och bekymrade sig endast om den kontanta summa som stod till hans disposition. Den öfversteg vida hans förhoppningar; det var ju en förmögenhet gom för alltid försäkrade hans och Pauls framtid. De båda vännerna insatte nu emot god borgen de sextio tusen francs herr Rivelleronat i deras händer; sedan, befriade från hvarje fruktan i detta afseende, frågade de sig ömsesidigt, hvad de väl skulle företaga sig. — Hvad mig beträffar, sade Paul, så voterar jag för att vi stanna i Paris. Jag har tillräckligt fått roa mig med boktryckarestilar både antiqua och perlstil för att hädanefter kunne lefva som andra, hvilka roa sig. — Men huru lefver folk som roa sig? frågade Joseph. — Ja, ser du, det är en sak som vi måste ta reda på, svarade Riaut. Om vi skulle vända 0ss till herr Godard, som vi fått ett rekommen: dationsbref till, ban skall nog taga emot os: väl, när han får veta att vi fått ett stort arft... — Nej, svarade Joseph, herr Godard är en borgare, och vi få ej glömma att vi endast äro simpla arbetare. — Vi ega sextiotuser francs, invande Riaut stolt. — Herr Godard har väl bundrafemtiotusen; således ser du att vi äro fattiga stackare i bredd med honom. — Då, få vi väl uppsöka min kusin Galuchon; ban, som vi, lefver af en liten ränta, gör Ingenting, och tänker ej på något annat: än att roa Big. — Låt oss gå och helsa på Galuchon. svarade Joseph. Oscar Galuchon var son till en mjölkoch gräddförsäljerska vid gatan Chaume, hvilken. genom det hon förstått att behörigen utblanda mjölken -med vatten och lägga gammalt smör uti Isigny krukor, slutat med att samla er liten förmögenhet. För mycket upptagen med sin handel, för att kunna vaka öfver sin sons uppfostran,