ÖS RAG STAMFÄDRENS PORTR LD NovELL Ar MONALDI: ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSYSKAN. Sorgliga och onyttiga anklagelse! Två sjukdomar, trångmål och modfälldhet; hade på en gång bemäktigat. sig William och: tillväxte. i höfughet för hvarje dag; till dem: förenade sig en feber gom lät honom sväfva vexelvis mellan dvala: och raseri. Under ett våldsamt utbrott, frågade han sig om han icke. hade rättighet att krossa det band af lidande. gom; fästade .,bonom vid jorden; ett. sjelfmord, utom att det var en befrielsej var äfven för honom en Hämnd, den enda som kunde träffa Lavinia. Denna sista reflexion bestämde honom; han fattade en penna och skref:-,Jag skänker och testamenterar . . . Men der.blefvo hans ider orediga, en sky skymde hans ögon; och han hade icke funnit hvad ban skulle bortskänka, förrän han föll-i dvala, på nytte Denna sömn. eller rättare denna kris var ätföljd af dels förskräckliga, dels komiska dröna mar. William tyckte sig bevista gin egen jordfästning; man bestod -honom endast en fattig mans begrafning. Liktåget var sgammansatt af några uslingar. som hade höjt sig i de vidrigaste -sörgtrasor, och hvarje deltagare i detta ömkliga tåg syntes visa.en ganska medelmåttig aktning för en död somicke betalte drickspenningar. Hvad, icke en tår, icke en snyftning, icke den ringaste rörelse! Lönar det mödan att döda sig, då man dermed åstadkommer så ringa verkan!: Denna sorgliga scen efterträddes af en glädjefist. Davinia, strålande af ungdom och en lysande parure, gick till altaret förd af en ) Se A. B..M 65 och 66.