onärer . ... Har inte du köpt en lott på det
der tyska lotteriet; der man lär: kunna vinna
furstendömen? Hvad skulle du. väl söga, om
fu en vacker dag mediers blefve ert med-
lem af tyska staternes förbund?
— Ahl! jag skulle söga till att man tog
mått af mig till en ny rock, svarade. Paul,
och så skulle jag köpa mig ett par galoscher.
Dessa samtal förnyades ofta, och, oaktadt
den skämtsamma anda man deri inlade at!
alltid afsluta frågan med stora förutsägelser,
var det dock lätt att märka att samma äre-
lystnad äggade de båda arbetarne. Dessutom
var det ju ej att undra på; voro ej båda iden
tidpunkt af lifvet då själen ej skyr någon ön-
skan, emedan intet synes den omöjligt? den ål-
der för brinnande önskningar, för lycklig lätt-
trogenhet, som fordrar af det tillkommande
allt hvad stunden nekat den.
I.
En eftermiddag .sutto. de båda vännerne på
herr - Provosts tröskel, klädda i gröna förklä-
den, svarta halfärmar och pappersmössors.
tryckeriarbetares antagna drägt sedan längt
tillbaka, och väntade på att åter börja arbetet,
då en brefbärare stannade : framför dem, och
frågade etter Joseph Poincy.
— Det är jag, svarade arbetaren. — Från
Paris . . . tolf styfver, sade mannen lakoniskt
och framräckte brefvet. Joseph tog det helt
förvånad, försäkrade sig om att det var till
honom, och betalte brefbäraren.
— Hvem tusan! kan skrifva till dig? frå-
gade Paul litet stucken. i
Det få vi väl se, invände Joseph.
Han hade brutit brefvet och läste halfhögt:
Jag har: den äran att förkunna er, herr
etter Barnabas Poincys dödliga frånfälle, i
ifstiden klädmäklare vid gatan Temple M
:53. Om ni, som jag förmodar, är den aflid-