Ae TE RANUPARRSA
Civilstatens fullmäktiges underdåniga
berättelse. )
Då vi förut redogjort för pluralitetens ino!
- fullmäktige fattade beslut angående frågan o!
enke- och pupillfondens förstärkning, torc
det för denna frågas utredning icke vara uta
intresse att jemväl meddela något af dere
servationer som hos fullmäktige anfördes, oc
hvilka, såsom det synes, emot de af fullmäk
tige -hemstälida åtgärder uppställa flera be
tänkligheter af vigt. Vi intaga derföre här d
af expeditionschefen Quensel och kamma:
skrifvaren A. E. Neren afgifna reservationel
och göra början med den förstnämndes.
Uti: den i 2:dra punkten af kameralafdelninger
förevarande betänkande väckta fräga om enke- oc
pupillfondens förstärkning medelst tillökta årsafgifte
af delegarne, skiljer jag mig från fullmäktiges besk
i så mätto, att jag anser inrättningens gifta delegar
böra ensamt vidkämnas denna tillökning... Dessa de!
egares intresse uti fondens vidmakthällande är vid
större än de ogifta. delegarnes,. bland hvilka inge
för närvarande här nägon fördel deraf, och de mänga
som förblifva ogifta, aldrig få nägon. Denna olikhe
-iintressen gör i min tanka fullt rättvist, ast den del
egare, som är tfamiljfader, bör för det här sökta må
Jet, att:ej blott för ögonblicket lindra fondens nöd
utan uppbringa den till välständ och sjelfständighet
lemna något .större bidrag än den:ogifte: Dä jag :e
så länge tillhört de gifta delegarnes antal, att. jaj
hönnit glömma huru den ogifte, för hvilken ovisst ä
om ban nägonsin kommer i tillfälle att förändra si
ställning i det afseendet, 7 betraktar skyldigheten at
hidraga till ifrågavarande fond eller, med andra ord
-till. underhöllet af andras. enkor och barn, mäste ja
ock anse utsträckningen till ogifte delegare af dei
föreslagna förhöjningen i ärsafgiften dessmera oklok
som derigenom kan framkallas en partistrid, hvilke
aldrig kan lända inrättningen till bätnad, men hyara
stor skada för den äfventyras. Den summa, som ge
nom denna cel af förslaget skulle inrättningen till
flyta, öfverstiger föga 2000 rdr om äret, och är säle
des ej värd det omförmälde äfventyret. Den skull
mer än godtgöras, om de gifte delegarnes förhöjnin
ökades med hälften, af hvad de,ogifta, enligt det fat
tade beslutet, komme att erlägga, ty de sednares ån
tal lärer förbälla sig till de -förras: som 1 till 5:
Dessa grunder för min mening kan jag ej finn
förringade af dem jag hört anföras för den motsatt:
ösigten, och hvilka, efter min uppfattning, hufvud
sakligen bestätt af följande, nemligen:
1:o En grundide för hela pensionsinrättningen skull
vara, att de ogifta bidraga till enke och pupillkassa
lika med de gifta.
Väl innehålla reglementerne för pensionsinrättnin
gen och för enke- och pupillfonden, att hvarje del
egåre i den förra jemväl är förbunden att deltaga ut
och erlägga bidrag till den sednare, och hittills hafv:
bidragen varit lika från begge .slagen af delegare
men :häraf följer, efter mitt omdöme, ingalunda att
vid uppkommande frögor om -utomordentliga. bidrag
dessa äfven skola. utgöras lika. Den tvungna delak
tigheten. qvarstår i alla fall och de.ogifta delegarni
äro ändå ej lottlösa i tungan.af. enkepensioneringen
Dessutom anser jag. att, om ock vid inrättningen:
stiftelse en .grundtanke varit, att delegarne skullewvid
kännas lika uppoffringar för nämnde pensionering och
den af mig förordade olikhet-verkligen innefattade ex
jemkning i. berörde grundtanke, denna jemkning kar
försvaras säsom en skälig qvittning till-de.ogiftas för.
delimot.den rubbning grundtankan-.för tjenstemanna
pensioneringen undergätt och. fortfarande. mäste un
dergå i följd af nödvändigheten .att frän .fonden för
samma pensionering.hemta understöd för enkekassan
2:0 Tjenstemännen i-allmänhet hafra genom upp
hörande-af-begrafningsbjelpen samt vakans- och ligge.
tidsbesparingarne; äfsensom i öfrigt förhöjda löneför.
mäner, kommit i förbättrad ekonomisk ställning och de
ogifta hafva i allt fall: mindre bekymmer för bergningen,
Den förbättrade ekonomiska ställningen synes mig ej
stå i annat sammanhang med förevarande fråga, än ati
den ådagalägger; det tjeöstemännen börå hafva lät-
tare att erlägga de afgitter, som anses billiga; Denna
omständighet kommer säledes lika mycket till godo
min mening, så vidå den eljest är väl grundad, men
väger hvarken mot eller nied i siståäninde åfseende.
Hvad äter angär de mindre bergningsbekyrnren för
ungkarlep, sä tror jag satien derori täla vid betyd-
liga modifikationer. Exempelvis må nämnas, att han
kan hafva fattiga föräldrar och syskon att draga för.
sorg om. I öfrigt förefaller det mig, kori vöre äfven
förhällandet härmed utån allt inflytande på frågan,
så framt ej komrauriismen tages till rättsgrund:
3:o Ungkarlen kan träda i äktenskap, och om has
dör :ogift, kan han ej hafva användt en del af sina
besparingar bättre än till understöd för kåmraters en-
kor ochbarn. AG SE Rd
Först då den ogifte delegaren träder i äktenskap,
får han fullt intresse för enkekassan, och då först
synes mig tiden vara inne att ålägga honora fulla bi-
drag. dertill. Anspräk att emot sädane bidrag njuta
full delaktighet deri, må han anses hafva förvärfvat
genom de dittills erlagde mindre bidragen, hvilka fö
egenskap af expektans.afgifter. Om häri dock låge
näget missförhällande, bvilket jag, såsom här nedap
närmare omförmäles, ej kan inse, kunde det afbjel-
pas genom retroaktiv-afgifter. I öfrigt får jag vid
denna punkt anmärka, att tillfredsställelsen att räcka
en hjelpsam band ät andra betydligt minskas, då
det sker på grund af reglementen och till Personer;
som ofta ej äro i behof af hjelpen.; Ingen: lärer väl
finnas så isolerad, att han ej har närmare föremål
för sin välvilja, än enkor och barn efter tjenstemän,
dem han mähända ej haft ringaste beröring med.
4:0 Den som gifter sig tidigt, hinner vanligen upp-
fostra och försörja sina barn, och hans efterlemnade
enka betungar ej så länge pensionsstaten, hvaremot
den som dröjer med äktenskapet ofta efterlemnar en
upg hustru och späda barn.
Att hustrun är yngre än mannen torde vara det
vanligast förekommande fallet och öfverensstämmer
med den: naturliga ordningen, i det qvinnan utbildas
vida tidigare. än mannen. I allmänhet gifter sig in-
gen sä sent, att han ej, med antagande af vanlig
mansälder, kan hoppas se sina. barn fullväxte, och
undantag härifrån torde oftare ästadkommas af gamla
NR a RR RR RT NT