om den icke i sitt sednaste nummer åter upp-t
tagit ämnet och förnyat anklagelserna, pålf
samma gång han i hufvudsaken yrkar det-je
samma som vi, nemligen tillåtelsen för sepa-lj
retisterna ait bilda egna församlingar, motls
vilkor att öppet och bestämdt framlögga ginal:
trosbekännelser. Detta sednare är ett vilkorl!
som vi sjelfva framställt, icke en utan flerals
gånger, och som äfven finnes upptaget i åt-l
skilliga protestantiska länders dissenterlagar.
Liksom Vinterbladet-tro vi att en sådan for-te
dran skulle förekommå fycket sjelfkärt bull-c
rande och mänga obetänkta separatistlustar. le
Men 3å andra sidan kunna vi ej dela Vin-lt
terbladets fruktan för vissa så kallade religio-
ners oförenlighet med sedlighetens och sam-:
hällslitvets fordringar, och att man för enjl
princips skull skall nödgas tolerera dem blott:
de framställas under namn af något som man i!
föresatt sig att anse hvar och en berättigad :
att fritt välja åt sig!?, Vinterbladets upp-:
skrämda inbillning målar här för sig 1 ettj
rysligt hvimmel allehanda blodiga afguderier,
Thuggismens strypningar, månggiftet och kom-
munistiderna, som tillhörde 1500-talets fana-
tiska vederdöpare. Vi hafva från andra hålll
hört mycket talas om vådan att med en friare j
religiös lagstiftning vårt lands enkor skulle ;
massa låta förbränna sig såsom de hinduiska ,
gutties, och våra andäktiga i tusental låta för-
krossa sig under hjulen af Wischnus vagn
vid Juggernaut. Hvarföre nämner man ej äf-
ven sannolikheten af skalperingens införande, .
hvilken artighet mot slagna fiender hos vissa
röda indianstammar är en religiös ceremoni?
Till ena början kunde man väl fråga om
dessa farhågor resliserat sig i sådana länder.
der det finnes religionsfrihet, som i Nord-
Amerika, i England, i Holland, i Belgien, i Dan-
mark, i Norge och flerestädes, om Juggernauts
vagn årligen krossar många offer, om Isla-
mismen vinner många bekännare, om strypare-
sekten förvärfvar många anhängare, om en-
korna allmänt låta förbränna sig vid sina
männers begrafning. Men om också i alla
dessa länder en enda affallit till någom af
dessa så kallade religioner eller till Vinter-
bladets förskräckliga Vizilipuzlism., så skulle ju
ett sådant exempel intet annat bevisa, än att
dylika mandater. der vore förenliga med det
landets-tagar.
De som. försvara det religiösa tvånget gå ut
ifrån den grundfalska föreställningen, att sta-
ten skulle fi begagna religionen såsom ett-disci-
plinärmedel att upprätthålla yttre ordning och
sedlighet, och glömma alldeles att religionen
är nvågot vida högre än att den skulle få ned-
dragas till något sådant, alldenstund den en-
dast och al!enast gäller menniskan såsom med-
borgare i en högre verld än den närvarande,
men ej hennes ställning till det verldsliga sam-
hället, dess ordningar och lägar, hvilka må-
ste efterlefvas af alla som vilja. åtnjuta sam-
hällets beskydd, de må bekänna sig till hvil-
ken tro det än må vara, N
Den norska dissenterlagen och alla andra
sådana Jagar börja också med att åt dissenter
eller sådana kristna bekännare, som ej till-
höra statskyrkan, medgifva fri offentlig reli-
gionsöfninge inom den allmänna lagens och den
offentliga sedlighetens gränser. Om således den
allmänna lagen och det offentliga. sedlighets-
begreppet tillåter månggifte elier stöld eller
mord eller utsväfningar 1 allmänhet, så måste
äfven samma frihet unnas dem när de begås
i någon s. k, religionsbekinneises anda. I
annat fall icke.
Erbjuder hu Sveriges allmänna lag någon
trygghet för sådana sedlighetsbrott? Kan miss-
gerningsbalken tolkas så, att den åt Schivas
eller Mercurii dyrkare kan medgifva rätt att
stjäla, åt Thugs att mörda, åt kineserna att
utsätta sina barn) åt hinduerna att kasta sina
orkeslösa föräldrar i floder och sjöar? Med-
ger giftermålsbalken något månggifte och ärf-
dabalken någon kommunism? Finnes det nä-
got särskildt företräde inrymdt åt enkor som
ha lust att bränna upp sig, framför vanliga
sjelfspillingar? Vi känna ingenting sådant,
hvarken-i 1734 års lag eller sednare kungliga
förordningar; tvärtom tro vi att vår lagstift-
ning satt oss i full säkerhet mot alla sådana
nyhetsmakerier, de må försökas. af religiösa
eller andra anledninrgsr, och då vi unna en
hvar rätt att oqvald hysa och bekänna sin
egen tro, medgitva vi ingen rätt att emanci-
pera sig från allmänna lagen. Då således t.
ex denna stadgat förbud mot äktenskap i vissa
nära gläst:kapsleder, böra dessa stadganden
vara ovilkorligen gällande äfven för främmande
religionsbekännelser.
Hvar är då faran för Lamaiem och Bra-
maism och Vizilipuzlism, och alla andra -is-
mer, som så illa uppskrämt vissa byråkratiska
personers inbillting?
Vi söga med flit byråkrater, ty en sådan
fruktan är ej förenlig med väsendet af sann
kristlig presterlighet, och vi veta mer än väl
att den ej. delas af de upplystare inom vår
statskyrka; tvärtom känna vi många af dess
mest aktade snedlemmar, söm i kyrkans eget
intresse önska att de elementer, som dermed
äro oförenliga, må i godo från densamma få
frigöra sig, på det de qvarblifvandes besitt-
ning må vara så mycket bättre tryggad. Vi
rss —