Erfordras blott att räkna på de tio,
För att få klart, att ingen fyrk töll på min lott.
Bevillning härutaf till kronan lär alltså
Ej kammarrätten ens ålägga att utgå.
I följd härat jag vördsamt fär till svar förklara,
Att jag i ödmjukhet anmärkningen bestrider
Och ber den höga rätten nu och alla tider,
Mot revisorers på procenten lystna skara,
Den fattige löntagaren gunstigast försvara.
Stockholm den 23 Mars 1852.
4. G, Gyldenstolpe,
kapten vid kongl. Svea artilleriregemente.
— Ny Komet. Dr Hartwig i Leipzig har
den 10 dennes i stjernbilden Orion upptäckt en ny
komet, som rörde sig rakt mot norr. Den har den
13 äfven blifvit observerad i Altona.
— Uti 2:a häftet af det förtjenstfulla arbe-
tet Skänska Herregärdar meddelas i afseende på
säteriet Bälteberga följande upplysningar: Bälteberga
kan tjena säsom exempel bäde på den grad af ut-
styckning, som Ätskilliga stora egendomar i sednare
tider undergätt, och på det ständigt stigande jordvär-
det. General Bennet köpte i början af 1700-talet
Bälteberga och det den tiden detsamma tillhörande
Hvideröra för 23,000 daler s. m. År 1812 säldes
Bälteberga ensamt till C. A. Sjökrona för 112,000
rdr bko, deraf sjelfva säteriet — 2!, hemman —IJ-
värderades till 22.000 rdr bke. Egendomen hade då
4100 tunnland. År 1842, sedan 3081 tunnland förut
blifvit afyttrade mot 300,000 rår rgs, köptes ätersto-
den, utgörande 1019 tunnland, för 166,000 rdr rgs
af dansken v. Gerstenberg-Rosted. Denne afyttrade
ytterligare 519 tunnland och sälde stutligen 1851 sä-
teriet med dess äterstående 500 tunnl:nd till löjtn.:
E. Munck af Rosenschöld för 105,000 rår rgs. För
närvarande utgör således Bälteberga 2!, mtl säteri
med 500 tunnland. :
— RELIGIONSFRIBETFN I TURKIET. Tvenne tur-
kiska officerare i Brässel, Rustan Eftendi och Said
Bej, ha nyligen utgifvit Reponse å quelques jour-
naux relativement aux affaires de la Turquie, isyn-
nerhet riktad emot österrikiska tidningar. Häri för-
nekas förföljelsen mot de kristna i Turkiet. I Kon-
stantinopel draga obehindradt och under skydd af re-
geringen stora katolska processioner genom gatorna,
på ett sätt som knappast eger rum i Paris, och i
Smyrna) bar nyligen paschan presiderat dä katolska
nunnor utdelat pris bland sina noviser. På turkiska
krigsskeppen vistas alltid en pop, som håller grekisk
gudstjenst med matroserna. Icke bland turkarne i
Albanien och Bosnien, utan blott hos montenegrinerna
förekommer intolerans mot fremmande trosbekännare.
Äfven säges det vara muhamedaner som skydda der
heliga grafsen i Jerusalem, under det den profaneras
af greker och latinare. ;
— Tortyr Å ETT BARN. Uti departemen-
tet Gard i södra Frankrike blef en ung flicka
om 7 ärs älder, vid namn Antonie sistlidne oktober
öfverlemnad i värd hos en sin kusin, en fru de V; Sedar
någon tid förlupit förmärkte fru de V.attnägra henne
tillhöriga smäsaker bortkommit och fattade misstan-
kar om att Antonie tagit dem. Denna sednare till-
stod också att hon bortsnappat två eller tre silfver-
mynt och en guldring, hvilka hon uppgaf sig hafva
dolt i en mur, men hon ville för ingen del uppgifva
stället.
Fru de V. försökte då att genom hvarjehanda straff
förmå barnet att upptäcka gömstället. Hon instängde
det först i ett mörkt rum, sedermera i en magasins-
Ikal, hvarest barnet endast erhöll litet: bröd och vat-
ten att lefva af och barnpigan hotades med att blifva
bortkörd, i fall kon understod sig att ihemlighet för-
skafta barnet nägon annan föda. Pigan var dock till
lycka för barnet nog mensklig att flera gånger trot-
sa denna hotelse.
