ning skulle erbjudas festens drottning; men
det förbryllade mrs Mertoun något att de fyra
flickorna Leslie togo Santillians försummande
af dem så likgiltigt. Hon visste att de voro
på spaning efter passande partier för sin egen
del, men ehuru de skrattade med och talade
till Santillian, såsom till en synnerlig gunst-
ling, var det dock en liknöjdhet i deras upp-
törande, hvilket påtagligen bevisade att de
uppgifvit allt hopp åt detta håll. Ung, vacker
och omätligt rik, tänkte mrs Mertoun; och
ändå försöka icke flickorna Leslie att göra en
eröfring! Högst besynnerligt — den hemlig-
heten måste uppdagas. Härpå vände hon sig
till fröknarna Howard, de glada själarna pö
två och ett halft tjog år, hvilkas vänlighet
tillvann dem allas hjertan. De komplimen-
terade mrs Mertoun öfver hennes dotters skön-
het och behagliga sätt att vara, tilläggande,
då modrens blickar med någon oro följde
Rosamunda och Santillian: Åh, bry er icke
om de ungas nonsens; kusin Sidney är en
fullkomligt säker moitig, det kunna vi för-
säkra, och följaktligen bryr sig ingen om ho-
nome. Det var svärt för mrs Mertoun att be-
gripa hvarföre ingen skulle bry sig om honom;
ty kusin Sidney tycktes vara en person som
det var högst otroligt att något ungt fruntim-
mer icke skulle bry sig om. På en gång föll
det henne in att Santillian kanske var gift,
ehuru han, om det var sannt, dref sin upp-
märksamhet för långt; hvarföre hon med lik-
giltig ton frågade lady Howard om. hennes
kusin var en Benedikt,). Frågan tycktes
väcka mycken munterhet hos de glada frun-
timmerna, hvilka båda svarade med en mun:
elcke ännu — icke ännul, vinkade Santillian
till sig och upprepade den för honom, under
det att de med detsamma presenterade honom
) Har afseende på en person med detta namn i
Shakespeares Mycket väsen för ingentingn.