och bekymrade sig endast om den kontanta
summa som stod till hans disposition.
Den öfversteg vida hans förhoppningar; det
var ju en förmögenhet gom för alltid försä-
krade hans och Pauls framtid. De båda vän-
nerna insatte nu emot god borgen de sextio
tusen francs herr Rivelleronat i deras händer;
sedan, befriade från hvarje fruktan i detta af-
seende, frågade de sig ömsesidigt, hvad de
väl skulle företaga sig.
— Hvad mig beträffar, sade Paul, så vote-
rar jag för att vi stanna i Paris. Jag har till-
räckligt fått roa mig med boktryckarestilar både
antiqua och perlstil för att hädanefter kunne
lefva som andra, hvilka roa sig. — Men huru
lefver folk som roa sig? frågade Joseph. — Ja,
ser du, det är en sak som vi måste ta reda
på, svarade Riaut. Om vi skulle vända 0ss
till herr Godard, som vi fått ett rekommen:
dationsbref till, ban skall nog taga emot os:
väl, när han får veta att vi fått ett stort arft...
— Nej, svarade Joseph, herr Godard är en
borgare, och vi få ej glömma att vi endast
äro simpla arbetare. — Vi ega sextiotuser
francs, invande Riaut stolt. — Herr Godard
har väl bundrafemtiotusen; således ser du att
vi äro fattiga stackare i bredd med honom. —
Då, få vi väl uppsöka min kusin Galuchon;
ban, som vi, lefver af en liten ränta, gör In-
genting, och tänker ej på något annat: än att
roa Big. — Låt oss gå och helsa på Galuchon.
svarade Joseph.
Oscar Galuchon var son till en mjölk- och
gräddförsäljerska vid gatan Chaume, hvilken.
genom det hon förstått att behörigen utblanda
mjölken -med vatten och lägga gammalt smör
uti Isigny krukor, slutat med att samla er
liten förmögenhet.
För mycket upptagen med sin handel, för
att kunna vaka öfver sin sons uppfostran,