Till Kongl. Moj:ts Justitrekanslersembete I Sedan körsnärerna David Forsell från Stockholm och Peter Ferdinand Hejdenberg från Örebro blifvit i Orsa socken häktade för det de uppehällit sig annorstädes än deras innehafvande pass medgifvit, för det de deltagit uti och hållit, genom Kongl. Maj:ts nädiga plakat af den 12 Januari 1726 förbjudne läserisammankomster, samt för det de, icke allenast på sädant sätt, utan äfven derigenom att de, at berörde anledning förelagde att sig från socknen inom viss tid begifva, berörde föreläggande icke hörsammat, visat ett trots emot öfverhetens bud och gällande lagar, som, derest det lemnas onäpst, mäste förstörande inverka på samhällsordningen och gifva okunnigt lätttroget folk en i sädant afseende högst skadlig föresyn, samt de nästlidne mändag, efter med dem härstädes anställdt förhör, blifvit pä fri fot ställde, med föreläggande att inom viss tid hafva lemnat detta lär och att, inom af dem sjeltve uppgifven lämplig tid, i deras hemorter inträfta; så får, med ötverlemnande af det vid berörde tillfälle härstädes förda protokoll, konungens befallningsbafvande tillika anmäla att, enligt hvad tjerdingsmannen Hans Carlsson Garneij, hvilken i egenskap af fångförare varit bemälde personer följaktig frän Orsa, sedermera upplyst, Forsell och Hejdenberg, hvilka varit bekante med läsarne och yttrat sig skola skriftvexla med Gref Hans Ersson, Smeds Anders Andersson, Maklins Anders Hansson i Kyrkobyn samt Dordlofva Erik Ersson i Hansjö, an kommit till socknen på tborsdagsaftonen och dä, efter utsändt bud, hällit sammankomst hos bemälde Erik Ersson i Hansjö; att han skickat bud till Näs Anna Persdotter i Slättberg, som med alla andra läsare från Oljonsby innan fredagsmiddagen inträffat il Hansjö. Forsell och Hejdenberg hade tagit sin middagsmåltid om fredagen hos Gref Hans Er: son i Kyrkobyn, men sedermera begifvit sig till Hansjö, der de hos Sigårds Hans Hansson hällit samling på aftonen då kronolänsmannen. Hellström efterfrågat deras pass och om beskaffenheten deraf gjort anmälan hos herrar kommitterade ). Följande dagen hade länsman nen förelagt Forsell och Hejdenberg att begifva sigl bort ifrån socknen, hvarefter de farit till fanjunkaren Sundberg, som; dä berörde föreläggande omtalades, hade, skrattande derät, förklarat samma Ätgärd vara endast ett skrämskott. Derifrån hade de begifvit sig xill Gref Hans Ersson i Kyrkobyn, för att hälla samling der, hvarest ock så mycket folk tillkommit, att knappt nägon kunde komma in i stugan. Mänga hade infunnit sig af nyfikenhet och fingo der höra predikan ur Luthers postilla med vidare utläggningar samt fördömelse af presterna, såsom komna frän djefvulen. Under vägen hade Forsell och Hejdenberg ej varit fängslade samt förbällit sig stilla utan läserisamtal med någon, men Hejdenberg hade för Garneij omtalat att deras afeigt varit att på söndagen d. 13, om de ej blifvit derifrån genom häktandet förhindrade, emottaga nattvarden i Hansjö utaf Dordlofva Erik Ersson. Tidigt söndagsmorgonen hade Garneij med dem afrest frän Orsa, tagit nattqvarter i Leksand och derifrän på fångarnes begäran rest så tidigt att de på mändagsförmiddagen skulle kunna i förhör inställas för att sedan fä fortsätta resan till Sala marknad; och hade Garneij väl hört omtalas att de vid uppresan 8 gästgifvaregärdarne tillsagt om deras ästundan att uppköpa skinn, men nägon handej bade icke vid nedresan ifrägakommit; och anser sig konungens befallvingshafvande, med stöd af ofvarl uppgitne skäl för Forsells och Hejdenbergs häktande i Orsa, böra hemställa om Kongl. Majts justitiekanslersembetes föreskrift till laglig beifran af sädane, samhällsordningen störande ätgärder, som de af förrbemälde personer, på sätt ofvanberördt är, vidtagne, innan det skadliga föredömet af deras obestraffade förbrytelser på sinnesstämringen hos dem bland menigheterne, som ej förstå bedöma det orätta i deras bandlingssätt och som i dylika personers strafflöshet mäste finna ett bevis om lagligheten