MES 0 MEM MV VD OO på ett sätt, som syntes vittna om en uppsätlig afsig! att motverka Kongl. Maj:ts åt kommitteten i mnäder anbefallda uppdrag, beslöt kommitteen först och främst, att hrr Forssell och Heidenberg, hvilkas förpassnin gar medgäfvo dem rätt att besöka rikets marknader, skulle, såsom härstädes icke i rätta ärender stadde, genom kronobetjeningen förständigas att, inom tre timmar efter tillsägelsen, lemna Orsa församling och utan sidovägar begifva sig till de orter, hvilka de enligt sina förpassuingar voro berättigade att besöka, vid äfventyr, att om denna tillsägelse icke skulle efterkommas, lagliga tvängsätgärder till deras aflägsnande vidtoges. I öfverensstämmelse härmed utfärdade kommitten till hr kronolänsman Hellström en skriftlig uppmaning att detta kommitteens beslut läta verkställa. Men alldenstund bemälde Forssell och Heidenberg genom den förliden gårdag uti Hansjö by hållna konventikeln gjort sig skyldige till öfverträdelse af Kgl. Maj:ts placat af den 12:te Jan. 1726, ansäg ock kommitteen nödigt och behöfligt, att denna öfverträdelse borde sä mycket heldre lagligen beifras, som den äfven innebure ett hänande trots mot de ätgärder, kommitteen funnit sig till oordningarnas hämmande böra vidtaga. Då äfven utrönt vore att läsareoroligheterna härstädes i icke ringa mån varit understödda genom skriftliga meddelanden från sådana personeri flera rikets orter, som härutinnan styrkade vilseförda, ansåg kommitteen det blifva för den lagliga ordniogens återställ4nde i högsta mätto hinderligt, om separatismens försvarare äfven från andra orter skulle här kunna onäpste uppträda för att ytterligare styrka de redan tillräckligt hårdnackade i deras lagstridiga tilltag. Af alla dessa skäl beslöt kommitteen att hos Konungens befallningshafvande i länet till lagligt åtalande anmäla den af Forssell och Heidenberg sistlidne gårdag uti Hansjö by tillställda eller ätminstone gensm dem föranledda konventikel. I öfverensstämmelse härmed uppsattes ock nu och underskrefs af kommitteens ledamöter en sädan anmälan för att med nästa post till Konungens befallningshafvandel öfversändas. Orsa som ofvan, B. EK. Bellander, A. Källström, Joh. Bergström. ordförande. G. Thunblad. OC. P Amark. , P. U. Boöthius. Till Rikets höglofl. Ständers Justitieombudsman! Hos hr justitieombudsmannen får undertecknad ödmjukligen anmäla den godtyckliga och väldsamma behandling jag nyligen rönt af ätskilliga embetsmyndigheter inom Stora Kopparbergs län. Åberopande bifogade handlingar, anhäller jag att om förloppet föl afgifva en kort berättelse: Efter att hafva besökt Örebro och Hedemora marknader afreste jag den 9 i denna mänad från sistnämnde stad, i sällskap med körsnären P. F. Hejdenberg från Örebro, till Fahlun, Leksands och Orsa socknar, hvarvid jag å flera gästgifvargärdar tillsade om inköp af för mitt yrke behöfliga skinn. Straxtl sedan vi den 11 dennes ankommit till Hansjö by il Orsa socken infann sig derstädes kronolänsmannen C. A. Hellström med förfrågan om vära pass. Dä dessa befunnos vara i laga ordning och af laglig myndigbet utfärdade, aflägsnade han sig, men äterkom följande dag den 12 dennes, dä han företedde en skrif-Å velse, utfärdad af den för visitation med de s, k.7lä-1 sarne i Orsa af Kongl, Maj:t i näder nedsatta kommitteen, hvari vi älades att inom treune timmar efter delfåendet deraf hafva lemnat Orsa socken; hvilken skrifvelse här i vidimerad afskrift bifogas. Vi ansågo denna förvisningsdom alldeles olaglig, och äfven med den bästa vilja skulle det varit omöj-. ligt att på de föreskrifna tre timmarne under det pägående starka yrvädret hinna utom Orsa sockens om räde. Dä vi på aftonen samma dag, den 12 dennes, guto i all stillhet hos Gref Hans Ersson uti Orsa kyrkoby, ankom dit kronofogden P. Kjellin, ätföljd af kronolänsmannen C. A. Hellström, och förklarade att Hejdenberg och jag, till följe af vär olydnad mo:j kommitteens befallning, nu vore arresterade; hvarjemte hr kronofogden, oaktadt vära protester, fräntog oss vära