Lefve de girige! — Hurrah för alla klädmäklare! De båda ynglingarne tögö Kvarandra i hand och började dansa rundtomkring gården under höga glädjerop och skrattsalfvor. Snart hade nyheten spridt sig inom hela tryckeriet; herr Provost gratulerade Poincy, tillika förmanande honom att ej låta förvilla gig af en sådan stor lycka, utan rjuta med mätta deraf. Men Josef och Paul voro älltför mycket upprymda, för att Höra på ett förnuftigt råd; de lemnade båda två tryckeriet, arm i arm, och medbhjertat så lätt att de tyckte sig flyga mera än gå. Riant isynnerhet var i ett vörkligt sällhetsrus; man skulle kunnat säga att gatorna voro ej nog breda för honom; han fyllde dem med sin glädje, och helsade förtroligt på alla men: niskor, kända öch okända. — Jag vet ej hvad det kommer åt mig, sade tan till Poiney, hvilken någorlunda bättre bibehöll sin kallblodighet; men jag tycker alldeles som ville jag taga hvärenda förbigående i famn och bjuda honom ett litet glas. — Det är väl de tjugu tusen som stiga dig åt hufvadet, anmärkte Joseph. — Och, ändå ha vi ännu inte fått dem i händerna. — Viska reta tiil bufvudstaden och hemta dem, mn gosse. — Verkligen? frågade Riaut bönryckt. — Jeg ännar Tesa i morgon. — Lefve konungen! utropa: e Riaut, och slog ett entrechat midt på gaten. Hola! godt folk i Rennes, jag 163er till Paris... har ni några komissioner, så hit med dem. Poincy sämlade verkligen de erforderliga papperen, linade af. herr Provost respennin: gar, och begaf sig i väg med Paul nägra dasar sednare. ? Så ionerlig var de båda gossarnas vänskap, att det ej ens föll dem in att tänka på er skiljsmessa. Dessa hjertan, som okonstlad 4