rande sitt giftermål. Både från Tyskland, Frankrike och England omtalas öfversvämningar. Om kriget i Montenegro äro underrättelserna motsägande; enligt en uppgift ha turkarne tait Grabowo med storm, enligt en annan ha turkarne blifvit slagna. På S:t Croix i Vestindien har ett upplopp egt rum, till hvars stillande danska guvernören måst använda vapenmakt. DANMARE. Baron Carl Plessen har blifvit utnämnd till öfverpresident i Altona. En af Bondevännernas, hufvudledare, den bekante Balthasar Christensen. höll den. 23 Januari ett möte med sina valmän i Blasenborg nara Roeskilde. Han förklarsde det vara, xom icke. en förbrytelse, dock. ett vansinne, att motsätta sig ministerens förslag, och framsköt konungens personlighet såsom hot och lockelse för valmännen i landet att icke återvälja ledamöterna af folkethingsmajoriteten. Hr Christensen kunde ej bestämdt uppgifva om han komme att uppträda. såsom kandidat i detta distrikt, som man kunde anse för säkert. Det gällde nu att eröfrav flera distrikter och såväl han som Tscherning. skulle derföre måhända nu nödgas att uppträda å valorter, der en skarpare strid kunde förestå. Hertigens af Augustenborg silfver, ädelstenar och pretiosa ha anländt till Altona, der de förvaras i banken, för att mot hertigens qvitto utlevereras. I skogen vid den mångbesjungna Esrom sjö har nyligen en blodig scen egt rum. En krypskytt vid namn Seyffert aflossade sin bössa mot en skogvaktare som förföljde honom, så att han dödligt träffades af 17 stora hagel. Gerningsmannen greps. just då han på svenska paketbåten ärnade lemna Helsingör. Fyra nyligen till Fredriksborgs slott ankomna små hvita hästar af öländsk race ha framkallat mycken beundran. Enligt underrättelse från Danmarks vestindiska besittningar, ha betänkliga oroligheter julaftonen förefallit i staden Christiansted på St. Croix. Det lägre folket der plögar tillbringa jultiden med hvarjehanda förlustelser, som till en del bestå i tåg genom gatorna med stojande oharmonisk musik och sång samt dans. Polisen hade icke förbjudit dessa offentliga s. k. Gumbeedansar, men befallt iakttagandet af en viss ordning, så att stadens öfriga innevånare ej måtte blifva alltför mycket störda. Då oordningen icke destomindre begynte, utsändes polispatruller, som blefvo öfverfallna, hvarefter mängden begaf sig till poliskammaren, som hotades med förstöring. Nu reqvirerades mi itärpatruller, dessa anföllos med ett regn af stenar, så att de slutlien nödgades skjuta skarpt, hvarvid 1 man föll död på platsen, 1 man och en qvinna sårades dödligt och 7 andra sårades mer eller mindre farligt. Under tunwltet hördes uppmaningar från qvinnorna till männen att de skulle hemta sina gevär, och två milistrumslagare började också röra sina trummor, ehuru de snart bragtes till tystnad. Följande morgon utfärdade guvernören en proklamation; alla milisofficerare och embetsmän kal:ades till -guvernementsbyggnaden. Polistjenstemän, åtföljda af truppafdelningar, begåfvo sig till de särskilda qvarteren i staden och mottogo alla vapen från medlemmarne af milisen. 5Sedermera var under de följande dagarna allt lugnt. FRANKRIKE. Kejsarens förmälning. Den 22 Januari infanno sig, såsom förut var bestämdt, senatens och lagstiftande kårens byråer uti Tuilerierna för att mottaga underrättelse om kejsarens förmölning, hvilken underrättelse meddelades dem af kejaren sjelf i följande ordalag: ; Mina herrar! E Genom att för er tilikännagifva mitt giftermål. efterkommer jag landets så ofia uttalade önskan. Den förbindelse jag ingär öfverensstämmer icke med den gamla politikens traditioner; deri ligger dess fördel. Frankrike har ständigt, genom sina successiva revolutioner, häftigt skiljt sig från det öfriga Europa. Hvarje klok regering bör söka ait återföra det i de gamla monarkiernas sköte; men detta resultat uppnås långt säkrare genom en rättrådig och frimodig politik, genom fördragens loyautet, än genom kongl. förbindelser som skapa en falsk trygghet och ofta sätta familj-intresset i nationalintressets ställe. För öfrigt hafva exemplen från det förflutna i folkets siune qvarlemnat en vidskeplig tro; det har icke glömt att, sedan sjuttio är tillbaka, utländska prinsessor bestigit tronens trappsteg endagt för at se sin stam förströdd och proskriberad genom kriget eller revolutionen. En enda qvinna har synts medföra lycke och mer än de andra lefva i folkets minne; och denna qvinna, general Bonapartes anspråkslösa och goda maka, härstammade icke af furstligt blod. Man måste emellertid erkänna det, kejsar Napoleon I:s giftermål 1810 med Marie Louise var en stor tilldragelse. Det var en borgen för framtiden, en verklig upprättelse för nationalstoltheten, emedan man såg det åldriga och lysande österrikiska huset, som så länge hade bekrigat oss, ifrigt eftersträfva förbindelsen med det nya kejsaredömets valde chef. Hvad hade deremot icke landets: sjelfkänsla att lida under den sista regeringen, då tronarfvingen under flera års tid förgäfves sökte er förbindelse med ett suveränt hus och slutligen. visserligen vann en prinsessa, men endast af sekundär rang och af en annan tros bekännelse. Då man inför det gamla Europa genom kraften af en ny princip lyft sig till jemnhöjd med de fordna dynastierna, sä är det icke genom att föråldra sitt vapen och genom att söka till hvad pris som helst intröda i konungarnes familj gom man söker i dem blifva upptagen. Det är långt snarare genom att . ständigt påminna sig om gilt UrEprung, genom att bevära gin egen karakter och frimodigt