1 Januari och redogöra följaktligen för så-
räl civiläktenskapets afslutande den 29 som
rigselakten i Notre-Dame den 30 Januari.
Utur den öfver förstnämnda högtidlighet
neddelade redogörelse, hvilken till sina vä-
;diliga delar öfverensstämmer med det af
pas redan meddelade ceremoniel, torde ermel-
ertid förtjena anföras följande :
Kl. 9 begaf sig det kejserliga täget till marskalk-
alen, der civiläktenskapets afslutande försiggick.
Den dervid brukliga slägtskapsbok är den gamla i
tatssekretariatets arkiver förvarade, hvilken fordom
begagnades af det gamla kejserliga huset. Den för-
ta deri dena 2 Mars 1806 införda akt är prins Eu-
;enes adoption såsom Napoleons son och hans utnäm-
ning till vicekonung af Italien; den sista, som före-
sär den nu införda, är af den 20 Mars 1811 och an-
sår konungens af Rom födelse.
Sedan kejsaren, som var iklädd generalsuniform och
ade anlagt den hederslegionskedja som burits af Na-
poleon och den gylleneskionsordens kedja som burits
af Carl V, hade nedsatt sig på tronen, inbjöd han
len blifvarde kejsarinnan att sätta sig jemte honom
pä den för henne bestämda länstol. Kejsarinnan
bar en med Alenconspetsar besatt klädning af hvitt
atlas; om halsen en kedja af två rader dyrbara per-
or, och i håret endast enkla blommor.
Närvarande voro: prinsarne Lucian och Pierre Bo:
naparte, prios Murat med sin familj och sina bäda
systrar, grefvinnan Rasponi och markisinnan Pepoli,
prinsessan Camerata Bacciocbi och hennes son, prins
Camerata, maitre de requetes i statsrädet, kardinalerna
Gousset, Donnet, de Bonald och erkebiskopen af Pa-
ris, marskalkarne och amiralerna, ministrarne, franska
sändebudet i London grefve Walewski, storofficerarne
och officerarne af kejsarens civila och militära hof-
stat; vidare nästan hela den diplomatiska kären: påf-
liga nuntien, ryska, österrikiska, preussiska, toskanska,
svenska, holländska, belgiska sändebuden o. s. vV.
Lord Cowley var genom opasslighet hindrad att in-
finna sig.
Sedan statsministern, i enlighet med ceremonie
tets föreskrift, till kejsaren och m:lle Eugenie de
Montijo framställt frågorna och derefter förklarat dem
förmälde, så skreds till aktens undertecknande.
DD. MM., som af statsrädets president mottogo
pennan, undertecknade sittande.
Grefvinnan Montijo, prinsarae och prinsessorna samt
spanska sändebudet framträdde till bordet och under-
tecknade efter rang. .
Derefter undertecknade följande, i förseglade bref
till vittnen inbjudna personer: senatoren prins Lucian
Bonsparte; prinsessan Bacchiochi; senatorn erkebisko-
pen af Lyon, kardinal Bonald; senatorn erkebiskopen
af Bourges, kardinal Dupont; senatorn erkebiskopen
af Besancon, kardinal Matthieu; senatorn erkebisko-
pen af Reims, kardinal Gousset; senatorn erkebisko-
pen af Bordeaux, kardinal Donnet; marskalkarne
Reille, Vaillant, Magnan och Castellane; amiralerne
Mackau och Roussin; samtliga ministrarne; senatspre-
sidenten Tropleng och vicepresidenterna Mesnard,
Regnau och Saint-Jean WAngely; stor-referendariena
dHautpoul; senats-sekreteraren Lacrosse; lagstiftande
körens president, vicepresidenter och sektionspresiden-
ter; . samt slutligen innehafvarne af de stora hofvär-
digheterna.
Efter aktens slut drogo sig kejsaren och kejsarinnan
med sitt följe tillbaka.
En stund sednare börjadE en konsert i skådespels-
salen i Tuilerierna, hvilken bivistades afalla vid hög-
tidligheten närvarande samt ett stort antal andra sär-
skildt inbjudna personer.
Den helt och hället nyprydda skädespelssalen er-
bjöd en lysande anblick, Konserten öppnades med ouver-
turen Wilhelm Tell af Rossini. Derefter följde en af
Möery författad och af Auber komponerad kantat, i
hvilken Roger och mad. Tedesco utförde solopartierna.
KL. !,11 var konserten slut. Kejsarinnan återvände
till Elysåe palatset, beledsagad och eskorterad säsom
vid sin ankomst.
Den 30 Jan., då vigselakten försiggick, var
hela Paris i rörelse, och redan tidigt på mor-
gonen voro alla gator genom hvilka förmäl-
pingståget skulle passera öfverfyllda af men-
niskor. Alla gator voro festligt smyckade
med blomsterkransar, master och fanor. Re-
dan kl. 9 strömmade de inbjudna till kathe-
dralen, der ceremonimästarne handhade ord-
ningen. Prakten i kyrkans utsmyckning gjorde
ett bländande intryck, särdeles hufvudaltaret,
som var framflyttadt utom choret. Trappste-
gen som ledde upp till detsamma voro be-
lagda med skarlakansrödt sammet och en bal-
dakin i götisk stil hvälfde sig deröfver. Till
höger om altaret, under en skarlakansröd tron-
himmel, var erkebiskopens plats. Katedra-
lens belysning utbredde ett verkligt ljushaf.
13,000 vaxljus upplyste kyrkan. Orkestern
var anbragt öfver hufvudingången. Den be-
stod af 400 mucici, hvilka anfördes af kapell-
mästarne Gerard, Tilmont och Patin.
KL. V,12 blefvo samtliga katedralens por-
tar tillslutna för allmänheten och endast de
lemnade öppna, hvilka voro bestämda för
diplomatiska kåren och deputationerna från
statskorporationerna. Kardinalerna voro bland
de första som infunno sig, samtliga i sina
röda kåpor. XKardinalerna Bonald, Du pont,
Mathieu, Gousset och Donnet togo med sina
generalvikarier plats till höger om altaret. De
öfriga biskoparne uppställde sig bakom kardi-
nalerna. Diplomatiska kårens medlemmar,
med påfliga nuntien i spetsen, hade redan på
förmiddagen intagit sina platser, till höger
om altaret. Prins Fredrik af Hessen, som se-
dan någon tid uppehållit sig i Paris, satt jemte
pringen af Capua och hertig Carl af Braun-
schweig bakom de platser, som voro bestämda
för de kejserliga prinsarne. . .
Kl. 12 hade samtliga de inbjudna infunnit
sig och stora ingången tillslöts, för att vid
kejsarens ankomst ånyo öppnas. Precis kl.
1,1 lemnade det kejserliga tåget Tuilerierna
och begaf sig genom Louvren, rue de Rivoli,
place de Yhötel de Ville, öfver pont au Change,
quai Napoleon och rue dArcole till kate-
dralen. Nationalgarde och linietrupper bildade
hai på båda sidor längs hela vägen, och ri-
dande nationalgarde öppnade tåget.
I En sqvadron guides under öfverste Fleurys
Ibefäl red omedelbart framför det- kejserliga
Iparets vagn, som långsamt framskred. Atta
Ipräktigt smyckade hästar drogo brudparets
lvagn. Rop af lefve kejsaren! lefve kejsarin-
nan! upprepades ofta bland den tätt samman-
nackade massan af ågkådare. som dock säges