapsförbindelser t
med alla nationer. På en gång rättrådiga och fred-
liga afsigter skola karakterisera vår utrikespolitik.?
Jag vill att min förvaltning icke skall efterlemna nå-Ån
gon fläck i våra ärofulla häfder, och jag tror mig
med fullkomligt tryggt samvete kunna försäkra, att,
inom de lagliga gränserna för min konstitutionella
myndighet, det icke skall tillätas nägon klass af vär
befolkning att utföra någon handling, som icke kan
rättfärdigas inför den civiliserade verldens domstol.
Det är längt bättre att söka på fredlig väg vinna
de stora ting vi säsom nation eftersträfva. Vi ha
hittills icke lidit af de invecklade europeiska syste-
merna, i hvad den politiska konstitutionen angär; vi
ha varit nästan helt och hället fritagna från deras
revolutioner, deras krig, deras oro. Då dessa system
inskränka sig till de nationer hos hvilka de uppstått,
och de stadna inom gränserna för deraslagliga dom-
värjo, så kunna de endast intressera oss genom ett
vädjande till våra: sympatier för den menskliga fri-
hetens och det allmänna framätskridandets sak. Men
handelns och de internationella förbindelsernas in-
tresse bör alltid erbjuda ett ädelt fält för ett stort
folks moraliska inflytande... Med så fasta, så redbara
äsigter hafva vi rätt att vänta, och vi skola fordra
en omedelbar reciprocitet. De iakttagelser jag gjort
under min korta bana säsom -soldat, hafva bekräftat
mig i den äsigt, som delats af andra alltsedan vår
regerings grundläggning, att underhällandet af stora
armeer i värt land skulle vara icke endast farligt,
utan äfven onyttigt.
I ledningen af de inre angelägenheterna påräknen
j en uppoftrande rättskaffenhet och en samvetsgrann
sparsamhet i alla förvaltningens grenar, en sparsam-
het, nog allvarlig att aldrig kunna dragas i tvifvels-
mäl. Utan äldre förbindelser att uppfylla, utan be-
löningar att utdela, utan nägot agg att minnas, fri
från hvarje personlig biatsigt i valetaf offentliga em-
betsmän, skall jag, i hvad mig angär, utföra mitt
svära och ömtäliga uppdrag, afvisande säsom ovärdig
min karakter och min ställning hvarje bevekelsegrund,
som icke har till syftemäl uppfyllandet af min pligt
och värdandet af mitt lands dyraste intressen. Jag
är af den äsigt, att de 1850 ärs lagar, som med ett
gemensamt namn blifvit kallade kompromisslagarne,
äro strängt konstitutionella, och att de böra utan tve-
kan efterlefvas. Jag tror att republikens myndighe-
ter äro pligtiga att i detta afseende vaka öfver Sö-
derns rättigheter, säsom de vaka öfver hvarje annan
laglig och konstitutionell rättighet.
Men äfven hvarje medborgares i hans individuella
egenskap tillkommande rätt måste så inom som utom
landet hällas helig. Sä länge han ser hvarje stjerna
i sin flagga på sin plats, så skall det, om han än
saknar penningar för befordrandet af sina syften eller
en titel, som berättigar honom till en upphöjd ställ-
ning, vara hans privilegium och måste vara hans
erkända rätt, att äfven i furstars äsyn oförfäradt in-
taga sin plats, i det stolta medvetandet att han sjelf
är en medlem af en nation af suveräner och att han
hällande sig på laglighetens väg, icke kan vara så Xt
längt aflägsnad från sitt hemland, att icke den em-0!
betsman, som han qvarlemnar pä det ställe jag nulb
intager, skall sörja derför att ingen våldets eller de fö
tyranniska passionernas råa hand skall straflöst vid-
röra honom. Haan bör veta, att på hvarje haf och ilr.
hvarje land der vära företag lagligen kunna taga vår iC
flaggas beskydd i anspråk, der är amerikansk med-t?
borgareskap ett okränkbart skydd för amerikansk rätt. hb
Och i förbindelse dermed kan det knappt vara nödigtd
att ånyo uppställa en sats, som hädanefter mäste an-
ses såsom en grundprincip, nemligen att konfedera- R
Ö0 ÅM Xr er Mm HQ nn Mn r MM NM fQ
--)