eller intet lönande bränvinstillverkning och med
den ändock sämre rörelsen att sälja varan till
låga priser emot förskotter.
De närmaste häraderna kring Sölvesborg
och Christianstad tillverka sannolikt 2 å 3
millioner kannor bränvin om- året, och från
Åhus och Sölvesborgs hamnar föras de siör-
sta bränvinsqvantiteterna till Stockholm. Om
nu denna rörelse verkligen vore så fördejak-
tig för joräbriiket och lädugårdsskötseln, som
många jördbrukare velat påstå, så borde väl
också dessa yrken i nämnde trakt hafva sti-
git till en förvånande fullkomlighet; men: er-
farenheten visar ait så icke är förhållandet.
Så länge- man hade riklig tillgång på lätt
nyodlad jord, som lemnade en ofantligt rik
äring i potatis, stundom mer än tjugofallt mot
utsädet, lönade det sig ganska bra att odla
potatis och bränna bränvin; men sedan jorden
blifvit utsugd af de ofta återkommande po-
tatisskördarne, är dess afkastning ringa och
då blir också afkastningen af bränvinspannan
ringa eller ingen. De vackra bokskogarne i
denna trakt hafva vidare till-stor del blif-
vit nedhbuggna och uppbrända för bränvins-
tillverkningen, utan att man-tillbörligen upp-
skattat värdet af den skog som såunda blivit
uppoffrad.
Med ett ord, arbetet med bränvinspannan
har här lemnat allt sämre och sämre resuita-
ter, och deraf ådagalägges att det i längden
icke blir någon vinst för jordbruket att hafva
något uteslutande privilegium på bränvinsbrän-
ningen.
Härpå hafva vi ansett uppmärksamheten
böra. fästas, helst deltagandet för en genom-
gripande reform af hela bränvinslagstiftningen
lyckligtvis synes hafva starkt tilltagit inom
landet. Flera hushållningssällskeper hafva
behandlat frågan, erkänt dess vigt samt utta-
lat sig emot det gällande systemet. Stora Kop-
parbergs läns hushållningssällskap har förkla-
rat, att det vore önskvärdt, det jordbrukets
uteslutande privilegium på bränvinsbränningen
upphörde, samt beslutat att icke blott med öf-
riga hushållningssällskaper kommunicera denna
åsigt, utan äfven att föreslå dem, att hvar fö:
sig genom provinsernas representanter vid nä-
sta riksdag söka att göra denna mening gäl-
lande. Nerikes hushållningssällskap har äf-
venledes nyligen enhälligt yttrat, att bränvins-
bränningen, -sådan den hittills bedrifvits i vår
land, inverkat förderfligt på åkerbruket och landt-
hushållningen i sin helhet.
Man instämmer också allt mer i den åsig-
ten att bränvinsskatten bör till en början ät-
minstone fyrdubblas samt att en betydlig del a
den härigenom vunna tillökningen i statsin-
komst bör användas för att lindra de mere
tryckande skatterna å jorden, hvilka motverk:
jordbrukets utveckling samt den ekonomisk:
och moraliska förbättringen inom en stor del
af jordbruksklaszen.
För att kunna skaffa bränvinsfrågan en nå.
gorlunda lycklig lösning måste man således
sätta den i Härmaste sammanhang med be:
skattningsfrågorna, så att då man höjer brän
vinsskatten och skiljer bränvinsbränningsrät
tigheten från jorden, denna sednare deremo
erhåller lindring i sina mest tryckande skat
tebördor. Ett motsatt förfarande vinner e
framgång, emedan folket ej kan gå in på at
betydligt höja en skatt utan att en eller fler
andra i någon mån jemkas och minskas. De
ärmed ledning af sådana grunder som der
efterlängtade retormen lättast och säkrast lå
ter genomföra sig, och det är i enlighet der
med som vi äfven fortfarande skola påyrk:
densamma.
PE