ska posterna ha i dessa dagar blifvit nybesatta, och då under närvarande förvecklingar i Europa uppmärksamheten är mer än vanligt riktad på de diplomatiska förhållandena, så torde det intressera våra läsare att erfara det Frankrike kommer att i Berlin representeras af hr Moustier, då det förutvarande sändebudet derstädes hr de Varennes äfven blifvit utnämnd till senator; — till sändebud i Wien är utnämnd hr Bourgueney, som dock icke tros komma att afgå till sin post förrän i April månad; — till Constantinopel skulle i dessa dagar atgå den till sändebud derstädes utnämnde hr Lacour, hvilken efterträder den i de orientaliska angelägenheterna på sednare tiden så ofta omtalade hr de Lavalette, som redan återvändt till Frankrike. Man talar alltjemnt om påfvens ankomst till kröningen och de koncessioner som franska regeringen nödgas göra Rom för att få denna sin önskan uppfylld. Några gå ända derhän att påstå det Napoleon skulle samtycka att förklara den religiösa ceremonien nödvändig för det civila äktenskapets giltighet, och anbefalla det vigseln föregår civilaktens undertecknande. De flesta draga dock detta rykte i tvifvelsmål. Ett kejserligt dekret bestämmer till den 1 Maj 1855 öppnandet af en verldsexposition, vid hvilken skall mottagas alla nationers produkter. Expositionen skall räcka i fem månader. Ryktesvis omtalas vara i fråga att tillsätta 86 bokhandelsinspektörer (1 för hvart departement) hvilka skola ha att vaka öfver kolportering och andra i sammanhang med spridningen af pressens alster stående ämnen. Legitimisterna ha åter fått fyra å fem stycken Chambordska bref att sysselsätta sig med. De äro adresserade till olika personer samt mycket energiskan. Tvisten mellan presterskapet i anledning af tidningen ,Univers, fortfar att sysselsätta uppmärksarmheten. Bladet har fått ett bref från sin i Rom vistande utgifvare, hr Veuillot, som tror sig ha godt hopp att se saken afgjord till sin fördel, och framför allt hoppas ett snart upphäfvande af erkebiskopens i Paris förbud för presterna i dess stift att läsa sUnivers,. Från andra håll påstås dock att frågan sätter det romerska hofvet i ej ringa förlägenhet, då det ogerna vill bestämdt uttala sig för eller emot någondera. sidan. Stort uppseende har väckts i Paris af några tilldragelser vid m:me Raspails hkbegängelse. Man har svårt att få någon fullkomlig reda på huru med saken :sig rätteligen förhåller, och man kan sluta till uppgifternas stridighet, då man erfar att antalet af de vid tillfället närvarande varierar i olika berättelser. från 50,00 till 5å 6000 Siecle uppger 20,000, och det är ej troligt att en parisertidning skulle våga i en sådan sak tillåta sig någrel: öfverdrifter. Hufvudsumman synes emedlertid vara att den bekante socialistchefens makas . begrafning tjenat det republikanska partiet till förevändning att visa sig ännu ega ett lif och en styrka, som ej torde ha fallit vederbörande alltför bebaglig. Emedlertid synes intet spår till någon oordning ha förefallit och demonstrationen egentligen bestått i en så. stor menniskomassas församlande. Monitören meddelar åter namnen på 38 personer, som fått sina för. politiska förseelser ådömde straff efterskänkta. Ett rykte påstod att man bland grefve Cameratas papper funnit en korrespondens med Mazzini. BELGIEN. Kammaren antog den 16 Mars utan diskussion dotationen åt kronprinsen. En enda ledamot motsatte sig förslaget. nl Senaten har utan diskussion antagit lagförslaget om en extra bevillning af5 mill. francs för krigsdepartementet. ENGLAND. I parlamentet har under de nio dagar, för hvilka vi erhållit tidningar, nästan icke förefallit någonting som förtjenar antecknas, om man undantager att ministeren lidit ett obetydligt nederlag, i det lord Grosvenors bill om upphäfvande af patentafgift för advokater och prokuratorer, trots skattkammarkanslerns motsägelse, antogs till läsning med 219 röster mot 167, men hvilken dock sedermera blifvit återtagen, och att den af Russell till underhuset inlemnade billen om judarnes emancipation, genom parlamentsedens efterskänkande och några andra medgifter, fick andra läsningen med en majoritet af 51 röster. Diskussionen erbjöd i det hela icke mycket intresse. De gamla utslitna argumenterna att parlamentet skulle bli okristligt genom judars intagande upprepades och vederlades. Lord Rusgell förklarade sjelf att ban icke haft någon annan föranledning till billens inlemnande än deltagendet för dem som lida under orättvisa inskränkningar. Det är ej fråga om att borttaga en skranka som varit bestämd att utestänga judarne, utan blott en mot katolikerna uppställd, gzom har den egenskapen att på samma gång tillfölligtvis utesluta judarne. Det är nu allmänt erkändt att det ej fipnes någo! skäl för judarnes uteslutande, här vore såledeg blott fråga om det religiösa motivet, och att disputera deröfver vore ej längre förenligt med tidsandan. Då man utesluter någon från åtnjutandet af medborgerliga rättigheter. derför att han tillhör en annan religionsbekännelse, gå är detta alldeles detsamma som om man på samma grund dömde honom till bör ter eler fängelse; efter en sådan grundsats gkulle hvarje religionsförföljelse kunna försvara. I underbusets session den 14 föreslog lord Russell att huset genast skulle sätta sig som general kommittå för att rådslå öfver de sörskilda punkterna i billen, och nämnde att ban ännu före påsk skulle begära billens tredje läsning. Som det är vid andra läsningen som den egentliga d ussionen plägar förekomma kan man anse ifrågavarande bill af underhu: 82! antagen. vad som för öfrigt mest sysselsatt underi: huset har varit diskreciaren om. besticknina ng jer Tj ng I RNE ÖA I AN ÅG MM vv (0 MM ss mm Im