Ae TE RANUPARRSA Civilstatens fullmäktiges underdåniga berättelse. ) Då vi förut redogjort för pluralitetens ino! fullmäktige fattade beslut angående frågan o! enkeoch pupillfondens förstärkning, torc det för denna frågas utredning icke vara uta intresse att jemväl meddela något af dere servationer som hos fullmäktige anfördes, oc hvilka, såsom det synes, emot de af fullmäk tige -hemstälida åtgärder uppställa flera be tänkligheter af vigt. Vi intaga derföre här d af expeditionschefen Quensel och kamma: skrifvaren A. E. Neren afgifna reservationel och göra början med den förstnämndes. Uti: den i 2:dra punkten af kameralafdelninger förevarande betänkande väckta fräga om enkeoc pupillfondens förstärkning medelst tillökta årsafgifte af delegarne, skiljer jag mig från fullmäktiges besk i så mätto, att jag anser inrättningens gifta delegar böra ensamt vidkämnas denna tillökning... Dessa de! egares intresse uti fondens vidmakthällande är vid större än de ogifta. delegarnes,. bland hvilka inge för närvarande här nägon fördel deraf, och de mänga som förblifva ogifta, aldrig få nägon. Denna olikhe -iintressen gör i min tanka fullt rättvist, ast den del egare, som är tfamiljfader, bör för det här sökta må Jet, att:ej blott för ögonblicket lindra fondens nöd utan uppbringa den till välständ och sjelfständighet lemna något .större bidrag än den:ogifte: Dä jag :e så länge tillhört de gifta delegarnes antal, att. jaj hönnit glömma huru den ogifte, för hvilken ovisst ä om ban nägonsin kommer i tillfälle att förändra si ställning i det afseendet, 7 betraktar skyldigheten at hidraga till ifrågavarande fond eller, med andra ord -till. underhöllet af andras. enkor och barn, mäste ja ock anse utsträckningen till ogifte delegare af dei föreslagna förhöjningen i ärsafgiften dessmera oklok som derigenom kan framkallas en partistrid, hvilke aldrig kan lända inrättningen till bätnad, men hyara stor skada för den äfventyras. Den summa, som ge nom denna cel af förslaget skulle inrättningen till flyta, öfverstiger föga 2000 rdr om äret, och är säle des ej värd det omförmälde äfventyret. Den skull mer än godtgöras, om de gifte delegarnes förhöjnin ökades med hälften, af hvad de,ogifta, enligt det fat tade beslutet, komme att erlägga, ty de sednares ån tal lärer förbälla sig till de -förras: som 1 till 5: Dessa grunder för min mening kan jag ej finn förringade af dem jag hört anföras för den motsatt: ösigten, och hvilka, efter min uppfattning, hufvud sakligen bestätt af följande, nemligen: 1:o En grundide för hela pensionsinrättningen skull vara, att de ogifta bidraga till enke och pupillkassa lika med de gifta. Väl innehålla reglementerne för pensionsinrättnin gen och för enkeoch pupillfonden, att hvarje del egåre i den förra jemväl är förbunden att deltaga ut och erlägga bidrag till den sednare, och hittills hafv: bidragen varit lika från begge .slagen af delegare men :häraf följer, efter mitt omdöme, ingalunda att vid uppkommande frögor om -utomordentliga. bidrag dessa äfven skola. utgöras lika. Den tvungna delak tigheten. qvarstår i alla fall och de.ogifta delegarni äro ändå ej lottlösa i tungan.af. enkepensioneringen Dessutom anser jag. att, om ock vid inrättningen: stiftelse en .grundtanke varit, att delegarne skullewvid kännas lika uppoffringar för nämnde pensionering och den af mig förordade olikhet-verkligen innefattade ex jemkning i. berörde grundtanke, denna jemkning kar försvaras säsom en skälig qvittning till-de.ogiftas för. delimot.den rubbning grundtankan-.för tjenstemanna pensioneringen undergätt och. fortfarande. mäste un dergå i följd af nödvändigheten .att frän .fonden för samma pensionering.hemta understöd för enkekassan 2:0 Tjenstemännen i-allmänhet hafra genom upp hörande-af-begrafningsbjelpen samt vakansoch ligge. tidsbesparingarne; äfsensom i öfrigt förhöjda löneför. mäner, kommit i förbättrad ekonomisk ställning och de ogifta hafva i allt fall: mindre bekymmer för bergningen, Den förbättrade ekonomiska ställningen synes mig ej stå i annat sammanhang med förevarande fråga, än ati den ådagalägger; det tjeöstemännen börå hafva lättare att erlägga de afgitter, som anses billiga; Denna omständighet kommer säledes lika mycket till godo min mening, så vidå den eljest är väl grundad, men väger hvarken mot eller nied i siståäninde åfseende. Hvad äter angär de mindre bergningsbekyrnren för ungkarlep, sä tror jag satien derori täla vid betydliga modifikationer. Exempelvis må nämnas, att han kan hafva fattiga föräldrar och syskon att draga för. sorg om. I öfrigt förefaller det mig, kori vöre äfven förhällandet härmed utån allt inflytande på frågan, så framt ej komrauriismen tages till rättsgrund: 3:o Ungkarlen kan träda i äktenskap, och om has dör :ogift, kan han ej hafva användt en del af sina besparingar bättre än till understöd för kåmraters enkor ochbarn. AG SE Rd Först då den ogifte delegaren träder i äktenskap, får han fullt intresse för enkekassan, och då först synes mig tiden vara inne att ålägga honora fulla bidrag. dertill. Anspräk att emot sädane bidrag njuta full delaktighet deri, må han anses hafva förvärfvat genom de dittills erlagde mindre bidragen, hvilka fö egenskap af expektans.afgifter. Om häri dock låge näget missförhällande, bvilket jag, såsom här nedap närmare omförmäles, ej kan inse, kunde det afbjelpas genom retroaktiv-afgifter. I öfrigt får jag vid denna punkt anmärka, att tillfredsställelsen att räcka en hjelpsam band ät andra betydligt minskas, då det sker på grund af reglementen och till Personer; som ofta ej äro i behof af hjelpen.; Ingen: lärer väl finnas så isolerad, att han ej har närmare föremål för sin välvilja, än enkor och barn efter tjenstemän, dem han mähända ej haft ringaste beröring med. 4:0 Den som gifter sig tidigt, hinner vanligen uppfostra och försörja sina barn, och hans efterlemnade enka betungar ej så länge pensionsstaten, hvaremot den som dröjer med äktenskapet ofta efterlemnar en upg hustru och späda barn. Att hustrun är yngre än mannen torde vara det vanligast förekommande fallet och öfverensstämmer med den: naturliga ordningen, i det qvinnan utbildas vida tidigare. än mannen. I allmänhet gifter sig ingen sä sent, att han ej, med antagande af vanlig mansälder, kan hoppas se sina. barn fullväxte, och undantag härifrån torde oftare ästadkommas af gamla NR a RR RR RT NT