pr FREM RMIRSES;: III IM SVT DBR FPPler
jorska, fördelen att icke i Frankrike hafva
någon familj som man måste tilldela heders-
betygelser och värdigheter. Begåfvad med
alla själens egenskaper skall hon blifva tro-
nens prydnad, liksom på farans dag hon skall
blifva ett af dess modiga stöd. Katolik och
from skall hon till himlen sända samma bö-
ner som jag för Frankrikes lycka; begåfvad
med behag och godhet skall hon, jag är öf-
vertygad derom, försatt i samma ställning,
oz äterupplefva kejsarinnan Josephines dyg-
er.
Jag kommer således, mina herrar, för att
säga till Frankrike: Jag har föredragit en
maka som jag älskar och som jag värderar,
framför en okänd maka, och hvilken sednare
förbindelse skulle medfört fördelar blandade
med uppoffringar. Utan att visa förakt för
någon ger jag vika för min böjelse, men dock
först sedan jag rådfrågat mitt förnuft och min
öfvertygelse. Slutligen skall jag, i dei jag
ställer oberoendet, hjertats egenskaper, fa-
miljelyckan öfver de dynastiska fördomarna
och ärelystnadens beräkningar, icke blifva
mindre stark för det jag är mera fri.
Snart skall jag, då jag begifver mig till
Notre-Dame; för folket och armåen visa kej-
sarinnan. Det förtroende de visat mig är en
borgen för derag gympati för henne soma jag
valt; och j, mina herrar, då j lären kännal
henne, så skolen j blifva öfvertygade, att jag
äfven denna gång följt Försynens ingifvelse.
En -korrespondent till Indep. Belge beskrii-
ver på följande sätt ceremonien vid uppläsnin-
gen af detta tal:
Några minuter efter det alla voro försam-
lade i tronsalen öppnades dörren som leder
till. kejsarens enskilda rum, och H. M., före-
trädd af sin militäruppvaktning , samt af
öfverkammarherren (hertigen af Bassano), af
grefve Baciocchi och doktor Conneau; följd af
ministrarne och general Magnan samt beled-
sagad af konung Jeröme och sin kusin prins
Napoleon, syntes vid ingången till salen.
Kejsaren helsade de närvarande å ömse gi-
dor, och gick att taga plats på den estrad som
uppbär tronen, och förblef der stående.
Hans Maj:t var lugn och leende. Han var
iklädd divisionsgeneralsuniform med röda pan-
talonger. F. d. konungen af Westphalen bar
äfvenledes militäruniform. Han hade stallmä-
starestöflor samt hvita skinnkortbyxor. Prins
Napoleon, hans son, bar enligt sin vana, som
bar utseendet af en protest, den svarta dräg-
ten med hederslegionens röda band; i ögat
bar han en guldlorgnet.
Napoleon HI höll i handen ett papper som
han mycket lugnt uppvek, men hvars förstal
fraser han uppläste med en rädd och tydli-
gen upprörd stämma. Snart,lifvades hans
ord, och uppmuntrad af de närvarandes bi-
fallstecken, af de honom oupphörligen af-
brytande ropen Jlefve kejsaren, accentueradel
han med mycken energi de mest framståendel
tankarne i sitt tal. Vid de ord med hvilka
H. M. talade om den blifvande kejsarinnan,
märkte den person af hvilken jag har dessal
detaljer, liksom alla de närvarande, att kej-
sarens röst uttryckte en stark rörelse. I detl
ögonblick han uttalade dessa ord som utgöra l
den sanna grunden för förhållanderna : — jag I.
ger vika för min böjelser, så helsades han medi:
ett rop af lefve kejsaren, följdt af några rop af!
lefve kejsarinnan. ;
Efter uppläsandet af sitt tal nedsteg kejsa-:
cen från den plats der han stått, samtalade,
en stund med senatorerna och de deputerade, li
samt återvände derpå till sina rum 1 samma l)
ordning som han inträdt.,
Intrycket af kejsarens tal anses i ailmän-
het ej ha varit ofördelaktigt, ehuru man nå-l!
ot stöter sig på uttrycket dynastiska fördomar
. munnen på en man som sjelf har för afsigt
att grundlägga en dynasti, och man föröfrigt
viltigenom ej kan undgå att tänka på de
misslyckade försöken att erhåila en gemål af
suverän familj.
Det är endast civil-äktenskapet som skulle
afslutas den 29 Januari. Den religiösa cere-
monien skulle försiggå i Notre-Dame påföl-
ande dag den 30. Erkebiskopea af Paris
skulle förrätta vigseln.
Giftermålet säges icke ha blifvit officielt
notificeradt diplomatiska: kårens medlemmar,
nen de troddes dock komma att öfvervara
ceremonien.
Man berättar att kejsaren redan under sitt
vistande i Compiegne skall ha fattat sitt be-
slut i afseende på detta giftermål och gifvit
len blifvande kejsarinnan en antydan derom
senom att presentera henne en bukett af!
riolblommor i form af en krona. :
Oaktadt kejsaren. i sitt tal förklarar sigl!
sätta sig öfver de dynastiska fördomarne, såj
ia dock hans halfofficiella organer all: mödal:
spard . att visa Mademoiselle Eugåenie del!
VMontijos höga börd, och man har redan kom- !
nit så långt att man funnit hennes familj;
illförene ha varit lierad med regerande hus; !
let är, säger Constitutionel., icke första gån- !!
sen denna famijj (Guzman) är kallad att:
ippstiga på tronen; ty donna Luiza Fran-l:i
sisca de Guzman, dotter af. Juan Perez del!
1
1
j
g
j
!
i
Guzman, åttonde hertigen af Medina-Sidonia,
olef år 1633 förmäld med konungen af Por-
ugal, Juan IV af Braganza.
Om den blifvande kejsarinnana personlighet
skrifver en korrespondent:
M:il de Montijo är 22 å 23 år gammal.
Jon har förlovat sin far, af hvilken bon ärft
srandvärdigheten enligt Spaniens lagar. Hen-
188 mor var öfverhofmästaringa, första stats-
ru hos drottning Isabella af Spanien un-t
ler - Narvaez minister. - Markisionan Mon- il
tijo hade för några år sedan, jag tror 1846,1:
kommit tll Paris med sin dotier, som redan!
1å gjorde sig bemärkt på Tuileribalerna och
några eleganta salonger. M:ll Montijo ärati!
medelmåttig växt, med ett regelbundet, vac-1
kert; fint ansigte, som dock i någon mån sak-j:
nar liflighet och uttryck. Hon har en char-l!
mant by och hår af en vacker blond cendre.
Med ett ord, hon är ett elegant och ganska!
sraciöst fruntimmer, snarare än en af dessal!
strålande och öfverlägsna skönheter som sy-!
nag på förhand bestärada till stort rykte och l:!