Abbe Desbans eldades oemotsägligen at ett ganska berömvärdt nit, då han ville hämma de missbruk, som firandet af denna högtid stundom medförde; men hans enthusiasm förledde honom till öfverdrift. Emellertid mäste medgifvas det hans predikningar äro falla af ganska sällsamma anföranden, bland hvilka vi hemta följande anskdot: En viss kyrkoherde bevistade en trettondedagsbjudning då kakan skars. Efter att med alla de andra hafra ropat: Konungen dricker! kom han plötsligea ihäg att han borde infinaa sig vid aftonsängen och skyndar derföre genast i kyrkao. Men vare sig af distraktion, eller i följd af minnen frin den glada middagen, sjöng han olyckligtvisi stället för Jangfru Maries lofsäng : Konungen dricker! och församlingen, häsförd af exemplet, instämde högljudt i såvgen: Konungen dr.cker! Utan att vilja efrerforska ifrän hvilken tidsälde eller hvilket bruk trettondedagsiesten härleder sig, anmärka vi blott det seden att bland gästerna vid ett gästabud utvälja en konung päminner om det urgamla bruket att genom lotikastning välja jordens konungar, säsom förhällandet var med Saul, dä genom en sädan lottkastning lotten föll på Benjamins stam och slutligen på Saul, den Samuel redan på Guds befallning smort till konung. Vi vilja likaså ej uppehälla oss vid att söka utleta orsaken till ropet: Konungen dricker: det flera krir tiei stämplat säsom en gudlöstet, men kunna dock ej lemna oanmärkt att flera traditioner härleda det ifrär de tre Vise Männens besök i Frälsarens krubba : Bethiehem, och att desse, då de vid sitt inträde säge Gudabarnet di sin mor, ropade: Konungen dricker! Huru härmed än mätte förhälla sig, så är trettonde. dagen sedan en läng följd af är en förlustelsedag, hvars glada högtidlighet Frankrikes bäde prosaiste och poeter iofsjungit, och vi väga hoppas att mar ännu längt efter vär tid inom familjerna skall fir: denna fest, bvarvid hvar och en kan hafva hopp om att för några timmar blifva ätminstone dönkonung.