rande sitt giftermål.
Både från Tyskland, Frankrike och Eng-
land omtalas öfversvämningar.
Om kriget i Montenegro äro underrättelserna
motsägande; enligt en uppgift ha turkarne ta-
it Grabowo med storm, enligt en annan ha
turkarne blifvit slagna.
På S:t Croix i Vestindien har ett upplopp
egt rum, till hvars stillande danska guvernö-
ren måst använda vapenmakt.
DANMARE.
Baron Carl Plessen har blifvit utnämnd till
öfverpresident i Altona.
En af Bondevännernas, hufvudledare, den
bekante Balthasar Christensen. höll den. 23
Januari ett möte med sina valmän i Blasen-
borg nara Roeskilde. Han förklarsde det vara,
xom icke. en förbrytelse, dock. ett vansinne,
att motsätta sig ministerens förslag, och fram-
sköt konungens personlighet såsom hot och
lockelse för valmännen i landet att icke åter-
välja ledamöterna af folkethingsmajoriteten.
Hr Christensen kunde ej bestämdt uppgifva
om han komme att uppträda. såsom kandidat
i detta distrikt, som man kunde anse för sä-
kert. Det gällde nu att eröfrav flera distrik-
ter och såväl han som Tscherning. skulle der-
före måhända nu nödgas att uppträda å val-
orter, der en skarpare strid kunde förestå.
Hertigens af Augustenborg silfver, ädelste-
nar och pretiosa ha anländt till Altona, der
de förvaras i banken, för att mot hertigens
qvitto utlevereras.
I skogen vid den mångbesjungna Esrom
sjö har nyligen en blodig scen egt rum. En
krypskytt vid namn Seyffert aflossade sin bössa
mot en skogvaktare som förföljde honom, så
att han dödligt träffades af 17 stora hagel.
Gerningsmannen greps. just då han på sven-
ska paketbåten ärnade lemna Helsingör.
Fyra nyligen till Fredriksborgs slott an-
komna små hvita hästar af öländsk race ha
framkallat mycken beundran.
Enligt underrättelse från Danmarks vestin-
diska besittningar, ha betänkliga oroligheter
julaftonen förefallit i staden Christiansted på
St. Croix. Det lägre folket der plögar till-
bringa jultiden med hvarjehanda förlustelser,
som till en del bestå i tåg genom gatorna
med stojande oharmonisk musik och sång
samt dans. Polisen hade icke förbjudit dessa
offentliga s. k. Gumbeedansar, men befallt
iakttagandet af en viss ordning, så att stadens
öfriga innevånare ej måtte blifva alltför myc-
ket störda. Då oordningen icke destomindre
begynte, utsändes polispatruller, som blefvo
öfverfallna, hvarefter mängden begaf sig till
poliskammaren, som hotades med förstöring.
Nu reqvirerades mi itärpatruller, dessa anföl-
los med ett regn af stenar, så att de slutli-
en nödgades skjuta skarpt, hvarvid 1 man
föll död på platsen, 1 man och en qvinna
sårades dödligt och 7 andra sårades mer el-
ler mindre farligt. Under tunwltet hördes
uppmaningar från qvinnorna till männen att
de skulle hemta sina gevär, och två milis-
trumslagare började också röra sina trummor,
ehuru de snart bragtes till tystnad. Följande
morgon utfärdade guvernören en proklamation;
alla milisofficerare och embetsmän kal:ades till
-guvernementsbyggnaden. Polistjenstemän, åt-
följda af truppafdelningar, begåfvo sig till de
särskilda qvarteren i staden och mottogo alla
vapen från medlemmarne af milisen. 5Se-
dermera var under de följande dagarna allt
lugnt.
FRANKRIKE.
Kejsarens förmälning.
- Den 22 Januari infanno sig, såsom förut
var bestämdt, senatens och lagstiftande kårens
byråer uti Tuilerierna för att mottaga under-
rättelse om kejsarens förmölning, hvilken un-
derrättelse meddelades dem af kejaren sjelf i
följande ordalag:
; Mina herrar! E
Genom att för er tilikännagifva mitt gif-
termål. efterkommer jag landets så ofia utta-
lade önskan.
Den förbindelse jag ingär öfverensstämmer
icke med den gamla politikens traditioner;
deri ligger dess fördel. Frankrike har stän-
digt, genom sina successiva revolutioner, häf-
tigt skiljt sig från det öfriga Europa. Hvarje
klok regering bör söka ait återföra det i de
gamla monarkiernas sköte; men detta resultat
uppnås långt säkrare genom en rättrådig och
frimodig politik, genom fördragens loyautet, än
genom kongl. förbindelser som skapa en falsk
trygghet och ofta sätta familj-intresset i na-
tionalintressets ställe. För öfrigt hafva ex-
emplen från det förflutna i folkets siune qvar-
lemnat en vidskeplig tro; det har icke glömt
att, sedan sjuttio är tillbaka, utländska prin-
sessor bestigit tronens trappsteg endagt för at
se sin stam förströdd och proskriberad genom
kriget eller revolutionen.
En enda qvinna har synts medföra lycke
och mer än de andra lefva i folkets minne;
och denna qvinna, general Bonapartes an-
språkslösa och goda maka, härstammade icke
af furstligt blod.
Man måste emellertid erkänna det, kejsar
Napoleon I:s giftermål 1810 med Marie Louise
var en stor tilldragelse. Det var en borgen
för framtiden, en verklig upprättelse för na-
tionalstoltheten, emedan man såg det åldriga
och lysande österrikiska huset, som så länge
hade bekrigat oss, ifrigt eftersträfva förbin-
delsen med det nya kejsaredömets valde chef.
Hvad hade deremot icke landets: sjelfkänsla
att lida under den sista regeringen, då tron-
arfvingen under flera års tid förgäfves sökte
er förbindelse med ett suveränt hus och slut-
ligen. visserligen vann en prinsessa, men en-
dast af sekundär rang och af en annan tros
bekännelse.
Då man inför det gamla Europa genom
kraften af en ny princip lyft sig till jemnhöjd
med de fordna dynastierna, sä är det icke
genom att föråldra sitt vapen och genom att
söka till hvad pris som helst intröda i konun-
garnes familj gom man söker i dem blifva
upptagen. Det är långt snarare genom att
. ständigt påminna sig om gilt UrEprung, genom
att bevära gin egen karakter och frimodigt