ser vördnadsfullt era händer; men ni torde
anse hvad jag har sagt för mitt fulla allvar.
(Han går ut.)
(Suzanne, dödsblek, spritter till och utsträcker
sina armar; hennes hufvud sjunker tillbaka; hen-
nes läppar öppnas till hälften, liksom för att ge
luft åt ett anskri, det hon likväl qväfver genom
en ytterlig ansträngning. — Jeannette synes i en
af sidodörrarna; hon störtar fram och emottager
i sina armar den unga sanslösa qvinnan.)