VN DERE Mt rar ÄGA. er SIN ER KNARK följe deraf den ifrägaställda nödvändigheten afretro: aktivafsiften förfaller. Hvad apgär anmärkningen om de barnlösa enklingarne, så erkänner jag visser ligen, att de i sjelfra verket äro uti förevarande hän: seende lika med de ogifta, hvarför jag ock anser de så beskaffade enklingar, som nu finnas, böra tillgodo: njuta lika. rättigheter med ungkarlarne; men dä meå naturen af en sädan anstalt. som denna instämmer Jatt ej: alla delegare kunna komma i ätonjutande: ai de dem tillförsäkrade förmåner, och att dej. äfvet sedan möjligheten dertill för dem upphört, dock 5 allmänhet mäste; fortfarä smed delegarenå pligter, finIner jag ock att den, som en gäng betalt de högre afgifterna, bör dermed fortfara ändå att han blifver I barnlös enkling. : På grund af allt detta skulle mitt förslag blifva, Jatt den summa, som kameralafdelningen, på grund af sina uppgjorde kalkuler, ansett böra anskaffas ge Inom förhöjda årsafgifter från delegarne och hvilket I fullmäktige för deras del beviljat, skall ästadkommas sälunda, att från och -med 1853 ärs börjani hvarjt delegare, som då är gift eller har pensionsberättigad: barn, erlägger utöfver mu stadgade, årsafgift en ytterligare årlig afgift till enke. och pupillfonden, hvilken afgift. bestämmes för delegarne i de ätta första klas. serna till tre procent af pensionsbeloppet i den klass delegaren tillhör, och för delegare i 9:de klassen till 1!; procent af pensionsbeloppet i denna klass; sko: lande den, som en gång erlagt denna särskilda aft gift, dermed fortfara, ändå att han blifver enkling utan pensionsberättigadt barn.n, Hr Quensel har äfven reserverat sig emot fullmäktiges beslut angäende en till 135 procent tillökad befordringsafgift och i stället biträdt ett hos, fullmäktige väckt men fallet förslag om den . k. giftermålsafgift, som skulle erläggas jemväl af gifta delegare. .. Förslaget om en s. k. giftermåls-afgift utvecklas i nedanstående kammarskrifvaren A. E; Nerens: reservation. Emot hrr fullmäktiges beslut, dels att i underdånighet föreslå en befordringsafgift till enskilda enket och pupillfonden af 15 proc. utaf månnens pension, dels ock att, om delegare i pensions-iträttningen dö förr än han till densamma erlagt 15 -ärs afgifter, brister deruti Skall utaf ehkäns och barnens pension int nehällas; fär jag på följande skäl mig reservera. :Ehuru -:medgifvas mäste, att enskilda :enkeoch pupillfonden både nu och framgent: är i. behof af ej blott alla till. densamma nu föreslagne bidrag från pensions-inrättningens delegare, utan ock vida större inkomster, för att kunna, utan tjenstemanna-fondens alltför dryga betungande, bestrida den framgent sti gande pensioneriogen för enkor och barn, kan jag dock för min del icke i .allo godkänna. de grunder; hvarefter dessa bidrag skola utgöras. Då rättigheter och skyldigheter böra, så vidt möjligt, stå till hvarandra i jemförligt förhällande, . syhes det nemligen, isycherhet då ogifte delegare erlägga lika höga ars: afgifter som de gifte, vara i hög grad obilligt, att jemväl beferdringsafgifter varda de ogifte delegarne affordrade, särdeles då sistnäfnnde afgifter alltid skolå beräknas efter fulla pensionsbeloppet, utan afdrag af hvad förut år i: lägre pensionsgrad erlågdt.Rättvisare synes mig derföre vara, om delegare, vid inträde i äktenskap, äfvensom sedermera, då han vinner. be: fordran, erlade till enkefonden en lämplig afgift, afpassad. dels efter mannens älder vid gittermälet eller vunnen befordran, dels ock efter. skilnaden mellan makarnes älder, i de fall då hustrun är yngre än mannen. Det lärer väl vara lika ovedersägligt, att giftermäl i äldre är betydligen stegra pensioneringen å enke-och pupillfonden, som att befordran vid högre älder tillskyndar den befordrade en väsendtlig fördel derutinnan att för enka och. barn förvärfva högre pensionsrätt, oaktadt ärsafgifterne till. fonden blifvit större delen af tjenstetiden erlagde blott efter den lägre pensionsgraden, och särdeles fördelaktigt är