Man må ogilla deras uppträdande i Orsa och
umgänge med de 8. k. läsarne, men man må
ej lägga dem till last något annat än hvad
soma kan lagligen bevisas.
Vi beklaga rätt innerligt de religiösa sön-
dringar och förvillelser som med hvarje dag
mer och mer utbreda sig inom våra provin-
ser, genom de många anledningarne till fient-
liga samnmabstötningar mellan oupplysta och
derföre lätt fanatiserade massor å ena sidan,
samti det stela byråkratiska nitets genstörtig-
hota den andra. Men sannerligen olyckan
afhjelpes med tvängsåtgärder eller tillärapnin-
gen af några absurda och föråldrade lagar.
Örsaläsarne låta sannolikt ej försona sig raed
statskyrkan genom alla möjliga böter och fän-
gälsestraff; det onda ligger djupare än så. I
de flesta protestantiska länder har separatis-
men haft sin tid och medfört många skanda-
ler och öfverträdelser af den allmänna ord-
ningen, ända tilldess man borttagit prohibitiv-
stadgarne och aflagt våldsåtgärderna. — Vi
vilja ej tala om England; men äfven Holland,
Danmark och Norge hafva haft sina läsare och
dermed följande oroligheter, sålänge dessa län-
der hade religiösa strafflagar och konventikel-
förbud. Sedan dessa blifvit boritagna hör
man sällan eller aldrig talas om oroligheter,
föranledda af separatistväsendet.
Det motsatta förhållandet hos oss sjelfva
kan ej annat än väcka de djupaste bekymmer
hos aila ordningens vänner. Förgäfves dun-
drar den. prelatensiska myndigheten i bön-
dagsplakaterna och cleri comitialis cirkulä-
rer mot tidens tilltagande ondska, som bland
annat skall röja sig i dessa separatiströrelser, och
förgäfves kommenderas den verldsliga myn-
dighetens arm för att qväsa och tysta dem.
Ingendera hjelper i våra dagar, sedan tanken
växt till en makt och-samvetena lärt sig ai
icke längre lyda ett yttre auktoritetstvång. De
religiösa rörelsernas tillväxt fordrar våra stän-
deras, ej blott prestesiåndets, allvarliga upp
märksamhet. För andliga sjukdomar mäste
man söka andliga läkemedel, och dessa finnas
enligt vär åsigt säkrast i en förbättrad folk-
uppfostran, i tankeförmågans uppöfning till
styrka och sjelfständighet. Men tankens frisk-
het ?örutsätter i alla händelser tankens frihet.
Må man allteå följa alla andra civiliserade
folks- efterdöme genom :borttagandet af förål-
drade lagbud som hindra, utan att skydda vår
andliga utveckling.
— VA