Abbe Desbans eldades oemotsägligen at ett ganska
berömvärdt nit, då han ville hämma de missbruk,
som firandet af denna högtid stundom medförde; men
hans enthusiasm förledde honom till öfverdrift. Emel-
lertid mäste medgifvas det hans predikningar äro
falla af ganska sällsamma anföranden, bland hvilka
vi hemta följande anskdot: En viss kyrkoherde be-
vistade en trettondedagsbjudning då kakan skars.
Efter att med alla de andra hafra ropat: Konungen
dricker! kom han plötsligea ihäg att han borde in-
finaa sig vid aftonsängen och skyndar derföre genast
i kyrkao. Men vare sig af distraktion, eller i följd
af minnen frin den glada middagen, sjöng han olyck-
ligtvisi stället för Jangfru Maries lofsäng : Konungen
dricker! och församlingen, häsförd af exemplet, in-
stämde högljudt i såvgen: Konungen dr.cker!
Utan att vilja efrerforska ifrän hvilken tidsälde
eller hvilket bruk trettondedagsiesten härleder sig, an-
märka vi blott det seden att bland gästerna vid ett
gästabud utvälja en konung päminner om det urgamla
bruket att genom lotikastning välja jordens konungar,
säsom förhällandet var med Saul, dä genom en sä-
dan lottkastning lotten föll på Benjamins stam och
slutligen på Saul, den Samuel redan på Guds befall-
ning smort till konung.
Vi vilja likaså ej uppehälla oss vid att söka utleta
orsaken till ropet: Konungen dricker: det flera krir
tiei stämplat säsom en gudlöstet, men kunna dock ej
lemna oanmärkt att flera traditioner härleda det ifrär
de tre Vise Männens besök i Frälsarens krubba :
Bethiehem, och att desse, då de vid sitt inträde säge
Gudabarnet di sin mor, ropade: Konungen dricker!
Huru härmed än mätte förhälla sig, så är trettonde.
dagen sedan en läng följd af är en förlustelsedag,
hvars glada högtidlighet Frankrikes bäde prosaiste
och poeter iofsjungit, och vi väga hoppas att mar
ännu längt efter vär tid inom familjerna skall fir:
denna fest, bvarvid hvar och en kan hafva hopp om
att för några timmar blifva ätminstone dönkonung.