Insändaren af denna artikel, som förmodar att de kan hända flere, säsom det händt honom, nemlige att förbise något, som likväl borde ligga hvarje fade och moder nära till hands, har trott sig böra fäst resp. föräldrars uppmärksamhet på ett ämne, kom rö den för oss alla sä vigtiga frägan — vära. baras upp fostran, ) För nägon tid sedan lästes i tidningarne en adres till allmänheten frän! Pedagogiska Föreningen angö ende. bebofvet af en bättre konstruktion och inred aing af skolliusen, med ere dithörande frågor, un der påpekande af de allvarsamma olägenheter hvilk af närvarande anordningar i detta hänseende förorsa kas, Den-beskrifning på vära skolor, som der afer farna skolmän lemmats, föranledde mig att efter tet mins början göra ett besök i den: läroanstalt, de mina gossar erhälla sin undervisning. Hvad fan jag väl der? — Bitt golf, hvartill maken i afseend på smuts och osnygghet endast fär sökas i de smut sigasts verkstäder, — ett amöblement, hvartill nägs motstycke icke stär att finna, om ej i bagarstuga och slagtarhuset — en atfdosfer, sådan man endast trät far i de uslaste kojor bliör i ett illa ordnadt sjuk hus — med ett ord, alltsammans så uthuslikt och si otrefligt, att jag endast förundrade mig att ej för hafva tänkt derpä. Jag fann hvartenda ord i de ofvannämnda adressen superlativt besannadt. Och den skola, hvarom här talas, äro likväl, efter hva man sagt mig, de allraflesta lärjungarna söner at för äldrar i goda omständigheter, en del bland dessa til och med bäde rikt och förnämt folk. Den tanken föll mig; genast in: för hvad ett end: af våra förmak eller salonger kostar i möblering, ja för hvad mängen kastar bort på en endasupe, skull likväl denna skola kunna göras, om ej i alla afseen den så ändamälsenlig som en skola7 bör vara, doc! ätminstone snygg och treflig! — Och jag frägad mig ovilkorligen: äro väl svenska föräldrar så till sin nes, att under det hvar och en söker att. omge sif sjelf med all möjlig trefnad, ja lyx i hemmet, inger häller för rof att låta sina barn tillbringa de dyrba raste stunderna af dagen, nemligen lärostunderna, föga bättre än uthus? — Det säger sig sjelft att. så dant endast kan tillskrifvas den omständigheten, at man ej kommit att tänka på saken. Jag har sedermera besökt ännu andra skolor, oci utan undantag har jag i dem alla funnit förhander en större eller mindre del af de olägenheter, som : Pedagogiska Föreningens adress blifvit uppgifna, — samma brist på tjenliga samlingstum och kapprum: samt deraf följande indragande af gatsmuts i skolsalarna — samma eländiga bänkar och bord — sammö brist på tjenliga uppvärmningsoch ventileringsappa. rater och en. deraf följande: förpestad atmosfer — samma otrefnad ifrän början till slut; och jag ha sett endast alltför mänga och tydliga bevis på hvad som äfvenväl antydts i den nämnda adressen, nemli: sen lärjungarnes fullkomliga missaktning för skolrum: met — en i sanning stor, olycka, men som egentligen ngen kan undra öfver. För min del skulle jag ej ens undra, om lärarne sjelfva räknade minuterna; som de skola tillbringa under sä otrefliga omständig eter. Detvore emellertid väl om alltsammans stadnade rid blotta otrefnaden, om ej helsa, disciplin oeh stu: lier äfven ledo. Men att ungdomens helsa mäste ida af att dagligen tillbringa 6 å 8 timmar i. etl ytterligt smutsigt ochytterligt illa ventileradt, ofts lragigt rum, derom kan icke vara nägot tvifyel. Ivad. disciplinen beträffar, så har jag till fullo öfrertygat mig om att blotta möbleringen af skolrum: nen gör denna till bardt nära en omöjlighet, eler itminstone till en yttre svärighet. Må man blotfiett ;nda ögonblick betrakta effekten af de. vedervärdiga skolbänkarne, pä hvilka lärjungarne sitta samman packade så mycket de möjligen kunna sammanpackas, d. v..s. den ena i omedelbar beröring med den andra. Så snart en rör på sig, mäste: alla dö andra töras; skall nägon stiga upp, för att t. ex blott gå ill läraren, dä: är