den endast kunnat föga förändras.
Sedan vid kejsarens och kejsarinnans in.
träde blifvit till dem öfverlemnade ganske
konstrikt arbetade messböcker, förrättade erke-
biskopen vigseln i följande ordning:
D. M. framträdde till altarets fot. Sedan kejsa.
ren aftagit sina handskar och öfverlemnat dem til
öfverkammarherren Lkertigen af Bassano, samt kejsa-
rinnan aftagit sina och lemnat dem till sin statsfru
hertiginnan af Bassano, räckte D. M. hvarandra hö
gra handen och förblefvo stäende.
Erkebiskopen, vändande sig till kejsaren och kejsa-
rinnan, tillalade dem med fast och högtidlig röst:
J infinnen er här för att inför den heliga kyrkap
afsluta äktenskapsförbund?
Kejsaren och kejsarinnan svarade:
Ja, min herren.
Hela församlingen, som iakttog en djup tystnad,
hörde tydligt dessa ord.
Efter dessa ord framträdde kejsarens öfverhofpre-
dikant; företrädd af en ceremonimästare, och nedlade
guldstyckena och vigselringen i den på altaret place-
rade silfverasken samt framräckte dem till erkebi-
skopen, som välsignade dem.
Generalvikarien, presterskapets ceremonimästare,
mottog asken af öfverhofpredikanten och äterbar den
till altaret samt återförde prelaten till sin plats.
Derefter ställde erkebiskopen till D. M. följande
frågor.
1 det han vände sig ti 1 kejsaren yttrade han:
Sire, förklarar, erkänner och svär ni inför Gud
och Hans heliga kyrka att ni nu tager till er hustru
och äkta maka den här närvarande m:lle Eugenie de
Montijo, grefvinna af Teba?
Kejsaren svarade med fast och ljudande stämma:
Ja, min herre,.
Erkebiskopen fortfor:
Lofvar och svär ni att blifva henne trogen i allt,
säsom en trogen make bör vara det mot sin maka
enligt Guds bud? ,
Kejsaren svarade:
Ja, min berre.
Erkebiskopen, derefter vändande sig till kejsarin-
nan, yttrade till henne:
Madame, förklarar, erkänner och svär ni inför
Gud och Hans heliga kyrka att ni nu tager till er
man och äkta make den här närvarande kejsar Na-
poleon III?
Kejsarinnan svarade:
Ja, min herre.
Erkebiskopen fortfor och yttrade till henne:
Lofvar och svär ni att blifva homom trogen i allt,
såsom en trogen maka bör vara det mot sin make,
enligt Guds bud?
Kejsarinnan svarade:
Ja, min herre.s
Erkebiskopen öfverlemnade derefter guldmynten,
det ena efter det andra, till kejsaren, i det han ytt-
rade:
Mottag tecknet af äktenskapsförbundet mellan eder.,
Sedan kejsarinnan mottagit guldmynten af kejsa-
rens hand öfverlemnade hon dem till sin statsfru her-
tiginnan af Bassano.
En vice ceremonimästare mottog dem af statsfrun.
Derefter satte kejsaren vigselringen på kejsarinnans
ringfinger på venstra handen, i det han yttrade:
Jag ger er denna ring såsom ett värdtecken på
det äktenskap vi ingåä.,
Erkebiskopen gjorde korstecknet på kejsarinnans
hand och yttrade:
In nomine patris et filä et spiritus sancti.n
Kejsaren och kejsarinnan föllo på knä, och erke-
biskopen, utsträckande handen öfver makarne, som
alltjemnt höllo hvarandra i högra handen, uttalade
sakramentorden: Deus Abraham, Deus Isaac ete.
Efter bönerna återvände kejsaren och kejsarinnan
till estraden och ätertogo sina platser på tronen.
Sedan evangelium blifvit läst begaf sig kejsarens
öfverhofpredikant, företrädd af en ceremoniraästare
och en vice ceremonimästare, till altaret och mottog
af generalvikariens händer evangeliiboken och fram-
bar den till DD. MM. att kyssa.
Efter messoffret satte sig erkebiskopen i sin fåtölj,
omgifven af de honom biträdande presterna.
Det öfriga af ceremonien försiggick i öf-
verensstämmelse med det redan af oss med-l
delade ceremonielet.
Under afsjungandet af Te Deum framträdde l
erkebiskopen till DD. MM. och framlade tilll:
deras underskrift kyrkoboken, i hvilken deras
äktenskap var infördt.
Vittnena och öfriga personer undertecknade
derefter, hvarpå och sedan Te Deum slutat,
tåget började ordna sig för återfärden.
Kl. 10 minuter före 3 återkommo DD. MM.
till Tuilerierna. Någon stund sednare visade l
de sig på slottete balkonger och helsades af
de nedanför församlade åskådarnes bifallsytt-
ringar.
Under vägen till och från kyrkan helsades
D. M. af deputationer från banlieuen samt
från alla industriella och filantropiska -korpo-
rationer i Paris, banlieuen och kringliggande
departementerna, alla med baner med Frank-
rikes och Spaniens färger: blått, hvitt och
rödt; rödt, gult och rödt.
De vagnar hvari prinsarne, prinsessorna och
ministrarne åkte voro samtliga inuti förgyllde,
den kejserliga vagnen var förgylld så innan
som utan och försedd med en stor kejserlig
krona; de åtta hästarne buro fjäderbuskar.
Jernvägarne hade tillfört mer än 200,000
fremlingar.
Kyrkan skulle med sina prydnader hållas
upplåten för allmänheten till d. 5 Febr.
Till firande af dagens högtidlighet hade
soldaterna erhållit en dubbel vinration och
alla disciplinärstaff blifvit efterskänkte.
En korrespondent till Indep. Belge, som
sett kejsarinnan vid inträdet i kyrkan, yttrar
om henne och hennes drägt:
Kejsarinnans hvita klädning glittrade af demanter
kring hals, armar och lif. På hufvudet strålade ett
diadem af fabelaktigt värde, och vid hvilket var få-
stad en lång brudslöja. På bröstet prunkade (efter
hvad jag tyckte mig igenkänna) kronans dyrbarasto
diamant, en af de dyrbaraste i verlden, le Regent.
. M. Kejsarinnan syntes blek och ganska upprörd,
och man säg på hennes ansigtsuttiyck, att, säsom do-
gen i Venedig yttrade till Ludvig XIV, hvad som i
denna högtidlighet mest förvånar hennes anspråkslös-
het, det är att se sig föremål för densamma.
De flesta fönster långs den väg tåget pas-
serade voro uthyrda. Vid rue dArcolet. ex.
lärer betalts omkring 200 fr. för hvarje fön-
sterluft.
Vigtigaste tilldragelsen, utom sjelfva för-
mälningshögtidligheten, torde vara den som
innefattas i följande telegrafdepesch :
Paris d. 31 Januari på morgonen. Af de i
anledning af Decemberhändelserna 1851 dömde
hafva åter 3000 personer blifvit benådade; deras
hamn skola oförtöfvadt offentliggöras. Det åter-
står numera ännu 1200 obenådade. Denna am-
hesti har här blifvit med tillfredsställelse motta-
gen.n
Kejsaren och kejsarinnan hade redan samma
dag förmälningen firades afrest till S:t Cloud.
Kejsarinnan har afböjt den skänk af ett
diamanthalsband af 600.000 fr. värde, som
staden Paris haft för afsigt att erbiuda henne.