- ÖS RAG
STAMFÄDRENS PORTR
LD
NovELL Ar MONALDI:
ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSYSKAN.
Sorgliga och onyttiga anklagelse! Två sjuk-
domar, trångmål och modfälldhet; hade på en
gång bemäktigat. sig William och: tillväxte. i
höfughet för hvarje dag; till dem: förenade
sig en feber gom lät honom sväfva vexelvis
mellan dvala: och raseri. Under ett våldsamt
utbrott, frågade han sig om han icke. hade
rättighet att krossa det band af lidande. gom;
fästade .,bonom vid jorden; ett. sjelfmord,
utom att det var en befrielsej var äfven för
honom en Hämnd, den enda som kunde träffa
Lavinia. Denna sista reflexion bestämde ho-
nom; han fattade en penna och skref:-,Jag
skänker och testamenterar . . . Men der.blefvo
hans ider orediga, en sky skymde hans ögon;
och han hade icke funnit hvad ban skulle
bortskänka, förrän han föll-i dvala, på nytte
Denna sömn. eller rättare - denna kris var ät-
följd af dels förskräckliga, dels komiska dröna
mar. William tyckte sig bevista gin egen
jordfästning; man bestod -honom endast en
fattig mans begrafning. Liktåget var sgam-
mansatt af några uslingar. som hade höjt sig
i de vidrigaste -sörgtrasor, och hvarje delta-
gare i detta ömkliga tåg syntes visa.en gan-
ska medelmåttig aktning för en död somicke
betalte drickspenningar. Hvad, icke en tår,
icke en snyftning, icke den ringaste rörelse!
Lönar det mödan att döda sig, då man der-
med åstadkommer så ringa verkan!:
Denna sorgliga scen efterträddes af en gläd-
jefist. Davinia, strålande af ungdom och en
lysande parure, gick till altaret förd af en
) Se A. B..M 65 och 66.