pass. Vi sattes under natten i fängsligt förvar hos fjerdingsmannen, bevakade af tvenne personer. Påföljande dag, söndagen den 13 dennes kl. 8 på morgonen, mäste vi med fängförpassning anträdal; resan till Fablun. Vi hade förut förgäfves anhållit att blifva föreställda för kommitteens i den närbeögna prestgärden boende ledamöter, hvilket var oss så mycket angelägnare som jag var närmare bekant med en af kommitteens ledamöter, hvilken icke un-I dertecknat den ofvannämnda skrifvelsen, nemliger kyrkoherden i Grytnäs Amark. Såsom fåbgar, ledsagade af extra fångföraren Hans Carlsson Garney, färdades vi den 11 millänga väger till Fahlun, dit vi anlände mändagsmorgonen den 14 dennes och fördes till det nya cellfängelset. Kl. 12 på dagen uppfördes vi derifrån genom stadens gator i sällskap med en till fästningsstraff dömd förbrytare, under vakt at tvenne fängknektar, till landskansliet, der landshöfdingeembetet med oss anställde förhör, öfver hvilket jag bifogar ett på derom framställd begäran mig meddeladt protokollsutdrag. Kl. 2 e. m. blefvo vi ställda på fri fot och förständigade, enligt päskrift å passen, att inom två timmar ha lemnat Fablun; inom tvä dygn Stora Kopparbergs län l. och inom mänadens slut vara äterkomne till vårs hemorter. Det är på hela denna behandling af fredliga, i orten väl kända, med iaga pass försedda medborgare,l jag för min del velat fästa hr justitieombudsmannens uppmärksamhet. För: det ingrepp i min personliga l frihet och rätt, och det mängfaldiga obehag jag a! ifrågavarande embetsmän genom dessa beteenden rönt, känner jag rot dem intet agg eller ovilja och! skulle, så vida saken blott rörde min ringa Person, mer än gerna glömma och öfverskyla hela denna tilldragelse. Men då i och genom kränkningen at mir personliga rätt och frihet ätven de första och enklaste medborgerliga rättigheterna i ett fritt och lagbundet samhälle blifvit på ett märkligt sätt kränkta af offenliga embetsmyndigheter, bar jag trott det vara mnj pligt såsom medborgare att anmäla förhällandet för den man, som Riksens Ständer genom sitt förtroende särskildt kallat och satt att vaka deröfver, att der lagliga friheten icke så småningom inskränkes och undergräfves genom egenmäktiga och godtyckliga ätgärder frän myndigheternas sida, Jag uppträder här sälunda icke säsom anklagara med nägra bestömdsa ansvarspästäenden eller enskilda anspråk på upprättelse för den mig personligt tillfogade skada, skymt och olägenhet, utan hemställer be t och hället till hr justitieombudsmannens bögtupplysta omdöme att derationan göra bvad han anser det allmänna bästa och iagarnes helgd kräfva. Jag afhåller mig från alla allmänna betraktelser öfver sjelfva den ifrågavarande väldshandlingen; men då densamma af landshöfdingembetet i Fahlun, uti passpäskriften och protokollsutdraget, som här bifogade följs, erhållit en viss motivering, anhåller jag blott vördsammasi att få fästa uppmärksamheten på beskaftenheten af de skäl som der uppgifvas, på grund af hvilka landshöfdingembetet icke blott godkänt de af dess underordnade mot mig företagne ätgärder, utan äfven genom passpäskriften upphbäft betydelser och verkan ar en aunan konungens befallningshafvandes i passet uttryckta lagliga förordnande. Det första skäl som anföres är vistelse ä annor ort ån passet medgifver. Af det häri original bifogade, af kongl. öfverstäthällare-embetet i Stockholm utfärdade pass, finner hr justitieombudsmannen, att jag genom detsamma var berättigad att under ett ärs tid :es3 inom Sverige, i ändamål att besöka marknaderna i riket. Dett!a pass är icke ställdt pä nägon viss ort, utan allmänt, gällande för bela riket, och nägon föreskrift om den väg jag egde att tage och huru länge jag på hvarje ställe egde att dröja, var icke och kunde icke vara mig gifren.. Kongl. påbudst af den 14 Augusti 1812 55 3 och 4 kunde sälunda icke säom giltigt stöd för desssa ätgärder åberopas, så mycket mindre som brist icke heller var pä trovärdiga personer, gom kunde intyga att jag vore välkänd. :