henne; hans enda ärelystnad var att af henne erhålla en ömmare blick eller ett mildare ord. Då han händelsevis räsonnerade föreföll det honom som om sjelfva vishetsgudinnan föreskrifvit honom denna kärlek. Ett godt giftermål var det bästa medlet att aflägsna alla faror; och advokaten var så rik att bans enda dotter borde få-en ståtlig hemgift. William kände ofta lifliga betänkligheter; hans samvete plågades af en seger som i många menniskors ögon skulle anses som en affär. Han hade tusen gånger föredragit att emottaga ingenting af Lavinia och sjelf kunna omgifva henne med begge Indiernas skatter. Men reflexionen lugnade honom småningom, och då hans olyckliga stjerna tvang honom att göra ett rikt gifte, hoppades han åtminstone atten väninnag hand skulle förmildra uppoftringens stränghet. Vid första ryktet om giftermålet, kringspridt. man visste icke huru, kom hela staden i rörelse. William hade alla försmådda pretendenter, Lavinia alla gamla flickor emot sig. Dessa båda läger bildade snart ett enda, och kriget fördes med raseri. Envis, häftig, misstänksam, tillbakavisade advokaten med en högdragen ton alla råd som ett för mycket barmhertigt nit kom att gifva honom rörande hans blifvande måg. Men sedan han hade ingen annan att bekämpa, började han bekämpa sig sjelf, och det : var i sanning den svåraste kampen. Efter att ha samtyckt till giftermålet och till och med utsatt tiden derför, tänkte han ett uppskof skulle sätta honom i stånd att underrätta sig om Williams exonomiska ställning och segrande besvara alla insinuationer. Han meddelade sin id till Lavinia som visade en exemplarisk under ifvenhet; han fröjdade sig hemligt åt ett dröjsmål som borde höja henne uti allmänna opinionen och låta hennes tillbedjare undergå ett för henne smickrande prof. DAbernon väntade sig icke det uppskof advokaten påfunnit; det var det-hårdaste slag : kunde träfta honom. Han besvor Lavinidvett icke ingå på ett förslag som dref hoa