förtjenst denna ej utan styrka och talang ut förda teckning, som hade partier af utmärk effekt, såsom t. ex. den scen i fjerde aktei i hvilken Tardy söker förmå sin son att rätt färdiga sig mot den beskyilning som hvilad på honom. Hrr Torsslow och G. Kinmanso; gäfvo ät denna scen en prägel af sann tragisi lyftning, som man mindre ofta får se, syn nerligen för närvarande då det högre dramå synes förvisadt från Vår scen. l De tilldrågelser soi omgifva denna hut vudhandling äro i allmänhet skickligt gruppe rade och ingripa på ett naturligt sätt i ut vecklingen deraf. Upplösningen, som reda! till en del står utom sjelfva grundideen i styc ket, är väl anordnad och sprider öfver de hela, genom den försoning den innebär, et mildt skimmer och qvarlemnar deraf ett be hagligt hufvudintryck. Styckets framgång syntes vara fullständig Lifliga bifallsyttringar afbröto alltsomoftast d spelande, och hrr Torsslow och G. Kinman son mäste fiera gånger framträda för att mot taga publikens hyllning. I afseende på de taljerna af utförandet vilja vi endast anmärk: vår äsigt, att hr G. Kinmansons spel skull betydligt vinna genom att något moderera der våldsamma häftighet han inlägger deri uti sce: nen med grefvinnan i andra akten. Också en Profet är namnet på ett lustspe med sång i två akter, indelte i fem tablåer hvilket likaledes i förrgår gafs för första gån: gen. Mindre teatern synes vilja hafva sir lilla andel med af den stora framgång sor blifvit den Kongl. teaterns Profet, till del cch bjuder derföre uti förevarande stycke på en parodi på den så mycket omtalade operan Personalen i Mindre teaterns Profet utgöres af: Janne, skräddare i en småstad; Maja, han: mor; Märta, hans trolofvade; Zachrisson, Må thisen och Jonsson, studenter; stadens borg mästare, rådmän o 8. V. Liksom sålunda personalen är densamma. endast att man här har tre muntra studente: i stället för de dystra vederdöparne, så följe äfven innehållet i öfrigt temligen nära handlingen i operan. De af studenterna anstiftade upptågen äro dockaf något muntrare beskaffenhet och utgången ej heller så tragisk. De vederbörligen parodierade och karrikerade situationerna, orden och melodierna framkallade naturligtvis mycken munterhet, hvilker steg till sin höjd då skräddaren Janne (hi Norrby), efter att ha usurperat borgmästareembetet, i högtidlig procession uppmarscherar i stadshussalen i en drägt och med åthörder som gör stycket i ännu ett annät afseende till tillfällighetsstycke, och åtskilliga allusioner på dagens händelser gifva det är ytterligare karakteren af ett sådant. De sombeundrat den stora profeten skols utan tvifvel ej ha något emot att skratta en stund åt den lilla. Skämtet är gladt och vi tro ej hrr Scribes och Meyerbeers konstverk profaneradt genom den oskyldiga parodien. Publiken hade infunnit gig så talrikt som utrymmet i salongen medgaf för att bringa sin byllning åt den utmärkte skådespelare som alltjemt försvarar främsta platsen bland våra dramatiska artister.