många väl kända orsaker nödsakad att årligen
i det nogaste tillverka lika belopp, hvarigenom
marknaden städse blir öfverfylid. Detta och
mycket annat, som vi nu förbigå, är orsaken
till svenska jernhandteringens betryck, inga-
lunda varans underlägsenhet i godhet och
former, i jemförelse med den engelska, med
hvilken den endast undantagsvis täflar och
snarare går parallelt än möter på verldsmark-
nadenp.
Insändaren fruktar äfven, att Ryssland, med
3 gånger så stor jerntillverkning som Sverige,
skall uttränga oss från den franska markna-
den. Hvarföre har då ej Ryssland i den en-
gelska marknaden mera än 2:ne stämplar (er-
hållande ett pris af 34 å 34, af det bästa sven-
ska); och hvarföre är dess export till Amerika
i förhållande till vår så obetydlig? Troligen!
derföre, att Ryssland inom sig och utmedj
sina vidsträckta gränser har närmare och merajl
förmånliga afsättningsorter än i England ochl
i Amerika, följaktligen äfven än i Frankrike.
Det ryska jernet, vhammarsmidt för vedkols (!?),
som insändaren kallar det, är ej heller så om-l
tyckt för ait vara bästa gjutstål som det!
svenska.
För att ej göra os8 saker till felaktig cita-
tion anföra vi följande tirad i sin helhet:
Insändaren vill icke, att man skall upphöja
egoismen till den förnämsta husguden. Hvar-:
för vill han då, att jerntillverkarne skola fål
sälja sin vara till Frankrike, äfven om det!
sker på bekostnad af våra siden-, bomulls-l!
och klädesväfvare? Författaren är långt ifrån
att bestrida nyttan för Sverige att kunna af-i
sätta landets hufvudsakligaste exportartiklar.
Men han har bestridt nyttan för Sverige attl
uppoffra näringar, som föda flera menniskor
och frambringa större varuvärden än jernhand-l
teringen, för att åt hennes idkare bereda vinstl
på de förres bekostnad, och med hela rikets!
skara. Kan, thy förutan, en större jernaf-
sättning i Frankrike beredas, så skall ingenli
heldre se det än författaren., ;
Det har ej lyckats Svenska Tidningens in-
sändare att öfvertyga oss derom, att siden-,j:
bomulls- och klädesväfverierna i Sverige skulle l:
wuppoffras, genom en handelstraktat med Frank-l
rike. De förmenta bevis han anfört för dennal
paradox hafva redan blifvit vederlagda af enl
annan insändare, och föregifvandet, att nyss-l
nämnde näringar skola bereda föda åt ett större li
antal menniskor och frambringa högre varu-li
värden än jernhandteringen, torde behöfva att
något närmare belysas.
År 1850 beräknades hela personalen vidli
rikets fabriker och manufakturier till 25,000:
samt vid bergverken och bruksrörelsen till
17,000. Men om den personal tillägges, hvil-
ken är sysselsatt med kolning, forsling, våg-
föring, lastning m. m., oberäknadt hela landt-
mannabefolkningen, som sysselsättes med den
spanmålsproduktion, som erfordras för och
behöfver transporteras till malm- och berg-
verksdistrikten, så blir deras antal, hvilka
jernhandteringen förser med arbete och bröd,
säkerligen mångdubbelt större än fabriksperso-
nalen.. Härvid torde ock böra tagas i betrak-
tande att nyssnämnde distrikter utgöra en be-
tydlig del af Sveriges norra och medlersta
landskaper, hvilka skulle blifva nära nog nä-
ringslösa och äfventyrade att råka i ödesmål,
i händelse bruksrörelsen uppoffrades, åt fa-
brikerna. Lyckligtvis är ingen fara å färde
för någondera. De kunna rätt väl och böra,
enligt vår åsigt, bestå och trifvas bredvid
hvarandra. Ordspråket, att kyrkan må ställas
midt i byn,, uttrycker ungefär hvad vi uti
detta hänseende äsyfta.
Önskvärdt vore, att begge näringarne på
lämpligt sätt befriades från alla de band, hvar-
med välmeningen omgjordat dem. I sin barn-
dom voro de deraf i behof, och de verkade
då välgörande; men med tidernas förändrade
skick och den ståndpunkt näringarne i denna
stund hunnit, äro dessa band numera icke
blott öfverflödiga, utan påtagligen till och med
hinderliga för näringarnas egen förkofrån och
vtveckling. 6
Att vi ej tillerkänna siffrorna absolut öfver-
tygande bevisning är redan yttradt. Vi upp-
skatta således ej våra egna alltför högt, men
föreställa oss likväl att de äro grupperade med
större sannolikhet än insändarens. Låtom oss
med ingänd. antaga att väfnads- och spånads-
fabrikerna i rundt tal alstra ett värde af
12,200,000 rdr, hvarifrån dock bör afdragas
för importeradt
Ull och Ullgarn . . - 1,160.000.
Silke - :e — toa 400.000.
Bomull. ste RR 1,160,000,
Hampa med uteslutande af hvad
repslagerierna anses förbruka . 180,000.
Maschiner, färger, syror m, m. -. 300,000.
: Rdr bko 3,200,000.
Återstår ett värde af 9,000,000,
häri inbegripet hela bomullsgarns-importen för
husslöjden, som troligen uppgår till mer än en
half million.
Jerntillverkningen utgjorde under de fem
åren 1846—1850 i medeltal 695,533 skepp:d,
eller i rund summa 700,000 skepp:d.
Exporten uppgick under samma år i me-
deltal till 593,596, eller i rundt tal 600,000
skepp:d.
I anseende till betydligt högre pris för
Dannemorajernet och åtskilligt annat ståljern,
extra dimensioner, samt finare och gröfre ma-
nufaktur, och då äfven utgående tull- och an-
dra umgälder jemte den skeppningsprovision
som den utländske köparen erlögger, bör be-
räknas, kan medelpriset för skeppundet icke
upptagas lägre än 16 24 rdr bko, hvaraf för
exporterade 600,000 skepp:d uppkommer ett
värde af bko rdr . .- 10,000,000.
De till inrikes förbrukning an-
vände 100,000 skepp:d i diverse
jernsorter utföras efter 15 rdr
pr skepp:d med . . . 1,500,000.
Tillverkningen af gjutgods utgör
i värde minst . . . . . 500.000.
Summa bko rdr 12,000,000,
hvilken med 3 millioner öfverstiger värdet af
Mond -— I Bk a MÅ fn
--— PR OA - - MM mm -— AV -M Å kg — AA om PMA
m vr Xx MM Mn st MM Pr DR
RS mm 00 XX a ke pm mt 2 CK bt - Pr KR —
I mm MOB Er