GULDNYCKELN.
OCTAVE FEUILLET.,
ÖFVERSÄTTNING.
Raour. . Min rättskaffenbeil Min rättskaf-
fenhet, rain fru, skall svara er med en sats,
som blifvit allmänt erkänd, emedan den är
sann, att lifvet icke är någon roman.
SUZANNE (med plötslig nedslogenher), Och har
väl ni, min herre, har väl ni trott denna gå
allmänt erkända sats, då de gamle fordom för-
kunnade den för er? Har väl ni på grund af
andras erfarenhet plötsligen afstätt från er
ungdoms ljufva drömmar? — Har ni väl kun-
nat tro, att den Gud, på hvars godhet ni då
icke tviflade . . . att han nedlagt i ert hjeria
blott falskt mynt och svekfulla löften? O, nej,
nej . . . det är omöjligt. ..ni har äfven sökt
.- . och ni har funnit er roman...Den hear
icke varit lycklig? Må eå varal Kanhända
sökte ni den också alltför långt ned. Jag be-
gär ej något svar derpå...Jag för min del
tänkte mig ej någon roman utan med er...
det var med er ensamt, med min band lagd
i er, som jag hoppades ful.borda min pilgrims-
förd i glädje eller smärta. , . det var mig nä-.
stan likgiltigt! En tillgifvenhet, sådan jag
vågade vänta mig den af er, skulle för mig
ha förljufvat till och med de tårar som flu-
tit ur mina ögon. Jag smickrade mig grymt
Jag trodde att jag skulle vara för er...
Var säker derom, visst icke allt hvad ni
var för mig, Raoul... ssen ännu mindre hvad
Jag nu är för er . . . en qvinna efter andra qvin-
BOT Och hvilka qvinnorl (fon ajb:yter
helt upprörd.) Raoul, jag ber, lemna mig till-
baka den der lilla nyckeln, som jag gaf er.
Raour. Här är den.
SUZANNE (förvirrad utan att taga nyckeln).
Här är denl ... Ni frågar mig icke ens hvar-
) Se A. Bs. n:o 22—24.