pr FREM RMIRSES;: III IM SVT DBR FPPler jorska, fördelen att icke i Frankrike hafva någon familj som man måste tilldela hedersbetygelser och värdigheter. Begåfvad med alla själens egenskaper skall hon blifva tronens prydnad, liksom på farans dag hon skall blifva ett af dess modiga stöd. Katolik och from skall hon till himlen sända samma böner som jag för Frankrikes lycka; begåfvad med behag och godhet skall hon, jag är öfvertygad derom, försatt i samma ställning, oz äterupplefva kejsarinnan Josephines dyger. Jag kommer således, mina herrar, för att säga till Frankrike: Jag har föredragit en maka som jag älskar och som jag värderar, framför en okänd maka, och hvilken sednare förbindelse skulle medfört fördelar blandade med uppoffringar. Utan att visa förakt för någon ger jag vika för min böjelse, men dock först sedan jag rådfrågat mitt förnuft och min öfvertygelse. Slutligen skall jag, i dei jag ställer oberoendet, hjertats egenskaper, familjelyckan öfver de dynastiska fördomarna och ärelystnadens beräkningar, icke blifva mindre stark för det jag är mera fri. Snart skall jag, då jag begifver mig till Notre-Dame; för folket och armåen visa kejsarinnan. Det förtroende de visat mig är en borgen för derag gympati för henne soma jag valt; och j, mina herrar, då j lären kännal henne, så skolen j blifva öfvertygade, att jag äfven denna gång följt Försynens ingifvelse. En -korrespondent till Indep. Belge beskriiver på följande sätt ceremonien vid uppläsningen af detta tal: Några minuter efter det alla voro församlade i tronsalen öppnades dörren som leder till. kejsarens enskilda rum, och H. M., företrädd af sin militäruppvaktning , samt af öfverkammarherren (hertigen af Bassano), af grefve Baciocchi och doktor Conneau; följd af ministrarne och general Magnan samt beledsagad af konung Jeröme och sin kusin prins Napoleon, syntes vid ingången till salen. Kejsaren helsade de närvarande å ömse gidor, och gick att taga plats på den estrad som uppbär tronen, och förblef der stående. Hans Maj:t var lugn och leende. Han var iklädd divisionsgeneralsuniform med röda pantalonger. F. d. konungen af Westphalen bar äfvenledes militäruniform. Han hade stallmästarestöflor samt hvita skinnkortbyxor. Prins Napoleon, hans son, bar enligt sin vana, som bar utseendet af en protest, den svarta drägten med hederslegionens röda band; i ögat bar han en guldlorgnet. Napoleon HI höll i handen ett papper som han mycket lugnt uppvek, men hvars förstal fraser han uppläste med en rädd och tydligen upprörd stämma. Snart,lifvades hans ord, och uppmuntrad af de närvarandes bifallstecken, af de honom oupphörligen afbrytande ropen Jlefve kejsaren, accentueradel han med mycken energi de mest framståendel tankarne i sitt tal. Vid de ord med hvilka H. M. talade om den blifvande kejsarinnan, märkte den person af hvilken jag har dessal detaljer, liksom alla de närvarande, att kejsarens röst uttryckte en stark rörelse. I detl ögonblick han uttalade dessa ord som utgöra l den sanna grunden för förhållanderna : — jag I. ger vika för min böjelser, så helsades han medi: ett rop af lefve kejsaren, följdt af några rop af! lefve kejsarinnan. ; Efter uppläsandet af sitt tal nedsteg kejsa-: cen från den plats der han stått, samtalade, en stund med senatorerna och de deputerade, li samt återvände derpå till sina rum 1 samma l) ordning som han inträdt., Intrycket af kejsarens tal anses i ailmänhet ej ha varit ofördelaktigt, ehuru man nå-l! ot stöter sig på uttrycket dynastiska fördomar . munnen på en man som sjelf har för afsigt att grundlägga en dynasti, och man föröfrigt viltigenom ej kan undgå att tänka på de misslyckade försöken att erhåila en gemål af suverän familj. Det är endast civil-äktenskapet som skulle afslutas den 29 Januari. Den religiösa ceremonien skulle försiggå i Notre-Dame påfölande dag den 30. Erkebiskopea af Paris skulle förrätta vigseln. Giftermålet säges icke ha blifvit officielt notificeradt diplomatiska: kårens medlemmar, nen de troddes dock komma att öfvervara ceremonien. Man berättar att kejsaren redan under sitt vistande i Compiegne skall ha fattat sitt beslut i afseende på detta giftermål och gifvit len blifvande kejsarinnan en antydan derom senom att presentera henne en bukett af! riolblommor i form af en krona. : Oaktadt kejsaren. i sitt tal förklarar sigl! sätta sig öfver de dynastiska fördomarne, såj ia dock hans halfofficiella organer all: mödal: spard . att visa Mademoiselle Eugåenie del! VMontijos höga börd, och man har redan kom! nit så långt att man funnit hennes familj; illförene ha varit lierad med regerande hus; ! let är, säger Constitutionel., icke första gån!! sen denna famijj (Guzman) är kallad att: ippstiga på tronen; ty donna Luiza Fran-l:i sisca de Guzman, dotter af. Juan Perez del! 1 1 j g j ! i Guzman, åttonde hertigen af Medina-Sidonia, olef år 1633 förmäld med konungen af Porugal, Juan IV af Braganza. Om den blifvande kejsarinnana personlighet skrifver en korrespondent: M:il de Montijo är 22 å 23 år gammal. Jon har förlovat sin far, af hvilken bon ärft srandvärdigheten enligt Spaniens lagar. Hen188 mor var öfverhofmästaringa, första statsru hos drottning Isabella af Spanien un-t ler Narvaez minister. Markisionan Monil tijo hade för några år sedan, jag tror 1846,1: kommit tll Paris med sin dotier, som redan! 1å gjorde sig bemärkt på Tuileribalerna och några eleganta salonger. M:ll Montijo ärati! medelmåttig växt, med ett regelbundet, vac-1 kert; fint ansigte, som dock i någon mån sak-j: nar liflighet och uttryck. Hon har en char-l! mant by och hår af en vacker blond cendre. Med ett ord, hon är ett elegant och ganska! sraciöst fruntimmer, snarare än en af dessal! strålande och öfverlägsna skönheter som sy-! nag på förhand bestärada till stort rykte och l:!