Under barnets fängelsetid blef det i flera omgån-
gar allvarsamt piskadt af fru de V. med en stor kar-
bas, och för att hindra dess skrik tillstoppade hon
barnets mun med jord. Denna omenskliga behand
ling, som räckte nio dygn, förmädde dock icke;be-
segra barnets envisa tystoad i afseende på gömstället.
Den 6 November lät fru de V. hemta sin lilla släg-
ting upp i sitt rumy tillfrägade henne ännu en gång
om gömstället för de bortsnappade sakerna, och dä dep
lilla envist fortför i sin vägran att uppgifva. det, sam-
manknöt fru de V. hennes händer och satte henne på en
stol, under yttrande: jag skall behandla dig säsom brotts--
Jingarnedå man vill. förmå dem att bekänna sina förbry-
telsers. Sedan fru de V. derpä aftagit barnets strume
por, förde hon dess nakna fötter fram till eldstaden
och satte barnets hälar inpå en jernplåt, som var få-
stad vid främre delen af eldstaden, för. att hindra
eldbränderna, som hwilade mot plåten, att utfalla och
qvarhöllos barnets fötter på detta sätt en stund ut-
satta för det brännande jernets inverkan.
Den lilla Antonie upphäfde vid denna tortyr de
mest genomträngande rop, nedföll. för sin kusins föt-
ter bedjande om barmhertighet, men hvarken barnets
jämmer eller böner rörde kusinen, som svarade: du
r hela tiden gäckats med mig; jag har derföre
brännt dina fötter och skall nu bränna dina händer.
För att sätta sednare hotelsen i verket tog fru de
V. genast en eldbrand, som hon höll på barnets hand.
Det föll i konvulsioner af smärtan, utan att hvarken
denna upprörande scen eller den tillstädesvarande
barnpigans tärar och böner förmädde hejda fru de
V:s grymhet. Tvärtom befallde hon pigan aflägsna
sig, för att kunna tå ostörd verkställa tortyren.
Dagen efter denna tilldragelse lät fru de V. kalla
—- Vr Te
-— - - mV
nom för stöld; men auktoriteterna Hade redan fätt
kännedom om förhållandet, och barnet transportera-
des till ett sjukhus, hvarest det blef sängliggande i
trenne mänader.
Härefter hölls laglig undersökning om saken. Lä-
karen intygade att Antonies kropp efter den under:
gångna misshandlingen bildade nästan ett enda sam
manhängande sär. Vid domstolen uppträdde, utom
allmänna åklagaren, äfven barnets morfar emot den
grymma kusinen, och sedan - juryn förklarat denna
sednare skyldig att hafva uppsätligen tillfogat barnet
den svära misshandlingen, dömdes fra de V. till två
frs fängelsestraff samt att i-skadeersättning utgifva
5000 franes. å
— LupDvIG NAPOLEONS LYSNING. : I det inom
Kanton Thurgau i Schweitz belägna Salenstein; der
Louis Napoleon har borgarrätt, blef lysning för hans
äktenskap med juogfru Eugenie Montijo från Spa-
nien i vanlig ordning afkunnad frän predikstolen,
hvarvid ieke heller uteslöts den brukliga formeln:
den som har nägot jäf att framställa emot detta äk-
tenskap, skall sådant i tid anmäla, etc. .
— FaMILJEN MoNTIJO förekommer äfven i
Preussens historia. Dä Fredrik II hade inryckt i
Schlesien och i Mars 1741 vunnit bataljen vid Moll
witz, skyndade flera af Europas monarker, som förut
betecknat infallet i Schlesien såsom en därskap el
lör förryckthet, att på sätt Fredrik I uttryckte sig
sjustera sin opinion, och ambassadörer infunno sig
med lyckönskningar i det-preussiska lägret mellan
Strehlen och Brieg. Från Spanien kom dä dit i
nämnde ärende grefve Montijo, som gemom den
glans hvarmed han uppträdde väckte mycket uppse-
ende bland diplomaterna. En samtida omtalar, bland
annat, med hvilken utsökt komfort Spanioren lät be-
tjena sig äfven ide mest utblottade landsbyar der han
tog qvarter. Han skickade ständigt nägra packvag-
nar förut, så att på alla de ställen der han passe-
rade natten, alltid ett praktfullt rum för honom var
iördningställdt af hans betjening, som behängdeväg-
ne med de vackraste hautelisstapeter, prydde!golf-
yet med de finaste turkiska mattor, uppställde fältstolar
af sammet samt anordnade serveringen af bordet, hvars
rätter och viner kunde täfla med den utsöktaste ser-
