MES 0 MEM MV VD OO
på ett sätt, som syntes vittna om en uppsätlig afsig!
att motverka Kongl. Maj:ts åt kommitteten i mnäder
anbefallda uppdrag, beslöt kommitteen först och främst,
att hrr Forssell och Heidenberg, hvilkas förpassnin
gar medgäfvo dem rätt att besöka rikets marknader,
skulle, såsom härstädes icke i rätta ärender stadde,
genom kronobetjeningen förständigas att, inom tre
timmar efter tillsägelsen, lemna Orsa församling och
utan sidovägar begifva sig till de orter, hvilka de
enligt sina förpassuingar voro berättigade att besöka,
vid äfventyr, att om denna tillsägelse icke skulle ef-
terkommas, lagliga tvängsätgärder till deras aflägs-
nande vidtoges. I öfverensstämmelse härmed utfär-
dade kommitten till hr kronolänsman Hellström en
skriftlig uppmaning att detta kommitteens beslut läta
verkställa.
Men alldenstund bemälde Forssell och Heidenberg
genom den förliden gårdag uti Hansjö by hållna kon-
ventikeln gjort sig skyldige till öfverträdelse af Kgl.
Maj:ts placat af den 12:te Jan. 1726, ansäg ock
kommitteen nödigt och behöfligt, att denna öfverträ-
delse borde sä mycket heldre lagligen beifras, som
den äfven innebure ett hänande trots mot de ätgär-
der, kommitteen funnit sig till oordningarnas häm-
mande böra vidtaga. Då äfven utrönt vore att lä-
sareoroligheterna härstädes i icke ringa mån varit un-
derstödda genom skriftliga meddelanden från sådana
personeri flera rikets orter, som härutinnan styrkade vil-
seförda, ansåg kommitteen det blifva för den lagliga ord-
niogens återställ4nde i högsta mätto hinderligt, om
separatismens försvarare äfven från andra orter skulle
här kunna onäpste uppträda för att ytterligare styrka
de redan tillräckligt hårdnackade i deras lagstridiga
tilltag. -
Af alla dessa skäl beslöt kommitteen att hos
Konungens befallningshafvande i länet till lagligt åta-
lande anmäla den af Forssell och Heidenberg sist-
lidne gårdag uti Hansjö by tillställda eller ätminsto-
ne gensm dem föranledda konventikel. I öfverens-
stämmelse härmed uppsattes ock nu och underskrefs
af kommitteens ledamöter en sädan anmälan för att
med nästa post till Konungens befallningshafvandel
öfversändas. Orsa som ofvan,
B. EK. Bellander, A. Källström, Joh. Bergström.
ordförande. G. Thunblad. OC. P Amark. ,
P. U. Boöthius.
Till Rikets höglofl. Ständers Justitieombudsman!
Hos hr justitieombudsmannen får undertecknad öd-
mjukligen anmäla den godtyckliga och väldsamma
behandling jag nyligen rönt af ätskilliga embetsmyn-
digheter inom Stora Kopparbergs län. Åberopande
bifogade handlingar, anhäller jag att om förloppet föl
afgifva en kort berättelse:
Efter att hafva besökt Örebro och Hedemora mark-
nader afreste jag den 9 i denna mänad från sist-
nämnde stad, i sällskap med körsnären P. F. Hej-
denberg från Örebro, till Fahlun, Leksands och Orsa
socknar, hvarvid jag å flera gästgifvargärdar tillsade
om inköp af för mitt yrke behöfliga skinn. Straxtl
sedan vi den 11 dennes ankommit till Hansjö by il
Orsa socken infann sig derstädes kronolänsmannen C.
A. Hellström med förfrågan om vära pass. Dä dessa
befunnos vara i laga ordning och af laglig myndig-
bet utfärdade, aflägsnade han sig, men äterkom föl-
jande dag den 12 dennes, dä han företedde en skrif-Å
velse, utfärdad af den för visitation med de s, k.7lä-1
sarne i Orsa af Kongl, Maj:t i näder nedsatta kom-
mitteen, hvari vi älades att inom treune timmar efter
delfåendet deraf hafva lemnat Orsa socken; hvilken
skrifvelse här i vidimerad afskrift bifogas.
