Berättelsen ådagalägger, att under de sista 16 åren från och med 1835 en ständig tillväxt egt rum bland de hvarje år nykomne fångarne inom denna klass. Deras antal utgjorde 842 år 1835, 1030 i medeltal för åren 1836—1840, 1241 d:o åren 1841—18453, 1526 under quinquenniet 1846—1850 samt 1639 för år 1831. Tillväxten har således varit både fortfarande och betydlig, då antalet på 16 år nära fördubblats. Återfall på broitets bana ha också ökats. Bland de 1851 nykomne fångar kommo 42 procent på dem som förut hållits till allmänt arbete. Detta procentförhållande uppgick blott till 39 år 1850. Vidkommande de år 1851 nykomne strafffångarnes brott upplyser berättelsen, att de gröfre brottslingarnes antal minskats, men tjufvarnes deremot ökats. Sålunda hade de för mord och dråp år 1850 dömde straff-fångar uppgått till 75 men 1851 till 43, de för barnamord förra året till 25 och det sednare till 19, de för rån och röfveri d:o till 26 emot 15 år 1851, men tjufvarne, som 1850 voro 374, uppgått till 447 år 1851. Bland de dömde kommer såsom vanligt största antalet i förhållande till folkmängden på Stockholms stad och dernäst på Blekinge län. Under år 1851 ha 1618 fångar uppförts såcom afgångne inom fångpersonalen i 2:a klassens fångar, hvaraf 21 genom rymningar utan att ertappas, 209 genom döden, 32 genom nåd, 909 etter tilländalupen arbetstid eller kapitulation. Såsom förflyttade från ett till annat straff-fingelse samt från sådant fängelse till kronoarbetskåren i egenskap af benådade upptagas bland de afgångne icke mindre än 91, hvilka dock stannat qvar inom klassen. Af de ifrågavarande år för beredelse till undergående af dödsstraff insatte 52 fångar ha 8 blifvit afrättade och 44 till lifvet benådade. Bland hela fångpersonalen för året uppgifvas 277 icke hafva haft någon kristendomskunskap; 41 fångar ha för första gången framtagits till H. H. nattvard. Under året ha tre sjelfmord inträffat i cellfingelserna, nemligen ett i hvartdera af dessa fängelser i Linköping, Carlstad och Wenerzaborg. Sinnessjukdomarne ha eljest visat sig mildare bland de häktade 1851 än 1850. Fångpredikanterne hafva äfven för år 1851 vitsordat fördelarne af cellfängelserna. Under året ha dessa fängelser ökats med två nya, som blifvit fullbordade och öfverlemmade till begagnande, ett i Carlskrona och det andra i Wenersborg. Sistlidet år ha ytterligare två tillkommit, ett i Calmar samt Stockholms stads stora nya cellfängelse. Sådana fängelser finnas nu fullbordade i Christianstad, Carlskrona, Wexiö, Calmar, Mariestad, Wenersborg, Carlstad, Linköping, Fahlun och Gefle samt i i Stockholm ett för Stockholms län och ett för Stockholms stad, samt dessutom två mindre för samma stad uppförde kronocelifängelser, ett å Långholmen och ett å Norrmalm. I afseende på kostnaderna för de två nya 1851 färdiga cellfängelserna meddelar berättelsen, att till det i Wenersborg, beräknadt att kosta 70,000 rår, åtgått 135.966: 38, 6. samt till det i Carlskrona, beräknadt att kosta 97,278 rdr, likaledes åtgått 131,477: 39, 10., allt bko. Kostnadsförslagen ha således här högst betydligt öfverskridits. I sammanhang med tillväxten i fångantalet ha naturligtvis fångomkostnaderna äfven stigit, eburu förändringarne bland dem, såsom beroende ej blott af fångpersonalens antal utan äfven af omvexlingen i gällande priser, icke stå i ett uteslutande förhållande till fångantalet. För öfrigt är den del af fångvårdsstyrelsens berättelser, hvilken omfattar ekonömien, den svårfattligaste, att icke säga obegripligaste. Utgifterna för fångvården ha de sednare ären uppgått: 1847 till 966,792: 14, 11; 1848 till 866,774: 16, 6; 1849 till 885,210: 18, 8; 1850 till 789,625: 30, 6 samt 1851 till 335,032: 22, 8 allt bko, Det är svårt att iase hvarföre dessa utgifter 1849 varit omkring 50,000 rdr bko högre än 18351, ehuru uppgifna fångantal sistnämnde år varit mer än 4000 högre än 1849, men åtminstone vill det äfven häraf synas som en förbättrad hushållning alltmera inträdt inom detta område. Fångomkostnaderna ha för öfrigt varit mycket olika på olika platser. Kostnaden för en fånges förplägning, beklädnad och sängkläder har år 1851 utgjort 45 rdr 14 sk. 10 rst i Landskrona; 54: 13, 10 i Christianstad;.68: 45, 4 3 Carlstens fästning samt 70: 17 vid Långholmen. Vid några kompanier af kronoarbetskårev har denna kostnad uppgått till 84: 11, Il, som är högsta beloppet... Medelbeloppet för 2:a klassens fångar har verit 63; 46, 3 för hvarje fånge. Samma medelbelopp var 60: 34, 5 år 1850. De till fångvårdsstyrelsens disposition ställ de medel ha med 77,919: 41, 2 öfverskjutit utgifterna, och bland sina tillgångar har styrelsen haft 65,843: 16, 8 i nettoinkomst. af arbeten som verkställts af fångar, . Dessa ha dessutom, utan, ersättning, fullgjort :293;733 dagsverken för fortifikations ms fl.militära arbeten, hvilka dagsverken således kostnadsfritt kommit försvarsverket till godo. Om de betalts å 12 sk. bko, eller det pris som flottan erlägger till fångvårdsstyrelsen för kronoarbetskarlarnes dagsverken i Carlskrona, skulle de hafva inbringat 73,433 rdr 15 sk. bko. För att ej blifva alltför vidlyftiga angående detta ämne, sluta vi nu med den önskan att fångvårdsstyrelsen. i sina framtida. berättelser måtte i början af dem lemna en kort öfversigt af .deshufvudsakiigaste förhållanderna, såsom inledning till de efterföljande tabellerna, hvilkas uppfattning eljest fordrar nog mycket besvär för dem gom ej hafva särskildt studerat vårt fångväsen. — a — H. M. Konungen har i dag, tillika med