ej om annat än arrack; om vi tala politik så
är det blott för att berömma den gode herr
Robespierre, och beträffande koregrafien så
värderar man blott Frisettes och drottning Po-
marås! ... men derför bör man icke under-
låta att beskåda de utgående: det är också
ett rätt pikant skådespel, och det kostar ej
tio francs, såsom en stalle ...
Medan Ricourt så talade gick han med gin
följeslagare fram åt porten tilvestibulen. Ef-
ter någon villrådighet beslöto Måquinet och
Sampigny att följa deras exempel. Bland den
menniskohop, som i detta ögonblick uppfyllde
operans korridorer och vestibul, påträffade man
allt hvad Paris egde rikt och elegant. Oak-
tadt den långt framskridna årstiden, förmådde
likväl den bistra kölden de vackra åskådarin-
norna att påtaga sina vinterrustningar, och de
nyfiknes blickar måste bana sig väg genom
vecken af den tjocka kaschmirschalen eller
den vadderade sidenhufvan, för att i flygten
kunna uppsnappa en smidig växt eller ett
blomstrande ansigte.
En grupp af språksamma herrar, midt ibland
hvilka utmärkte sig de fyra unga mäa vi re-
dan sett i vestibulen, syntes särdeles ifriga
att bli bemärkte af de skönheter, som lem-
nade opera-salongen. De komplimanger, som
sommo från denna grupp, emottogos alltjemt
ned artighet, och de utmärktaste bland de
sköna sökte att genom förtjusande småleen-
len mildra de stränga domarna af den bul-
ersamma areopagen.
— Se så, Henri, rodna icke så der, — sade Ri-
court till en ung man, som stod framför honom!
första ledet af gruppen, och hvars vårdade
lädsel och ädla skick bildade en motsats till
nterlokutörens temligen alldagliga hällning;!
— rodna då icke så der, Henri, — fortfor
Rhicourt, — du är väl icke en ung flicka hel-!
er . . . Det är redan kändt, att du fastnat i
snaran. Samma öde väntar också flera an- i
dra... . i alla händelser, min vän, kan man i
göra värre dumheter än den att svärma för :
Bijou . . . — Och Ricourt sökte ge styrka åt
in argumentering genom attrycka i den per- i