STOCKHOLM, den 18 Mars. Om åtta månader härefter sammanträda rikets ständer för att åter utöfva sin befattning såsom svenska folkets representanter, och ehuru erfarenheten vid många föregående rikemöten ådagalagt, att vår ståndsrepresentation är en så föråldrad och felaktig inrättning, att man deraf just icke har något synnerligt godt att vänta, måste denna representation åter göra ett försök att uppfylla sin bestämmelse; den måste då åter gripa sig an med pröfningen af de många frågor, som så ofta blifvit behandlade, utan att man dermed kommit till något fördelaktigt resultat. Det är också endast beträffande de frågor, hvilka en mera enhällig och mera varm opinion inom landet förmår utbilda sig, som man kan hoppas att rikets ständer, genom eftergifter för en sådan ang fordringar, skola så godt som nöd.siv av vidtaga något beslut till en bättre sakernas ordning. Månne man väl kan hysa förhoppning att en dylik kraftigare opinion skall för vissa vigtigare frågor utbilda sig till den stundande riksdagen samt då befordra deras genomdrifvande? Den vigtigaste af alla är naturligtvis nu som alltid representationsfrågan: men för närvarande förmärkas icke några tecken till att den allmänna opinionen skulle å rikets ständer vid deras nästa sammanträde komma att utöfva något afgörande inflytande i-denna fråga, och att ständerna det oaktadt skulle bringa den till något lyckligt resultat;vore en alltför sanguvinisk förhoppning. Ungefär så är äfven förhållandet med flere andra maktpåliggande reformfrågor i våra allmänna lagar. Den nuvarande ministeren är dessutom för ingen del intresserad för dessa frågors genomdrifvande, utan söker tvärtom blott nya sätt att dermed vinna uppskof, såsom nyligen visat sig i afseende på det nya kyrkolagsförslaget. Att rikets ständer nu skola ega förmåga att besegra en dylik motsträfvighet våga vi för vår del ej hoppas. Då det är fråga om reformer som kunna genomföras i följd afen kraftigare ;itryckniog från allmänna opinionen, så blir man derföre nästan nödsakad att nu ur räkningen utesluta berörde: -vigtiga angelägenheter, ehuru : påkostande det än är. Väl borde man åtminstone kunna motse. att snart erhålla förbättring i brottmålslagen, hvars. brister och oduglighet äro allmänt ingedda och dagligen vinna ny bekräftelse; men äfven detta. hopp förmörkas af den rådande beklagliga likgiltigheten på samhällets höjder för alla lagreformerna: Men det finnes andra stora frågor som ej kunna uppskjutas, utan som redan vid; nästa riksdag måste erhålla någon lösning. Deröra i allmänhet de materiella intressena, för hvilka deltagandet på sednare tiden blifvit mycket lifligare hos-nationen. : Här fordras reformer och man kan möjligtvis hysa någon förhoppning, att sjelfva motståndskraften hos ståndsorganisationen ej vidare skall förmå att förhindra dessa reformer: Bland dessa frågor torde i främsta rummet böra framhållas den -i hela landet högljud fordrade förändringen af författniogarne om bränvinstillverkningen och dess beskattning. Bristerna i det nuvarande systemet äro så allmänt insedda och erkända attingen längre skall våga att försvara det. Men vid sådant förhållande är det också regeringens .pligt att icke såsom vid alla föregående riksdagar lemna denna vigtiga angelägenhet helt och hållet åt sitt öde, utan nu i stället framkomma med ett genomfördt förslag till ny lag i ämnet. Att hålla sig neutral och begagna frågan endast till att på sidovägar dermed inverka på särskilda riksdagspartier, för att i,andra frågor vinna deras bevågenhet, går ej mera an. helst regeringen har en oinskränkt rätt att bea i ekonomiska ärenden, till hvilka detta ör. Skulle regeringen äfven vid nästa riksdag iakttaga sin garäla, klandervärda tystnad iafseende på bränvinsväsendet, komme en sådar tystnad att på ett betänkligt sätt nedsätta dess : moraliska anseende, desto heldre sor man måste antaga. att äfven den mest konservativa minister här skall inse behofvet af reform. : Som bränvinsfrågan eger det närmaste sammanhang med beskattningen, öfvergå vi härefter till frågan om skattereformen. Skulle man vid nästa riksdag lyckas att genomdrifve en högre bränvinsskatt, kanske med en ärlig tillökning i statsinkomsterna af mer än två millioner, fordrar rättvisan och klokheten at andra skatter nedsättass Lösningen. af den länge omtvistade frågan om lindring i grundskatterna skulle således lättast kunna utföras om man, på samma gång jorden. beröfvades sitt hittills innehafda privilegium på bränvinsbränning, befriade de af skatter mest nedtryckta jordbrukarne från någon delafgrundräntorna. : Förenklingen af: grundskatterna skulle således äfven blifva en lindring i desamma och i följd deraf desto lättare att genomdrifva, åtminstone hos alla räntegifvare. De hafva redan temligen allmänt i hela riket tillkännagifvit sin. önskan att få erlägga alla räntor i pengar. Om nu en del af den nya tillökade bränvinsskatten användes för genomförandet af denna reform, kunde man icke -:blott medgifva räntornas förvandling i pengar, utan äfven att vissa procent af det sålunda bestämda beloppet afdroges, till lindring för de skattdragande. Ett. sådant slut på reformen af grundskatterna skulle icke endast i någon män godtgöra förra tiders orättvisa emot innehafvarne af den skattskyldiga jorden, utan det vore -äfven ett steg till en förbättrad ekonomisk ställning bland Sveriges allmoge, eller sjelfva kärnan af folket. Mindre nedtryckt af pålagor, skulle allmogen snart med större nit arbeta för sitt eget ach landete väletänd. garmt sfvon i HÖOore MÅR