Erfordras blott att räkna på de tio, För att få klart, att ingen fyrk töll på min lott. Bevillning härutaf till kronan lär alltså Ej kammarrätten ens ålägga att utgå. I följd härat jag vördsamt fär till svar förklara, Att jag i ödmjukhet anmärkningen bestrider Och ber den höga rätten nu och alla tider, Mot revisorers på procenten lystna skara, Den fattige löntagaren gunstigast försvara. Stockholm den 23 Mars 1852. 4. G, Gyldenstolpe, kapten vid kongl. Svea artilleriregemente. — Ny Komet. Dr Hartwig i Leipzig har den 10 dennes i stjernbilden Orion upptäckt en ny komet, som rörde sig rakt mot norr. Den har den 13 äfven blifvit observerad i Altona. — Uti 2:a häftet af det förtjenstfulla arbetet Skänska Herregärdar meddelas i afseende på säteriet Bälteberga följande upplysningar: Bälteberga kan tjena säsom exempel bäde på den grad af utstyckning, som Ätskilliga stora egendomar i sednare tider undergätt, och på det ständigt stigande jordvärdet. General Bennet köpte i början af 1700-talet Bälteberga och det den tiden detsamma tillhörande Hvideröra för 23,000 daler s. m. År 1812 säldes Bälteberga ensamt till C. A. Sjökrona för 112,000 rdr bko, deraf sjelfva säteriet — 2!, hemman —IJvärderades till 22.000 rdr bke. Egendomen hade då 4100 tunnland. År 1842, sedan 3081 tunnland förut blifvit afyttrade mot 300,000 rår rgs, köptes äterstoden, utgörande 1019 tunnland, för 166,000 rdr rgs af dansken v. Gerstenberg-Rosted. Denne afyttrade ytterligare 519 tunnland och sälde stutligen 1851 säteriet med dess äterstående 500 tunnl:nd till löjtn.: E. Munck af Rosenschöld för 105,000 rår rgs. För närvarande utgör således Bälteberga 2!, mtl säteri med 500 tunnland. : — RELIGIONSFRIBETFN I TURKIET. Tvenne turkiska officerare i Brässel, Rustan Eftendi och Said Bej, ha nyligen utgifvit Reponse å quelques journaux relativement aux affaires de la Turquie, isynnerhet riktad emot österrikiska tidningar. Häri förnekas förföljelsen mot de kristna i Turkiet. I Konstantinopel draga obehindradt och under skydd af regeringen stora katolska processioner genom gatorna, på ett sätt som knappast eger rum i Paris, och i Smyrna) bar nyligen paschan presiderat dä katolska nunnor utdelat pris bland sina noviser. På turkiska krigsskeppen vistas alltid en pop, som håller grekisk gudstjenst med matroserna. Icke bland turkarne i Albanien och Bosnien, utan blott hos montenegrinerna förekommer intolerans mot fremmande trosbekännare. Äfven säges det vara muhamedaner som skydda der heliga grafsen i Jerusalem, under det den profaneras af greker och latinare. ; — Tortyr Å ETT BARN. Uti departementet Gard i södra Frankrike blef en ung flicka om 7 ärs älder, vid namn Antonie sistlidne oktober öfverlemnad i värd hos en sin kusin, en fru de V; Sedar någon tid förlupit förmärkte fru de V.attnägra henne tillhöriga smäsaker bortkommit och fattade misstankar om att Antonie tagit dem. Denna sednare tillstod också att hon bortsnappat två eller tre silfvermynt och en guldring, hvilka hon uppgaf sig hafva dolt i en mur, men hon ville för ingen del uppgifva stället. Fru de V. försökte då att genom hvarjehanda straff förmå barnet att upptäcka gömstället. Hon instängde det först i ett mörkt rum, sedermera i en magasinsIkal, hvarest barnet endast erhöll litet: bröd och vatten att lefva af och barnpigan hotades med att blifva bortkörd, i fall kon understod sig att ihemlighet förskafta barnet nägon annan föda. Pigan var dock till lycka för barnet nog mensklig att flera gånger trotsa denna hotelse. Under barnets fängelsetid blef det i flera omgångar allvarsamt piskadt af fru de V. med en stor karbas, och för att hindra dess skrik tillstoppade hon barnets mun med jord. Denna omenskliga behand ling, som räckte nio dygn, förmädde dock icke;besegra barnets envisa tystoad i afseende på gömstället. Den 6 November lät fru de V. hemta sin lilla slägting upp i sitt rumy tillfrägade henne ännu en gång om gömstället för de bortsnappade sakerna, och dä dep lilla envist fortför i sin vägran att uppgifva. det, sammanknöt fru de V. hennes händer och satte henne på en stol, under yttrande: jag skall behandla dig säsom brotts-Jingarnedå man vill. förmå dem att bekänna sina förbrytelsers. Sedan fru de V. derpä aftagit barnets strume por, förde hon dess nakna fötter fram till eldstaden och satte barnets hälar inpå en jernplåt, som var fåstad vid främre delen af eldstaden, för. att hindra eldbränderna, som hwilade mot plåten, att utfalla och qvarhöllos barnets fötter på detta sätt en stund utsatta för det brännande jernets inverkan. Den lilla Antonie upphäfde vid denna tortyr de mest genomträngande rop, nedföll. för sin kusins fötter bedjande om barmhertighet, men hvarken barnets jämmer eller böner rörde kusinen, som svarade: du r hela tiden gäckats med mig; jag har derföre brännt dina fötter och skall nu bränna dina händer. För att sätta sednare hotelsen i verket tog fru de V. genast en eldbrand, som hon höll på barnets hand. Det föll i konvulsioner af smärtan, utan att hvarken denna upprörande scen eller den tillstädesvarande barnpigans tärar och böner förmädde hejda fru de V:s grymhet. Tvärtom befallde hon pigan aflägsna sig, för att kunna tå ostörd verkställa tortyren. Dagen efter denna tilldragelse lät fru de V. kalla —Vr Te -— mV nom för stöld; men auktoriteterna Hade redan fätt kännedom om förhållandet, och barnet transporterades till ett sjukhus, hvarest det blef sängliggande i trenne mänader. Härefter hölls laglig undersökning om saken. Läkaren intygade att Antonies kropp efter den under: gångna misshandlingen bildade nästan ett enda sam manhängande sär. Vid domstolen uppträdde, utom allmänna åklagaren, äfven barnets morfar emot den grymma kusinen, och sedan juryn förklarat denna sednare skyldig att hafva uppsätligen tillfogat barnet den svära misshandlingen, dömdes fra de V. till två frs fängelsestraff samt att i-skadeersättning utgifva 5000 franes. å — LupDvIG NAPOLEONS LYSNING. : I det inom Kanton Thurgau i Schweitz belägna Salenstein; der Louis Napoleon har borgarrätt, blef lysning för hans äktenskap med juogfru Eugenie Montijo från Spanien i vanlig ordning afkunnad frän predikstolen, hvarvid ieke heller uteslöts den brukliga formeln: den som har nägot jäf att framställa emot detta äk tenskap, skall sådant i tid anmäla, etc. . — FaMILJEN MoNTIJO förekommer äfven i Preussens historia. Dä Fredrik II hade inryckt i Schlesien och i Mars 1741 vunnit bataljen vid Moll witz, skyndade flera af Europas monarker, som förut betecknat infallet i Schlesien såsom en därskap el lör förryckthet, att på sätt Fredrik I uttryckte sig sjustera sin opinion, och ambassadörer infunno sig med lyckönskningar i det-preussiska lägret mellan Strehlen och Brieg. Från Spanien kom dä dit i nämnde ärende grefve Montijo, som gemom den glans hvarmed han uppträdde väckte mycket uppseende bland diplomaterna. En samtida omtalar, bland annat, med hvilken utsökt komfort Spanioren lät betjena sig äfven ide mest utblottade landsbyar der han tog qvarter. Han skickade ständigt nägra packvagnar förut, så att på alla de ställen der han passerade natten, alltid ett praktfullt rum för honom var iördningställdt af hans betjening, som behängdevägne med de vackraste hautelisstapeter, prydde!golfyet med de finaste turkiska mattor, uppställde fältstolar af sammet samt anordnade serveringen af bordet, hvars rätter och viner kunde täfla med den utsöktaste ser