Då Svenska Tidningen i sammanhang med
förestående och till stöd för sitt ej vidare ut-
vecklade förslag om sträng tillsyn å föräldrar
och deras tuktande genom böter för barnens van-
vårdande åberopat 1842 års folkundervisnings-
stadga, enligt hvilken, om föräldrar tredskas
att icke låta undervisa sina barn, barnen kunna
från dem skiljas samt kostnaden för barnens
underhåll jemte skolafgifterna hos föräldrarne
eller målsmännen i laga ordning utmätas, vilja
vi blott erinra att berörde ingrepp i familje-
rätten åtminstone icke synas föranleda till nå-
gon kriminalundersökning såsom Svenska Tid-
ningens bötesförslag. Dessa ingrepp äro för
öfrigt af den beskaffenhet, att de snarare böra
betraktas såsom undantag från det normala
rättstilståndet i ett fritt samhälle än såsom
mönster för dess vidare utbildande och an-
ordnande i en riktning, der ett konstladt po-
lisförtryck slutligen skulle komma att helt och
hållet förstöra den enskilda friheten samt för-
derfva alla de ädla krafter som de af sjelfva
naturen inrättade sambhällstörbindelserna, så-
som t. ex. familjen, erbjuda civilisationen. Men
det är dessa krafter som föraktas af socialister-
na, såväl af dem som hylla den röda republi-
ken som af dem hvilka knäböja inför den röda
monarkien.
— A
— Uti nyssnämnde nummer meddelar Sv.
Tidningen äfven en insänd uppsats om Afton-
bladets artiklar i bankfrågan, hvilka uppgifvas
hafva samt och synnerligen tillkommit blott
af partiskhet för den nya banken. Såsom
profbit på den vackra halten af denna upp-
sats meddela vi slutet, så lydande:
Det har varit ett behof för insändaren att på detta
sätt förklara A. B. sin tacksamhet för dess mödo-
samma och oegennyttiga ansträngningar för fram-
gängen af en sak (den nya banken), som ligger så
mäpga fosterlandsvänner om hjertat. Men derjemte
våga vi hemställa, om — sedan A. B. funnit för
ändamälet lämpligt att offentliggöra kringlöpande
rykten, anekdoter frän börsen och andra enskilda
ptilldragelser, som man för oss uppgifvits — om,
säga vi, icke ÅA. B. äfven skulle finna tjenligt, och
derjemte mycket pikant, att omnämna det rykte,
som man för oss uppgifvit,, innan bankförslaget
ännu hade blifvit synligt, och som temligen allmänt
dä upprepades, nemligen att en af A. B:s medarbe-
ptare redan var utsedd till den nya bankens ombuds-
sman. Detta rykte, är väl påtagligen falskt;
men en stor tidning med blandad publik, som bru-
kar offentliggöra icke blott fakta, utan äfven ryk-
ten, skulle säkerligen icke specielt ogillas, om den,
för sina läsare, framlade det pikanta meddelande
insändaren föreslagit (som A, B. i sitt sednaste num-
mer uttrycker sig) till allmänhetens förlustelse..
Liberal och blifvande vaktmästare
i den nya banken.
Höraf skall naturligtvis följa, att Aftonbladet,
som dock icke förordat den föreslagna handels-
aktiebanken utan med uttryckligt förbehåll att
en mängd högst väsentliga fel i bankens regle-
mente blifva rättade, tagit parti för banken,
emedan en af våra medarbetare skulle der
blifva anställd såsom ombudsman.
Beskyllningen utgör ett värdigt motstycke
till de många andra som i en del tidningar,
hvilka äro kända för att lyssna till klingande
skäl, flitigt framdragas i sammanhang medl!
bankfrågan, och den lemnar ett godt bidrag!
till kännedomen af de ädla bemödanden, som ;
så nitiskt användas i denna sak.
Vi anse oss emellertid böra förklara, att!
beskyllningen är lika falsk som den är ge-!
men. Ingen af Aftonbladets medarbetare har
till någon af bankens stiftare eller tillämnade
styrelseledamöter gjort ringaste framställning
om anställning vid banken, och ej heller har
någon af dessa derom gjort något erbjudande
till någon af Aftonbladets medarbetare.
Hyarifrån den blifvande vaktmästaren hem-
tat sitt rykte är svårt att förstå, så vida det
icke skulle vara en af anti-banksällskapets nöd-
lögner. Det förvånar oss icke att Svenska
Tidningen villigt uppdukat beskyllningen, ty
de flesta skandaler, som vissa andra tidningar
nnehålla om våra medarbetare och öfverhuf-
vud hela det liberala partiet, leta sig ändock
slutligen fram till Svenska Tidningens spalter.
Man erinrar sig denna tidnings försök att
stämpla Aftonbladets åsigter i jernvägs-, brän-
vins- och flera andra frågor såsom dikterade
f den lumpnaste egennytta. Väl hafva dessa
örsök på skandalens område icke krönts med
någon stögöng, men det hindrar icke Sven-
ka Tidningen att ånyo beträda detta område.
Jet finnes vissa odödliga uttryck som aldrig
slömmas, och Svenska Tidningen borde på
in sköld inrista det bekanta uttrycket: för-
ala, förtala, det blir alltid något som klibbar vid.
Det är icke för vår skull: som vi ånyo ned-
åta oss till försvar emot Svenska Tidningens
infall mot våra personer; det sker för sakens
kull.
Det är härstädes tillräckligt bekant, att det
1ya bankbolaget redan vid uppsättandet af
itt bankreglemente vändt sig om biträde till
n här bosatt juridisk tjensteman, som vi ej
iafva den lyckan att räkna till våra medarbe-
are, men som framför andra torde, derest
;anken kommer till stånd, kunna aspirera ifrå-
savarande plats.
Beträffande de kringlöpande rykten, i af-
eende på banken, hvilka Aftonbladet skall
iafva meddelat, så hafva vi ej omnämnt an-
at än notoriskt kända fakta, såsom konsul
Irfwedssons yttrande på börsen till stads-
näklaren Holm, denne sednares erbjudande
f vexlar åt bankofullmäktige samt den till-
änkta motpetitionen. Dessa fakta hafva också
itgjort så märkeliga omständigheter vid bank-
rågan, att de kunde med allt skäl omtalas,
ntiogen man var för eller emot den nya
janken.
Svenska Jernhandteringen.
Från författaren till en i Aftonbladet för d.
i. TT . fen lea a -
RV AN a a NE