nästan såsom en räddningsplanka för den europeiska civilisationen, finnasinom det moskovitiska rikets gränser. Dessa loford väckte dock allmänt ogillande, emedan man i vårt land bade sig temligen väl bekant, att sedlighetstillståndet just icke är af någon utmärkt beskaffenhet inom det stora ryska riket, och att det ej var derifrån som man kunde hemta föredömen af gedlighet och dygd. Tvärtom hafva bedräöglighet, tjufaktighet och fylleri ansetts vara mera allmänna der i landet än annorstädes, såsom naturliga följder af det slafverioch den despotism, som der äro rådande, och som bilda oöfverstigliga hinder för ett folks moraliska utveckling. . i Men om de akademiska loforden detta oaktadt funnit genljud hos någon ordningsvän, som bländats af den yttre glansen och den skenbara ordningen hos vår östra granne, så torde de sista från det hållet emottagna underrättelserna tillräckligt upplysa om den verkliga ställningen. Upptäckten af en storartad förskingring af allmänna medel, uppgående till mera än halfannan million rdr bko, är i och för sig en högst betecknande händelse; men då man i sammanhang dermed får veta, atticke en eller två utan en hel mängd af de högsta generalspersonerna äro inblandade i denna förskingring samt derför dragas till ansvar, så torde äfven den blindaste beundrare af den ryska militärdespotismen få medgifva, att den åtminstone i moraliskt hänseende synes icke vara att påräkna såsom något räddningsmedell! för vår verldsdels civilisation. 8 Att sjelfva mönsterstaten för absolutismens vänner i alla land skulle gifva ett dylikt exempel just i närvarande tidpunkt, som visat sig så gynnsam för deras sak, eger äfven en särskild märkvärdigbet, och ej mindre än att den blinda militäriska ordningens veteraner här blifvit fallna hjeltar, då samma ordning eljest öfver allt upphöjes till skyarne såsom det bästa och säkraste stöd för mensklighetens trygghet och lycka. Vi misskänna visserligen icke det goda som en militärisk ordning och disciplin kunna medföra, då de hållas inom sina behöriga gränser, zamt understödjas af upplysning, sedlighet och medborgerlig frihet, men om dessa sednare saknas, är den militäriska disciplinen och den s. k. råa soldatäran ingenting attl bygga på. Se på exemplen från det storal östra riket. : Men utom det att den upptäckta brottsligheten hos-en del ryska generaler, hvilka möjligtvis snarare äro att betrakta såsom offer för en från miltärdispotismen oskiljaktig deration än för några mera personliga fel, ör väcka ett ganska betydande uppseende inom andra länder, så måste denna händelse komma att utöfva ett stort inflytande på ställrg och förhållanden inom sjelfva det ryska riket. ; Om, såsom det berättaz, kejsar Nicolaus med anledning af den upptäckta förskingringen anbefallt en allmän inventering af alla offentliga kassor inom det stora riket samt således, enligt hvad det synes, är beredd att utrota det vidt utbredda försnillningssystem, som der så länge frodats under despotismens täckelse, bör man väl deraf draga den slutsats, att han också vill grundligen bota det onda. Men huru skall han härmed kunna lyckas? Och skall under bemödandena för ett sådant mål slutligen icke sjelfva Nicolaus inse att de grunder, hvarpå hans makt hvilar, äro svaga och bedrägliga? Månne icke han, som obestridligen visat sig vara den kraftfullaste monarken i Europa, skall finna att han inom sitt eget land är kraftlös mot de gröfsta moraliska fel, just emedan det saknar den frihet och den öfver enskildt godtycke satta lagliga ordning, hviika ryska politiken bekrigar hos de andra folken? Man har väl äfven i andra länder sett enstaka exempel på bedrägeri, besticklighet och hvarjehanda moraliskt förfall hos högt upp satta personer, och händelsen med franska ministern Teste före Februarirevolutionen ådrog sig. mycken uppmärksamhet och ansågs för ett förebud till en olycksdiger framtid; men hvad äro dock sådana enstaka tilldragelser emot de offentliga bedrägerier i massa, hvilka föröfvas inom det stora östra kejsardömet? Och ändock vilja somliga personer der finna räddningsplankan för samhällsordningens sak och menskligbetens moralitet? Deras misstag är för ögonskenligt för att påkalla någon alivarsam vederlöggming. Men en annan fråga är om icke ryska nationen, upplyst om sitt eget moraliska obesiånd och seende sig vara ett föremål för de mest grundade anmärkningar hos andra civiliserade folk, slutligen sjelf skall finna att den ej vidare kan bibehölla sin gamla asiatiska samhällsställning? Icke har man väl ännu mycket att hoppas i detta hänseende, men om den nuvarande czsren verkligen griper sig an med en allmännare räfst inom mitt eget rike, så måste den förbans ögon framställa det högsta behof af reformer. Skall han kunna se detta behof, utan att göra något för dess afhbjelande? Skulle åter den ryska styrelsen vid dessa förhållanden finna sig urståndsatt att bota det onda som tärer på dess inre lifskrafter, lärer den väl i stället söka afleda uppmärksamheten gezom någon mera kraftfull åtgärd i den yttre politiken, Den orientaliska frågan är då nära till hands, och krigstrumpeten kan möjligtvis för någon tid afvända tankarne från den inre ställningen. Mn er pe boalel OÖ er 00 mr MM — Kronprinsen och prins Oscar behagade med sin närvaro hedra svenska bibelsäliskapets allmänna årssammankomst, som i går afton hölls i hr De la Croix salong. PEENER Roe EE — Kaptenlöjtnanten vid flottans konstruktions-kår J. Jeansson är beordrad att snarligen afresa till Carlskrona och der anmäla sig kos befälhafvande BR DE OVR ST Ne EOS EN RR 2AC I RR