2
STOCKHOLM, den 15 Februari.
Vid jemförelse mellan de i en del Jands-
ortstidningar för de sista veckorne meddelade
uppgifter om priserna å spanmål finner man ait
dessa stått högst i en trakt af södra Sverige,
der de eljest, om man ser på landets beli-
genhet och beskaffenhet, borde vara blend de
lägsta.
Då priset på råg varit omkring 15 rdr i
Stockholm, 15 å 16 rdr i Östersund, 15 å 16
rår i Upsala, 14 å 15 rdr i Östergöthland,
13 å 14 rdr i Lidköping och Mariestad, 14 å
15 rår i Jönköping, 16 rdr i Götheborg och
Uddevalla, 127, å 1337, rår i Calmar, har
deremot samma pris i Sölvesborg varit 17 å
18 rdr och nu sednast uppgifvits till falla 18
rdr, samt i Christianstad 17 å 171, rår, allt 1gs.
Så höga priser finner roan eljest endast långt
upp ilandet och i bergslagstrakter som genom
långvöga transporter måste från andra orter
erhålla sina spanmålsbehof, såsorb t. ex. Fi-
lipstad, der priset å råg äfven verit 171, 418
rär pr tunna, hvaremot priset å haffa på sist-
nämnde ställe ej stått högre än 7 å TV, rår,
då samma pris åter i Sölvesborg varit 7!, å
8 rdr.
Ett sådant förhållande synes oss vara för-
tjent af uppmärksamhet.
Sölvesborg och Christianstad ligga i temli-
gen väl uppodlade trakter, i nära grannskap
till den spanmålsrikaste delen af hela riket
och med lätta sjökommunikationer till den-
samma. :
Huru kommer det sig då att nyesnämnde
tvenne städer skola betala rågen till sitt bröd
dyrare äa de flesta andra städer i konun-
gariket Sverige, med undantag af mera af-
lägsna bergslagsorter?
Förklaringen lemnas af ett annat pris, nem-
ligen bränvinspriset. Detta sednare är lägre i
Sölvesborg och Christianstad än på något an-
pat ställe i landet. Då bränvinspriset är 33,
34, 35, 36 och ända till 40 skillingar prk:na
i alla nörr om Christianstad och Sölvesborg
belägna orter, är det i nämnde städer 30 skil-
lingar. Dessa ställen äro således mycket riza
på bränvin, men hafva också i följd deraf
ondt om spanmål, enmiedan dels jordens frukt-
barhet lidit af öfverdrifven potatisodling och
drankfodring, så att jordens -afkastning ej i
allmänhet gör eljest påräkneliga framsteg, och
dels de mänga brännerierna äro nödsakade att
använda betydliga belopp af spanmål, helst
sedan potatisskördarne minskats till hälften
eller tredjedelen af hvad de voro för 20 å 30
år tillbaka.
Några mil der om Christianstad, i Malmö,
kostar rågen 13 å 14 rår och således 3 å 4
rår mindre än i Christianstad och Sölvesborg,
hvaremot bränvinspriset i Malmö är 32 skil-
lipgar och således ett par skillingar dyrare.
Höraf finner man att bränvinsproducenterna
i trakterna kring Christianstad och Sölvesborg
drifva sin rörelse under ofördelsktigare för-
hållanden än alla andra bränvinstillverkare i
riket, emedan de förre måste betala gina rå-
ämnen betydligt dyrare än de andra och lik-
väl få eölja sin tilverkning mycket billigare,
och det är ej nog med att dessa producenter
sjelfva år efter år träffas af försämrade kon-
junkturer; hela den arbetande befolkningen
uti ifrågavarande orter drabbas i följd af den
öfverdrifna bränvinsproduktionen af det hårda
ödet att få betala sitt bröd ungefär 20 procent
högre än sina andra landsmän, med hvilka
de eljest borde befinna sig i någorlunda jem-
förlig belägenhet i afseende på tillgången af
födoämnen.
Men en prisförböjning af 20 procent på de
första lefnademedlen innebär åter, då arbets-
lönerna icke i förhållande härtill stiga, en
bedröflig källa till fattigdom och wuselbet,
vilka slutligen måste utbreda sig bland hela
len arbetande befolkningen i orten, om nämnde
örelse kommer att under ett par generationer
ortgå i samma riktning.
Sädana bliva regultaterna af bränvinstill-
verkningen, som ansetts så förmånlig för jord-
oruket, då den hinner att i större skala ut-
oreda sig, på sätt samma tillverkning gjort i
örenämnda del af landet. Den s. k. hugbe-
wofsbränningen har der stigit till sin högsta
vöjd och der finnas äfven många fabriksariade
rännerier. Nästan hvarenda bonde drifver
n betydlig bränvinsbränning och säljer tusen-
als kannor bränvin, men till så iigt pris, att
insten derpå ofta är ingen. Detta är dock
tt sätt att få pengar, och för sådant ändamål
jortslutas till köpmännen i Sölvesborg och
Uhristianstad stora qvantiteter bränvin innan
je ännu blifvit tillverkade, för att derpå er-
ålla förskotter, och somliga jordbrukare, som
n gång kommit i behof af dessa förskotter,
lifva sedermera af financiella svårigheter
vungna att fortsätta rörelsen med en föga
et ER
ans naletå enom utoiarda frram2lar Anrföa
