sons paletå, som utgjorde föremålet derför,
liksom hade han ryckt på klocksträngen hos
en halsstarrig portvakt.
Den unge mannen, till hvilken detta illu-
strerade tal var stäldt, kände troligtvis från
längre tid sin granne för att vara en af dessa
beskedliga menniskor med alltför rörlig tun-
ga, som aldrig neka sig tillfredsställelsen att
i en väns bröst nedsänka udden af ett miss-
hagligt skämt; också syntes den sednäre ej
det minsta angelägen om att underhålla tvi-
sten; han gjorde en fjerdedels vändning, så
att han i ordets egentligaste bemärkelse nu
vände sin interlokutör ryggen. Denna efter-
tryckliga manöver . afväpnade likväl ej den
obarmhertige pratmakaren. Han smög sig ha-
stigt in ibland hopen och tog plats i gruja
pens första led, alldeles midt emot den unge
mannen, så att denne nu ej kunde förlora det
minsta af hans ord och åtbörder. Denna
gång valde dock Ricourt ett annat föremål
för sitt skämt. Med ögat riktadt uppåt trap-
pan, helsade han med handen två damer,
som långsamt nedstego jemte den öfriga ho-
pen, och hans läppar, dem han formade till
ett det mest behagliga småleende, läto und-
falla sig dessa ord:
— CorpordiBacco. . . sjufallt gudomlig. . -
en verklig förtrollerska från Endora..-.en
ngel med engelska spetsar och kinesiskt
rusflor! .. .
Redan mindre lycklig i:det granna talet till
in vän, var Ricourt det lika litet i sin kom-
limang åt den unga damen som närmade
ig. Hon vände bort sina blickar, dem hon
nda hittills häftat på gruppen, och en med
vacker handske beklädd hand tillslöt öppnin -
sen på kaschmirshufvan, hvarmed hennes
mfvud var betäckt. Denna manöver, liknande-
len af en uppskrämd dufva, syntes ej beha
a ett äldre frustimmer om vid pass femtio
r, ett vördnadsvärdt förkläde åt den vackra
ned hufvan försedår damen. Den nämnda
Idre damen med en djerf blick, och med öf-
erläppen beskuggad af ett manligt fjun, var
kt klädd i en gul moire-klädning och bar