Begge två hade ännu helt unga lemnat huf-
vudstaden, der de voro födda, för att följa
sina föräldrar, hvilka bosatte sig i Paris, dit-
lockade af en god arbetsförtjenat. Ehutuväl
gossarne ej voro i något slägtförbållande till
hvarandra, hade de dock uppväxt som bröder,
ständigt tillsammans, och då vid aderton års
älder båda två befunno sig fader- och moder-
lösa, hyrde de sig ett rum tillsammans, gjorde
gemensam all deras egendom och svuro: ati
aldrig någonsin skiljas.
Denna association, som lätt kunnat rubba en
vanlig vänskap, ökade blott deras ännu mera,
Dessa begge varelser öfverensstämde så väl i
tankar och böjelser att de snart blott utgjorde
en vilja. Hvar och en af de båda var den
andras bibang, som så till sägandes bjelpte
honom att lefva, ty deras lynnen voro-verk-
ligen lika så skiljda som deras yttre. Paul,
liten och spenslig, var glad, rörlig och vän af
nöjen. Hans sinne, som hade mera god vilja
z ibärdighet, ryggade tillbaka för ett ihållande
arbete, mindre af lättja än af otålighet; han
förblef ständigt ett hufvudstadens barn, god
och burtig, ren lite fåfäng, lite lättsinnig,
med ett ord, Paul var den som alltid tyckte
bäst om början, af hvarje sak.
Joseph karakter deremot var lugn och all-
varlig; också hade han förvärfvat sig en upp-
fostran vida öfver sitt stånd, så att herr Pro-
vost utsett honom fill sin korrekturläsare.
Hvarje stund han ej egnade åt sitt yrke, hel-
gade han åt läsning, och berättade sedan för
Paul hvad han läst. Denne drog sålunda för-
del af sin väns studier, utan vidare besvär
än att höra på; hans egna kunskaper voro ej
särdeles betydande, utan det gick med honom
som det går med kopparslanten, att, om den
oupphörligt gnides mot ett silfvermynt, anta-
er den så småningom en art försilfring.
Dessutom, långt ifrån att visa sig afund-