villervallån fullständig; och sådant örekoinmer naturligtvis oupphörligt. Knuftningar, idosparkar, skrapningar ete. ete. — detta är det lika aktiska som oundvikliga resultatet; och tnder den reda, som på detta sätt i hvarje sekund utbryter eler hotar att utbryta, absorberas lärarens tid och uppnärksamhet af den obehagliga, fastän nödvändiga unktionen att vara, — icke lärare, utan fiskal, samt tt i denna egenskap i hvarje ögonblick ropa: tyst ler! eller: sitt stilla der!0; s. v.. utån att ändock ned alla bemödanden någ nsin kunna hvarken vinna ndamälet — tystnad och ordning — eller ofta eos ipptäcka möjliga orostiftare. Det är en oordning om ger ett ypperligt spelrum ät alla odygder, under et den flitige lärjungen icke kan, om. han än sö erna vill, få Vara ostörd. Jag fann ock att det! näste vara just detta obehagliga disciplinärväsende, cke undervisningen, som gör att skollärare oftast lifva så snart uttråkade och utslitna. I somliga skolor finnas endast bänkar, inga bord; ch der bord finnas, äro de vanligen otrefliga och! beqväma. Inga eller högst otillräckliga förvarings-; um för böckef och skrifmaterialier 0. s. v. Det är ästan obegripligt, huru någon undervisning är möjg under sädana omständigheter. En afton gick jag upp i slöjdföreningens skola, der ag hört att ätskilliga anordningar skulle vara olika not de. vanliga, ehuru visserligen denna skola, säsom arande blott provisoriskt förlagd i en hyrd lokal ngalunda uppfyller alla vilkor af en väl inrättad kollokal. -Oaktadt ett ganska stort antal lärjungar oro tillstädes, rädde den fallkomligaste stillhet och rdning, och detta, utan ens något synbart bemöande ä lärarnes sida. Hafva väl dessa lärare så tycket större förmäga att imponera på lärjungarne ? — led all aktning för Slöjdskolans lärare, kan man ke gerna antaga, att de skulle vara alla andra öferlägsna. Äro lärjungarne äldre? — Det ojemför gt största antalet synes endast vara omkring 13 å i är. Aro de i allmänhet af så mycket bättre seer? — Det vore en hård och visserligen orättvis om öfver ungdomen i andra skolor. Äro de kanske era intresserade af sitt arbete? — Jag vet ingen ledning, hvarför de skulle vara det, åtminstone ed undantag för ett eller annat lätoämne. Att,särildt, teckning, som utgör en hufvudsaklig undervisngsgren i slöjdskolan, i allmänhet roar ungdom, är il sannt; men efter hvad jag bäde hört. sågas och fven lätt kan finna, är detta ingalunda förhällandet ed de allra första: öfningarna som hufvudsakligen estå uti att draga räta streck; och som; ehuru föräffliga och nödvändiga de än äro för nybegynnare, kväl omöjligen kunna vara särdeles roande. Hvaruti gger säledes till slut hemligheten? — utiingenting nat, än dessa simpla ormständigheter: en hygglig sollokal, hvars yttre imponerar på lärjungens ordngssinne, samt stolar och bord, som isolera dem än hvarandra, och som, på samma gäng då icke (0 nägra tortyranstälter, såsom de vanliga skolstorne och borden med skäl må kallas, äro särdeles enliga för skolarbetet. . Med-sädant exempel för ögonen, böra vi längre, af 1 illa beräknad njugghet, tillåta att vära barn skola adervisas och uppfostras, omgifna af smuts och otrefid, utsatta för både lekamliga och andliga ohelsomma infytelser? Någon lyx behöfver visst ej införas i skolsalarna;, men: till och med om nägon x der infördes, så skulle det ej skada:: Svensken tyvärr alltför mycket böjd för enskildt öfverflöd h offentlig njuggbet; Man bör likväl betänka, att t endast är den enskilda, aldrig den oftentliga xen, som smittar ungdomssinnet med förderfliga ! eOch det-dröjer för öfvigt nog länge, innan vil. nägon anledning att beskärma oss för lyx iskolor. P:S. Ins, hoppas, att ingen skall anse det ofvan iende säsom nägot klander mot skolornas vårdare. ingt deriffön! Det kan endast Harmia insändaren, 1 t hinder af ofvanförmälde lumpna beskaffenhet —!: ilka så lätt kunna undanrödjas — skola i så högl ad motarbeta äfven dexbästa skolstyrelsers. de för.