Vi ansågo denna förvisningsdom alldeles olaglig,
och äfven med den bästa vilja skulle det varit omöj-.
ligt att på de föreskrifna tre timmarne under det pä-
gående starka yrvädret hinna utom Orsa sockens om
räde. Dä vi på aftonen samma dag, den 12 dennes,
guto i all stillhet hos Gref Hans Ersson uti Orsa
kyrkoby, ankom dit kronofogden P. Kjellin, ätföljd af
kronolänsmannen C. A. Hellström, och förklarade att
Hejdenberg och jag, till följe af vär olydnad mo:j
kommitteens befallning, nu vore arresterade; hvar-
jemte hr kronofogden, oaktadt vära protester, fräntog
oss vära pass. Vi sattes under natten i fängsligt för-
var hos fjerdingsmannen, bevakade af tvenne perso-
ner. Påföljande dag, söndagen den 13 dennes kl. 8
på morgonen, mäste vi med fängförpassning anträdal;
resan till Fablun. Vi hade förut förgäfves anhållit
att blifva föreställda för kommitteens i den närbe-
ögna prestgärden boende ledamöter, hvilket var oss
så mycket angelägnare som jag var närmare bekant
med en af kommitteens ledamöter, hvilken icke un-I
dertecknat den ofvannämnda skrifvelsen, nemliger
kyrkoherden i Grytnäs Amark.
Såsom fåbgar, ledsagade af extra fångföraren Hans
Carlsson Garney, färdades vi den 11 millänga väger
till Fahlun, dit vi anlände mändagsmorgonen den 14
dennes och fördes till det nya cellfängelset. Kl. 12
på dagen uppfördes vi derifrån genom stadens gator
i sällskap med en till fästningsstraff dömd förbryta-
re, under vakt at tvenne fängknektar, till landskan-
sliet, der landshöfdingeembetet med oss anställde för-
hör, öfver hvilket jag bifogar ett på derom framställd
begäran mig meddeladt protokollsutdrag. Kl. 2 e.
m. blefvo vi ställda på fri fot och förständigade, en-
ligt päskrift å passen, att inom två timmar ha lem-
nat Fablun; inom tvä dygn Stora Kopparbergs län l.
och inom mänadens slut vara äterkomne till vårs
hemorter.
Det är på hela denna behandling af fredliga, i or-
ten väl kända, med iaga pass försedda medborgare,l
jag för min del velat fästa hr justitieombudsmannens
uppmärksamhet. För: det ingrepp i min personliga l
frihet och rätt, och det mängfaldiga obehag jag a!
ifrågavarande embetsmän genom dessa beteenden
rönt, känner jag rot dem intet agg eller ovilja och!
skulle, så vida saken blott rörde min ringa Person,
mer än gerna glömma och öfverskyla hela denna
tilldragelse. Men då i och genom kränkningen at mir
personliga rätt och frihet ätven de första och enklaste
medborgerliga rättigheterna i ett fritt och lagbundet
samhälle blifvit på ett märkligt sätt kränkta af offen-
liga embetsmyndigheter, bar jag trott det vara mnj
pligt såsom medborgare att anmäla förhällandet för
den man, som Riksens Ständer genom sitt förtroende
särskildt kallat och satt att vaka deröfver, att der
lagliga friheten icke så småningom inskränkes och
undergräfves genom egenmäktiga och godtyckliga ät-
gärder frän myndigheternas sida, Jag uppträder här
sälunda icke säsom anklagara med nägra bestömdsa
ansvarspästäenden eller enskilda anspråk på upprät-
telse för den mig personligt tillfogade skada, skymt
och olägenhet, utan hemställer be t och hället till hr
justitieombudsmannens bögtupplysta omdöme att der-
ationan göra bvad han anser det allmänna bästa och
iagarnes helgd kräfva.
Jag afhåller mig från alla allmänna betraktelser
öfver sjelfva den ifrågavarande väldshandlingen; men
då densamma af landshöfdingembetet i Fahlun, uti
passpäskriften och protokollsutdraget, som här bifogade
följs, erhållit en viss motivering, anhåller jag blott
vördsammasi att få fästa uppmärksamheten på be-
skaftenheten af de skäl som der uppgifvas, på grund
af hvilka landshöfdingembetet icke blott godkänt de
af dess underordnade mot mig företagne ätgärder,
utan äfven genom passpäskriften upphbäft betydelser
och verkan ar en aunan konungens befallningshafvan-
des i passet uttryckta lagliga förordnande.
Det första skäl som anföres är vistelse ä annor ort
ån passet medgifver. Af det häri original bifogade,
af kongl. öfverstäthällare-embetet i Stockholm utfär-
dade pass, finner hr justitieombudsmannen, att jag
genom detsamma var berättigad att under ett ärs tid
:es3 inom Sverige, i ändamål att besöka marknaderna
i riket. Dett!a pass är icke ställdt pä nägon viss ort,
utan allmänt, gällande för bela riket, och nägon fö-
reskrift om den väg jag egde att tage och huru länge
jag på hvarje ställe egde att dröja, var icke och
kunde icke vara mig gifren.. Kongl. påbudst af den
14 Augusti 1812 55 3 och 4 kunde sälunda icke sä-
om giltigt stöd för desssa ätgärder åberopas, så myc-
ket mindre som brist icke heller var pä trovärdiga
personer, gom kunde intyga att jag vore välkänd.
: