— Det har du rätt uti..-Det är väl bästdå att vi gå till en af de förnämsta skräddärnei Paris; han skall nog kunna säga oss huru man bör klä sig då: manospisar middag med systersöner till en Frankrikes pair: gor De båda vännerna gingovin uti ett af de förnämsta magasiner vid Palais: Royaloch framställde sin önskan. Skräddaren, tog: mått af dem och lofvade att följande dag sända dem en fullständig uppsättning, så: att de-skulle kunna, utan att behöfva rodna, visa sig inför modets hjeltar. Skräddaren kom också på utsatt timme med de båda fullständiga drägterna, som Riaut och Poincy ögonblickligen proberade. Det erfordrades oändliga ansträngningar för att fåigen spännen och knappar. Paul påstod att han väfdes; skräddaren, å sin sida, påstod, att väl klädda unge män ej kunde vara mindre generade. — Men jag skall ju aldrig kunna sätta mig eller föra handen till munnen vid bordet, invände Riaut. — Kroppen slutar med att böja sig efter rocken, svarade skräddaren. Jogeph begärde räkningen, och blef alldeles förfärad, då han fick se totalsumman uppgå till åttahundrafemti francs; han ville göra näera invänningar, men artisten i kläders förfärdigande lät honom förstå i temligen oförskämda ordalag att hans kunder hörde till det slags folk gom aldrig prutade. Poincy fann sig stucken, men betalade. — Vi äro bestulna! sade han till Paul när de befunno sig ensamma. — Jag fruktar snarare att man ämnar strypa oss, svarade Riaut, och andades tungt lik en man som håller på att drunkna. — Vi måste likväl bege oss dit, återtog Joseph. — Men det regnar ju. — Så låt oss säga till om en hyrvagn. SN De båda vännerna åkte till mäklaret; ingen af gästerna hade ännu infunnit sig. ; — Det ser ut som det skulle bevisa mindre god lefnadston att komma precis på timmen, sadeJoseph; förstämd. De öfriga gästerna kommo också ej förr än mycket sednare. Bertaut presenterade Poincy för direktören som stod i spetsen för ofvannämnde företag i åkerbrukshandtering: c — Håll honom varm, sade han sakta till denne: sednare; han har kapitaler och är medgörlig. . 2 Direktören gjorde ett tecken att han förstod meningen, och satte sig derpå emellan de båda vännerna, Han utvecklade nu för