ww BALLE IV ELSUAIKIR WAS SARS Ke
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Paris den 27 Februari.
Sedan mitt sista bref har lagstiftande kårens
session öppnats, och kejsaren har ihvigt den
med det tal ni redan läst.
De intryck som frambragts af detta tal, och
vid hvilka jag vill uppehålla miz några ögon-
blick emedan de ännu icke blifvit utplånade,
äro följande:
Man har varit mycket belåten med hans
fredliga förklaring, och med den nya indrag-
ningen af 20,000 man i armåens styrka, och
Ken indragning, sammanlagd med den re-
an verkställda af 30,000 man, bringar indrag-
ningen i sin helhet till en siffra, stor nog att
man deri kan se uttrycket af en uppriktig ön-
skan om fredens upprätthållande.
Redogörelsen för vår materiella ställning,
ehuru alltför knapphändig för att i sig gjelt
innebära något bevis, har i allmänhet gjort
ett godt intryck. Den goda afsigten att min-
ska utgifterna och rustningarne har gjutit bal-
sam i de skattdragandes själ.
Mindre nöjd har man varit med uttrycket
om friheten. Man har tyckt att denna grund-
sats, friheten har aldrig bidragit att grund-
lägga någon varaktig politisk byggnad, var
alltför absolut, och att den derpå följande,
bon (friheten) kröner den då tiden befästat
den,, har synts innebära ett nog långt upp-
skof. Det ges friheter gom redan hos oss
blifvit befästade af tiden och med hvilka Frank-
rike tror sig ega rätt att få förblifva krönt.
Jag skyndar att nämna, detregeringen sjelf
synes inse det hon måste lossa något litet på
de band som pålagts den franska tanken.l
Sedan en fjorton dagar ha vi verkligen inom
pariserpressen sett uppflamma en och annani
ganska klar blixt af oberoende, och rege-l
ringen har hittills icke visat det hon illa an-
sett dem. -
Den tidning, som sålunda företrädesvis
emanciperat sig, är vAssemblee nationalex i sina
napptag med Constitutionnelv.
Jag vet icke om ni läser dessa blad; men
i alla fall, se här hur saken förhåller sig:
Jag har tillförene talat om dessa Lettres
franques, utgångna, efter hvad det synes, från
en legitimist, och hvilkas syftemål tyckes vara
att göra oss förtrogna med tanken på ett krig
med England. Constitutionnel, som i dem
ser en manöver, har anfallit dem, och det är
öfverflödigt att tillägga det bladet, efter sin
lofliga vana, deraf tagit sig förevändning att
kasta sig öfver det Bourbonska huset och de
gamla partierna, allt för att ställa huset Bona-
parte och dess anhängare i ännu präktigare
dager. Ni torde finna att ämnet var ganska
ömtåligt. Assemblee nationale gaf sig käckt,
med utveckladt banegr, in derpå, antog den
af motståndaren valda terrängen, och drog
icke i betänkande att uppdraga en ganska be-
stämd parallel mellan huset Bourbon och hu-
set Bonaparte, samt att till detta sednare uti
Napoleon I:s person säga saker, ganska bittra
att höra då man är Napoleon II.
Denna första manifestation daterar sig från
en fjorton dagar sedan, men vi se i dag sam-
ma Assembleåe nationale,, åter utmanad, pål
nytt draga i härnad, och, efter att ha på sin
sköld inskrifvit Bonaparte och Bourbonerna,
ånyo börja ge på kejsardömet med sitt legi-
timistiska gissel; man måste till och med an-
märka att tidningen vid detta anfall utvecklar
mycken skicklighet, och med ett sken af rent
historisk uppriktighet finner utvägar att ganska
öppet klandra det närvarande, medan den en-
dast talar om det förflutna.
Skall det närvarande tillåta den att ostördt
få inlåta sig på denna väg?
Om några dagar torde vi blifva i tillfälle
att besvara denna: fråga.
Å en annan sida har ni utan tvifvel an-
märkt hr Louis Dunoyers artikel i Siecle om
operadirektören Nestor Roqueplan, i anledning
deraf att denne enligt den under Ludvig XIV
och Napoleon I iakttagna etiketten gått emot
sejsaren och kejsarinnan vid deras ankomst
ill operan, hållande i handen en tvåarmad
ackla, och på detta sätt, gående baklänges,
yst dem till sin loge. Denna baklänges-
sång har synts många ett temligen sällsamt
sätt att gå, och isynnerhet ett mycket förål-
lradt, och hr Dunoyer har skämtat deröfver
vå ett snillrikt sätt; men det är ej det snill-
ika i detta skämt hvarpå jag vill fästa er
ippmärksamhet, utan på den stora frihet han
agit sig.
Ej heller häröfver synes regeringen ha ta-
git illa vid sig.
Jag skulle kunna visa er flera- sådana gni-
stor så i Paris som äfven i departementerna,
ch för hvilka regeringen tillsluter ögonen.
Detta antyder tvenne saker: 1:0 att vårt fran-
ska lynne söker skafta sig lutt; 2:o att mak-
en synes böjd att för ögonblicket (jag gör så-
unda mina reservationer) lemna detnågot lö-
are tyglar.
För öfrigt ingenting som framstår från det
uldagliga.
Statsrådet fortsätter pröfningen af utgifts-
udgeten.
Regeringens fullständiga propositioner så i
seende på inkomster som -utgifter komma
roligen att föreläggas lagstiftande kåren i bör-
an af nästa vecka. ;
Emellertid sysselsätter sig nämnde försam-
ing med ett lagförslag som ådrager sig myc-
sen uppmärksamhet, nemligen lagen om hit-
ebarnen, hvilken framställer till afgörande den
rigtiga frågan om bibehållande eller afskaf-
ande af hittebarnslådan.
De i sanning ofantliga arbeten som verk-
ställas i Paris, vare sig för statens, stadens
ller enskildes räkning, hafva endast några
å dagar blifvit afbrutne af vintern. Man har
inder dessa dagar haft tillfälle se hvilken
nassa arbetare skulle blifva utan bröd om
lessa arbeten upphörde.
Förslaget om den transatlantiska ångbåts-
art, som bör utgå från Cherbourg, nalkas
itt förverkligande. Det säges att bolaget re-
lan sammanbragt de nödiga kapitalerna.
Man anser regeringen umgås med planen
ill ett annat storartadt företag, nemligen in-
ättandet af dockor i Marseille, och, i sam-
nanhang dermed, den gamla hamnens upp-
- -. L ooo PR I
RE ANG LF MILES Dior ka I) BEAGA Fe RRPS 5 ter
MB ÅA MA MA mor I ww nn -—-—-—— i WO —L—
QR rr re hy j pe pe at rn jan AA AN KR RR NN 0 KA DD KI GÖ MG Ft RR FT EE RR AR CK ON AA -- -— VA
-