reeitativer, den första banditkören, den melo
diska och effektfulla terzetten i andra akter
samt den glada dryckesvisan, som efter ge-
nomsträfvahdet afsä mänga toma fraser för-
satte publiken i det bästa lynne.
Sångarne hafva fått till uppgift ej blott ati
behörigen framlyfta de ljusa punkterna, utar
ock att låna. de matta en lifligare glans. Lu
crezia är en roll som . rätt egentligen tillhör
mlle Normanis genre; också underlät hon ej
att gifva nya bevis på den fulländade dekla-
mation, den artistiska hållning som i detta
fack alltid utmärker henne. — Hertigen är
egentligen blott ett exemplar wutaf den stora
upplagan af operatyranner, hvarmed Italiens
kompositörer så rikligen utrustat scenen. Hr
Della Sanita bär emedlertid - upp partiet med
all den kännedom om effekterna i detta fack,
med den säkra vana och rutin, som med rätta
alltid hos Honom erkänts. Äfven hr-Sirand-
berg förtjenar allt loford för sin Gennaro, på
hvilken ban synbart användt mycket studium,
som isynnerhet visar sig i dödsscenen. Hans
recitation, ehuru visserligen ej fullkomlig, har
döck betydligen vunnit på sednare tiden. —
Hr Walin ger Gubeitas roll på ett i allo till-
fredsställande sätt, och mll Sällström visar som
Orsino mera. bemödande om det dramatiska
uttrycket, än man förut märkt hos henne.
Detta, jemte hennes klara, ehuru ej serdeles
starka stämma, lofvar allt godt, fastän hon i
afseende på skolans fordringar ännu har myc-
ket ogjordt. Vi tillstyrka henne flitiga stu-
dier, ej så mycket af nya roller, som fastmer
af en metodisk teknik. — De öfriga nobil:
fylla sina platser så godt omständigheterna
vilja medgifva det, ehuru de visserligen icke
i någon märklig mån bidraga till att höja illu-
sionen.
Vid mll Normanis benefice gåfvos, utom
Lucreziax, äfven br Randels vackra jubel-
ouvertyr samt en ny ballett, Sylfiderna, hvil-
ken sågs med nöje,