Låt också vara, att en annexförsamling är sår
liten, att hon t. ex. erlägger endast 20 tun-
nor i tertialtionde till sin pastor. I så fallli
har komministern naturligtvs ännu mindre änls
20 tunnor — man besinne nemligen att den-i?
ne3 lön i ett för allt af en församling ickels
stiger till högre belopp än en halfspann sädlt
af hvarje hel eller half gård och en åttondels;
tunna af mindre lägenheter. Hvilken. vinstll
vore det då icke för komministern att erhålla :
dessa 20 tunnors förhöjning på sin kvappal!
lön och dessutom smör och qvicktionde samti
--- hvilket ej heller vore någon ringa förmån!
— den kyrkoherden tllkommande byggnads- :
och reparationsbjelpen af annexet. Härige-
nom skulle komministrarnas fattigdom upp:
höra att vara ett ordspråk, utan att kyrko-
herdarnes blefve det i stället, och inträdet i
presteståndets lägsta grader blifva mera loc-
kande för den studerande ynglingen än erfa-
renheten utvisar, att det för närvarande är. -
Undertiden och medan denna reform verk-
ställes,
Sv. 3. afskaffa pastoralexamen, som qvarhål-
ler så mången kapellan i all dess tid på kommi-
nistergraden och derför gör det lika svårt för
adjunkten att vinna befordran till ett bättre sa-
eellani, som till ett pastorat. Det gifves nem-
ligen i hvarje stift ett större antål kommini-
strar, som icke vilja underkasta sig, det för
äldre män så plågsamma och förödmjukande
tvånget af lexläsning och förhör, d. v. 8. pa-
storalexamen. Dessa måste derför stanna inom
sin grad och nöja gig med den befordran från
sämre till bättre lägenhet, som denna grad
kan erbjuda. Sålunda äro de bättre sacella-
nierna vanligen upptagna af sådana kommi-
nistrar, som, derföre att de icke vilja under-
kasta sig det pastorala lexläsningsprofvet, ej
heller kunna blifva befordrade till. kyrkoher-
dar, utan måste stanna qvar vid sina lägen-
heter ända till dess att döden transporterar
dem. Härom skulle man nu visserligen med
ett visst sken af sanning kunna säga, att de
icke hafva någon annan attderför skylla än
sig sjelfva, och att det förljaktligen, såsom ta-
lesättet lyder, är rätt åt demo. Men är det
också rätt åt alla de yngre presterna, hvilkas
fortkomst derigenom -hindras, åt de många
adjunkterna, som först vid några och 40 års
ålder kunna erhålla ett medelmättigt sacellani?
Är det deras fel att de ifrågavarande kommi-
nistrarne icke vilja taga pastoralexamen? Fun-
nes ej denna, så skulle månget pastorat, som
nu, utan någon ersättning åt det lägre prester-
skapet, intages af skolmän, i stället tillsättas
med äldre komministrar, som då lemnade sina
innehafvande platser åt yngre embetsbröder.
Pastoralexamen är således ett lika godt hand-
tag åt skolmännens befordran, som den är
menlig för adjunkternas. Och detta inses nog
af vederbörande.
Dessa trenre reformförslager torde innefatta
de enda grundliga botemedlen mot den allt-
mera tilltagande bristen på adjunkter. Till
dess dessa reformer blifvit verkställda kom-
mer troligen det onda att fortfara, och något
annat torde ej heller vara att önska, om man
betraktar saken rätt. Det är icke att önska
för en studerande yngling, att han måtte ingå
på en bana, der de billigaste anspråk så lega-
liter gäckas, der kunskaper, nit och skicklig-
het i embetet så litet förmå att skaffa honom
framåt som i presteståndet. Detta har under
nuvarande förhållanden tillräckligt med van-
lottade, missnöjda och olyckliga medlemmar,
utan att behöfva någon tillökning. Bättre då
att välja den civila extraordinariens lönlösa
bana, som åtminstone har ett slut, än adjunk-
tens ändlösa informatorslif. Men det är ej
heller att önska i kyrkans eget intresse. Till-
tager adjunktbristen allt mer och mer, så må-
ste omsider ofvan anförda reformerna ovilkor-
ligen vidtagas, hvilket leder till minskadt be-
hof af adjunkter och ljusare utsigter i befor-
dringsväg för det yngre presterskapet, hvilket
åter har den lyckliga följd, att den behöfliga
och länge yrkade stegringen af kunskapsfor-
dringar för inträdet i presteståndet kan realise-
rag, Under nuvarande förhållanden skulle in-
förandet af en theologico-filosofisk- examen
och en skärpt teologisk kvrs- ofelbart bidraga
att ännu mera afskräcka från presteståndet.
Att underkasta sig mödorna och uppoffringarna
af en tre- till fyraårig akademisk kurs för de
så föga lockande utsigterna af en tjuguårig
adjunkttid, ett tjuguårigt informatorslif; ettli-
tet sacellani vid nägra och 40 år och ettlitet
pastorat vid 60, i fall man lefver så länge
och någon församling vill mottaga en rtlefvad
kyrkoherde — dertill lära väl inga andra vara
benägna, än de få, som ega en alldeles af-
gjord och oemotståndlig kallelse för preste-
ståndet.
För de nu påpekade så väl som för -andra
välbehöfliga reformer af våra ecklesiastika in-
stitutioner är det en stor förlust att icke kom-
ministrarne ega laglig skyldighet i stället för
laglig rättighet att skicka fullmäktige till riks-
dagarna. Tolf komministrar, ja hälften deraf,
eller till och med en ännu mindre -del, skulle
utgöra. en icke ovigtig förstärkning åt den för
reformer benägna fraktionen af. presteståndet.
Hvarför upphörde. komministrarnes deltagande
i riksdagsförhandlingarna så snart? Var då
allt vunnet med den förhöjda .tjenstårsberäk-
ningens afskaffande? Återstå icke ännu like
stora, ja ännu större fördelar att vinna, t. ex.
förbättrade lönevilkor utan ringaste ökade tungs
för församlingarna, i enlighet. med hvad häl
ofan blifvit föreslaget? Eller är det den -bi-
kopvliga ovilian mot komministrarnes riksdags-