som funnits hos honom vid gripandet, likasom han bestred, att han innehaft och vore ägare af dyrkarne och rakknifvarne, deremot pästod han sig vara rätte igare af silfveruren, hvilka han dels köpt och dels tillbytt sig af för honom obekante personer. Under sitt vistande på fri fot hade han genomströfvat en del af Elfsborgsoch hela Bohus län; äfven hade han gjorten pähelsning i:Fredrikshall, men derifrän efter ett kort uppehäll ätervändt. (G. H. o. S. T.) Arboga den 4 Febr. Marknadsbesökare berätta från Linde att en tjuf, under marknaden der, blifvit grioen, som i Örebro, medelst en jernstör eller kofot, brutit sig in i ett guldsmedsständ, tillhörande en fru från Stockholm, och gripit ur ständet så många silfverpjeser han kunnat räcka med armen, genom den S3ppning som han gjort. Vid gripandet i Linde lärer ban innehaft 10 å 12 guldringar, flera silfverurkedjor, m. m. hvilket dock ej skulle vara allt som sakaades i ståndet. Gripandet lärer skett derigenom att an af silfverurkedjorna päträffades hos en man i Öreoro, som vid anhällan bekände att han tillbytt sig bäde ur och kedja för en rock at en man som han icke kände, men trodde att han begifvit sig till Linde. Vid framkomsten der fick han se tjufven ett stycke dort ifrån sig; igenkännande honom på sin rock, unlerrättade han de frän Örebro ätföljande efterfor: skarne att det var densamme. Tjufven, således grioen så godt som på bar gerning, med silfret i den rillbytta rockens fickor, försökte ej neka, utan fäpgslades genast. Under vandringen emellan arresten ;ch borgmästarns logis lärer tjufven visat så stor färlighet och ledighet att spatsera med bojor, att anledning är till den förmodan att han förut Shaft tillalle till mycken öfning i dylik promenad. Han lärer uppgifvit sig vara hemma i Askersundstrakten. tår