okänd af temligt förmånligt yttre; denne ka-
stade på William en begabbande blick. Sedan
afreste det unga paret ipostvagn under mäng,
dehs Kuärrarop och lyckönskningar. Derpå hör-
des ett vildt buller af dansmusik, och midt i
valsens hvirfvel skedde en fullständig. förän-
dring af personal. Flera grandtanter och små-
kusiner, ett dussin odågor sittande eller lig-
gande kring ett bord, sjöngo. med full strupe,
och gissa hvem som anförde sången i detta
anakreontiska sällskap! Stamfadren Tbhomag.
Han besjöng sina ungdoms därskaper med hela,
en Röchesters tygellöshet; hvarje refräng var
ackömpagnerad af stampningar, gapskratt och
toaster. Bordet, med glas och gäster rullade
snart öfverända; men den okuflige Thomas
utförde en infernalisk gammal dans på spill-
rörna: svarta män framkommo för att gripa
höriom, men han kastade till dem fulla knyt-
näfvar med guinger och Bterbegynte sina, en-
trechate. De svarta kröpo omkring för att
samla, guldstyckena och slogos ginsemellan;
de återvände sedermera med förnyad blod-
törst; och stamfadern, fortsättande ritt försvar,
kastade dem i ansigtet det ena klädplagget
efter det andra; slutligen vände han med ett
förstöädligt grin sina rockfickor ut och in för
att visa att de voro tomme. William retad
ända till ytterlighet Vid denna syn kunde icke
återhålla sin barm. vÖlycklige, utropade
han-uppspringande, vågar duså oförskämdt
ruäinerå din familj! Vänta, vänta, jag skall
behandla dig efter förtjenst.s Och bemäkti-
gende sig ett snöre slog ban det kring spiken
som uppehöll taflan, och började att dra af alla
sina krafter, Ut härifrån, odugling, och det
genast ! fortfor han flämtande af vrede; jag
längtar att se dig som källarskylt. .. Ack, du
gör möstånd! Vi få väl se hveta som vinner
på den andra!
William ryckte på snöret med alla sina kraf-