i deras tilltag samt det obefogade i vederbörande tjenstemäns och andre samhällsmedlemmars olika äsigter och ätgärder, hinner utöfva det inflytande, som eljest snart nog kan göra ordningens och laglydnadens upprätthällande o-l möjligt; i hvilket afseende jemväl borde anmälas den l: i orten allmänt gängse berättelsen, att Forsell och Hejdenberg, vid uppresan till Orsa, skulle i Garsäs, Mora socken, hafva hällit läseriföredrag för en större folksamling och bland dem, enligt uppgilt, sökt upp väcka oro genom deras upprörande framställningar. Fahlun i landskavsliet den 16 Februari 1853. P. D. Lorichs. P. de Laval. Till Konungens Höga Befallningshafvande i Storal Kopparbergs Län. ! Hos konungens höga befallningshafvande få vi undertecknade ledamöter i den kommittee, som päl Kongl. Maj:ts nädiga befallning fätt sig uppdraget att öfver Läsare-oroligheterna inom Orsa församling anställa ransakning och till deras hämmande lagliga åtgärder vidtaga, istörsta ödmjukhet till lagenligt ätalande anmäla körsnären D. Forsell från Stockholm och körsnären Fredrik -Heidenberg från Örebro, hvilka under kommitteens vistande härstädes uppsätligen sökt motverka det i näder kommitteten anbefallda uppdrag, då de medelst konventikels hällande och bevistande uti Hansjö by af Orsa törsamling sistlidne gärdag samlat ett större antal af härvarande läsare, inför hvilka den ene af dem sig med bibelförklaringar befattat och sälunda gjort sig skyldig till öfverträdelse af Kongl. Maj:ts plakat af den 12 Jan. 1726. Till stöd för behörigheten af denna vår åtgärd bifogas kommitteens spegial-protokoll aft deöna dag. Orsa den 12 Febr, 1553. B. BR. Bellander, ordförande i Kommiteen. 4., Källström. J. Bergström G.äThunblad. C. P. Amark. P. U. Boöthius. Special Protocoll, hället i den kommitt6e, som pä Kongl. Majsts nädiga befallning fätt sig uppdraget att öfver läsare-oroligheterna i Orsa församlivg ransaka och till deras hämmande erforderlige ätgärder vidtaga, förm. den 12 Febr. 1853. S. D. 4 1. Inför kommitteen inställde sig Bönderne Grå Erik Hansson och Hanser Erik Ersson, båda från Hansjö, och anmälte, att tvänne för dem okände herremän förlidne gårdag sig i Hansjö by infunnit och på eftermiddagen, emellan klockan 7 och 9 der hållit sammanträde med flere af läsarne. På tillfrägan, huru härmed tillgätt, uppgäfvo angifvarena att de ä nämnde tid funnit hos Sigärds Hans Hansson i Hansjö, under dennes fränvaro, församlade jemte de tvenne okände, följande till läsarepartiet hörande personer: Dordlofva Erik Ersson, Näs Anne Persdotter, Spänner Hans Larsson och dess fader Lars Larsson, Stäbis Brita Andersdotter, Härdals Per Larssons hustru och dess dotter Anna, Sigärs Hans Hansgons hustru och dotter Cherstin, mjölnaren Nils Nilssons dotter Margret, Härdals Lars Perssons hustrv Brita Olsdotter m. fl. Vid angifvarenas ankomst hade den magre, af de tvänne främlingarma varit sysselsatt med föreläsande af Romarenas 7:de och 8:de kapitlet samt derefter företagit sig att vers för vers förklara det sednare kapitlet, som han tillkännagaf vara för de församlade af serskild och synnerlig vigt. För innehållet af förklaripgen kunde angifvar ne dock icke redogöra. Sedan han länge härmed sysselsatt sig, uppmanade han de församlade att sjungs en psalm af Zions sävger, hvarefter han sade sg vilja med bibelförklaringen fortsätta. — När sänger börjades, afägsnade sig angifvsrse och kunde icke vidare redogöra för hvad i sammanträdet derefter förekommit, dock hade de försnuimmt att, efter sän gens afslutande, bibelförklariogen blifvit fortsatt. — När sammanträdet afstutades kunde de icke bestämdt uppgifva. På tillfrågan om, utom arvgifvaraa, äfven abdra personer voro närvarande, som icke tillhörde läsarparttet, uppgäfvos Finn Erik Jozsson i Hansjö och Gumuida Samuel Jönsson från Ojjensby, hvilken sistnämnde skjutsat de båda främlingarne, samt dri gen Hassa Hans Larsson i Hansjö och soldaten Har: Perssoa Luth dersammastädes. 2. Sedan angilvarena, i nörvaro af alla kom