detta förhällande för dem, som först vid högre älder blifva delegare i pensionsinrättningen, I För att afbjelpa dessa missförhällanden och ästad: komma Ba, så vidt möjligt, rättvis beskattning, hade jag föreslagit att, efter ungefärligen enahanda grun: der, som för armåens enkeoch pupillkassa äro be: stämda, -borde till. civil-statens--enskilda enkeoch pupillkassa utgå afgigter, såväl vid inträde i äkten! skap, som vid gifta delegares befordran. Man hat väl deremot invändt, att dylika afgifter blefve bel tungande och i viss män kunde motverka äkten: skaps ingående, men på det afgifterna icke skulle blifva under vanliga förhållanden mera tryckande. än, den utaf fullmäktige. föreslagnebefordrings-afgiften, ochsälundå ej heller för den) som ämnade ingå giftermål, vara. afskräckande, har jag ansett desamma böra, uti de yngre ären, då hus strun vanligen är blott nägra få är yngre än mans nen, bestämmas mycket lägt, men deremot. vid högre ålder, då skilnaden mellan mannens och hustruns älder är större, tillväxa uti allt starkare progression. Billigheten af giftermälsoch befordringsafgifternas ökade stegring vid högre älder torde ock ega giktig grand äfven i den omständighet, att afgiften, då den erlägges vid yngre är, tillskyndar. fonden en betyd? lig räntevinst, som endast i mindre grad tillkommer fonden utaf den afgift, som först vid högre älder er! lägges. Deremot har jag ansett säväl giftermälssom en efter samma grund bestämd befordringsafgifi för gifta delegare böra ovilkorligen utgöras och ej, säsom vid armåen, blott af dem som äro dertill vil lige. Hvad . armen beträffar, finnes för afgiftens vilkorlighet det ganska giltiga skäl, att densamma är i hög grad betungande, men om deremot afgiften ) för civilstaten bestämmes efter billigare grunder, säl saknas ock allt skäl att densamma skulle blifva eni dast vilkorlig. Då för armben giftermålsafgiften är bestämd till fulla beloppet af hustruns pension jemte i procent deraf dels för hvarje är, som mannen är äldre än hustrun, dels för hvart är, hvarmed hans ilder vid giftermålets ingående öfverstiger 30, samt vefordringsafgiften utgär efter samma grunder, men nligt förhällandet vid mannens befordran, så hadd ag deremot föreslagit, att för civilstatengiftermäls! vfgiften skulle bestämmas till: blott 10 procent af hu! struns pension, då hon är jemnärig med eller äldrel in mannen, äfvensorh då den sistnämndes ålder icke fverstiger 30 är, hvaremot afgiften skulle ökas förta äret med 1 procent, andra äret med 1,,, tredje året med 177,, och ökningen sedermera årligen till? aga med !7,,:dels procent, dels för hvarje är man: ens älder vid giftermälets ingående öfverstiger 30) lels ock för hvarje är mannen är äldre än hustrun: Efter enahanda grund och enligt förhällandet vid vunnen befordran, skulle äfven befordringsafgiften 1tgä, med iakttagande dock, likasom vid armöen) Mt då genom befordran vinnes uppflyttning från Ila. ;re till högre pensionsklass, afgiften beräknas blott ör skilnaden emellan hustruns pensions belopp i.deå vögre oeh lägre klassen.s i För att ådsgalägga huru detta förslag skulle verkligheten utfalla, hade hr Neren bifogat! in deröfver upprättad tariff, som dock endast): sträcker sig från mannens ålder af 30 till och l! ned-60: år--samt upptager. en åldersskilnad nellan-makarne af till och med: 40-år. Till! emförelse mot 4e för armeen fastställda gif-l; ermålsoch befordringsafgifter hade han emväl bifogat en deröfver uppgjord tariff. Huruvida jag, fortfar hr Neren, lyckats träffa ätta, beloppet i afseende ä de föreslagna. afgifterna, emuar jag derhän; men. detta är ej heller af serdees vigt, enär täriffen lätteligen kan omarbetas, blott nan är öfverens derom, att-dylika afgifter äro till in princip riktiga. Innan sig visat om sädana afifter ansägos böra utgå eller icke, har det ej hel er varit angeläget att utarbeta förslag till nödiga eteljbestämmelser härutinnan, I Di rättvisan syntes mig kräfva, att de af mig för SSE mus, ee Åse MR 4 1 ärr dä Rane ma viftar äl