—L :
Hofrätten i Mannheim har nu gifvit sitt ut-
slag i det celebra målet mot professor Gervi-
nus, författaren till Inledning till nittonde år-!
hundradets historias, och anklagad för att i
denna skrift hafva gjort sig skyldig till hög-
förräderi och uppäggande till missnöje och ord-.
ningens störande. Den har med detsammal
efter sin förmåga sökt att slita frågan, huru-
vida det är snillets och forskningens rätt att
ur synpunkten af en evig och förnuftig verlds-
ordning betrakta och uppteckna mensklighe-
tens öden, eller det är några despotiska rege-;
ringar förbehållet att efter ögonblickets poli-!
tiska konjunkturer skrifva folkens historia. Den
furstliga domstolen har i sin vishet och sin
rättskänsla dömt för det sednare. Tysklands
lärdaste och mest ansedda juridiska fakulteter
hade gifvit utlåtande. hrvori de uttrycka sina
åsigter, att den br ; skriftställaren ickej
kunde under något vilkor fällas åt en så be-
skaffad anklagelse; men den storhertigliga re-
geringen hade förklarat att den, i fall dom-
stolen ej gjorde sin pligt, skulle veta att sjelf
skaffa sig rätt, och det återstod således för
den ej annat val än att göra regeringen tilll
viljes. Det skedde dock endast ofullständigt.
Såsom våra läsare redan inhemtat, förklarade
hofrätten, sedan den anklagades egen appellj
mot konfiskationen af hans bok blifvit förka-
stad och han sjelf dömd till rättegångskostna- :
derna, att dem ej kunde fälla honom för hög-
förräderi, utan endast såsom skyldig att
hafva uppäggat till missnöje och ordningens
störande, och dömde honom till två månaders
enkelt fängelse, hvarjemte den afsade att den
åklagade skriften skulle tillintetgöras. :
Dä våra läsare gjelfva varit I tillfälle att ge- ;
nom våra meddelade utdrag bilda sig ett be-
grepp om bokens innehåll och syftning, torde?
det för bedömandet af tankens och vetenska- l
-
j
pens närvarande ställning ej sakna intresse
att litet närmare betrakta formen af anklagel-
sen. Den allmänna åklagaren bestred ifrigt
den föreställningen att regeringen förföljde den
fria forskningen. Men det intryck som bo-
kens läsning efterlemnade var så afgjordt till
fördel för demokratien, att det svårligen kunde
antagas att icke författaren hade ett politiskt!
gyfte. Alla de rika materialierna som ingingo!
i verket hade blifvit ordnade på ett sätt att!!
de gåfvo ett intryck stridande mot den monar- !
kiska iden. Författaren har utpekat Ryss- !
lands absolutism såsom ett föremål för allmänt
hat, upphöjt engelska konstitutionen såsoml
förträfflig men oefterhärmlig, och hänvisat på!
Nordamerikas Förenta Staters demokratiska
republik såsora en mönsterstyrelseform för Tysk-!
land. Det är sannt, han hade ej uttryckligen !
sagt det,utan ban hade tyertom yttrat sig oviss!
om hvad styrelseform slutligen skulle göra sig!
gällande , . men den verkan bokens läsning!
frambragte var den ofvannämnda. Monarkien :
kom att för läsaren stå i ett ofördelaktigt ljus
såsom en sjelfrådig usurpation, och fastän mo- !
narkien Baden icke nämndes, kunde den dock I!
inbegripas bland de öfriga. Regeringen ville !!
ej binda vetenskapen, men den kunde ej til- 1
låta att en skriftställare genom en sådan färg
på sin framställning uppmuntrade besegrade ll
6
t
i
8
.
L
j
t
I
6
q
partier till nya försök. Detta kunde den icke
tåla, och funne den ej nödig bjelp hos dom-
stolarne, skulle den finna utvägar att hjelpa
sig sjelf.
Vi skola ej uppehålla oss vid det klara och
skarpsinniga försvar som fördes af dr Soiron,
den anklagades advokat, men deremot böra
vi ej alldeles förtiga de anmärkningar, som
den anklagade sjelf framställde mot ankla-
gelsens rimlighet. Hela Tyskland och dess
mest ansedde rättslärde hade varit af samma
tanke. Förföljelsens upphofsmän försökte att
träffa hvad som ej låg inom deras domsrätt;
fastän anklagelsen innehöll hans namn, var
den i sjelfva verket en anklagelse mot För-;
synen, eller åtminstone mot historien, öfverit
hvilken det ej var gifvet åt presidenter och lc
assessorer att döma. Anklagelsen gjorde in-c
gen skilnad mellan de rena historiska fakta!
som boken innehöll, och personliga tycken, if
fantasier och tendenser. Men nu inneböll bo-t
ken endast fakta, Den sträckte sig ej utöf-l!
ver närvarande dag. De få ord som talades i
om framtiden :inneböllo ingenting annat än it
fakta för att sätta läsaren sjelf i tillfälle attl
bilda sig ett omdöme. De få äsigter, som deril:
framställdes, motvägdes af de skäl som kundelt
anföras emot dem. Fraser, deklamationer och ;
utrop voro undvikna, och endast sakförhål- lc
landena fingo tala. Om resultatet af en på
detta sätt. förd vetenskaplig undersökning ut-j:
föll till fördel för konstitutionella författningarc
och sjelfstyrelse — det vill säga, för mångas c
snarare än några fås deltagande i regerings-j;
omsorgerna, — så var detta icke hans skuld,
utan borde skrifvas på Försynens räkning,
som vakade öfver menniskoslägtets öden och ii
utveckling. Att anfalla himlen genom honom is
var hvarken rätt eller klokt. Hans röst kunde l:
de tysta, men högre, än han kunde, förkunnade
historien tidehvarfvens stora händelser, och c
dess stärama kunde de icke tysta, derföre vare
anklagelsen en orimlighet. Men skulle det sä- ls
gas, att de anföllo icke historien utan histo- f
rieskrifvaren, som kunde bli farlig genom de ll
misstag, — och måhända äfven genom delt
sanningar han spridde; trodde de då att del;
genom hans fällande skulle kunna bestämma ll
menniskosinnete uppfattning af historiska hän-
delser eller hindra dess uttalande? Lika sä- il
kert som historiens händelser följde på hvar-1
andra i ett oafbrutet sammanhang, likaså säö- t
kert skulle historiens stämma i evighet låtajv
höra sig. Historien var nu en af tidehvarf- 4
vets mest kännbara behof. Må regeringarna,
om de behagade, : undertrycka politiska pam- t
(COUET ENADES TTLAET NE ER AMPP ANSSI EST SERGE