ch det var icke långt borta heller; och mrs
Simpkin (hushållerskan på Abbots Hall) sade
vig härom dagen, att som det är mer än
emton månader sedan hennes matmor dog,
;å är hon säker på att der skall bli dans el-
er något sådant, för att fira miss Julias fö-
lelsedag; och fröknarna Howard skola komma
ör att stanna på Abbots Hall, och de äro
ådana glada själar, att miss kan lita på att
ler blir nog roligheter. Var derföre glad,
niss Rosy; jag vet att det är allt något godt
som väntar, och jag får en vacker sommar-
morgon se er fara af i en vagn med fyra hä-
star för, alldeles gom den unga bruden, hvil-
ken nyss for här för
Gamla Donas ord st. vida profetiska,
att mors Mertoun och 1.uscs dotter kort der-
efter mottogo en inbjudning till Abbots Hall,
för att der fira miss Julia Leslies, den yngsta
dottrens, födelsedag. Der var ett stort säll-
skap församladt; och fröknarna Howard, de
glada själarne,, voro der, åtföljda af en kusin,
en ung vestindier, hvars synbarliga och en-
tusiastiska beundran af Rosamunda Merioun
under hela den festliga aftonen försatte hen-
neg mor i ett glädjerus; ty miss Julia hade
hviskat i mrs Mertouns öra, att xEmma Ho-
ward sagt henne att derag kusin Sidney San-
tillian var omätligt rik och en fullkomligt gär
ker moitie. Hvilka magiska ord!
Mrs Mertoun gaf icke akt derpå, att hen-
nes dotters moiti var vacker och behaglig;
hon såg endast att hans vackra, mörka ögon
hvilade med det mest brinnande uttryck på den
älskliga flickan — det var tydligen en kärlek
vid första ögonkastet. Santillian dansade al-
lenast red Rosamunda, men med henne of-
tare än em noggrann etikett tillät. Aldrig än
hade hennes skönhet förefallit så bländande
eller hennes liflighet så fängslande, och de
tycktes helt naturligt att en chevaleresk hyll