Juridiska föreningens centralafdelning. Afdelningens sammankomst sistl. lördag var af rätt stort intresse, i anseende till der förekommande lif: liga diskussioner öfver de i 1853 ärs programm uppställda frägor rörande allmän civiloch kriminallag. Bland dem som bevistade mötet såg man ett par justitieråd, justitiekansleren, assessorer i bofrätten m. f. Första frågan: Ager borgenär förr, än laga tid till uppteckning af död mans bo och till detsammas afträdande förflutit, bereda sig rätt till betalning eller företräde för sin fordran af boets tillgängar?, Denna fräga blef föremål för en omständlig analys. Beträffande den nu gällande lagen tycktes man vara ense derom, att intet stadgande finnes, som lägger hinder i vägen för borgenär, hvilken vid nägons dödsfall eger förfallen fordran, att derför bereda sig rätt till betaloing. En af Kozcungens befallningshafvande i Blekipge län väckt fråga om lagiörklariog i motsatt riktning bade redan genom kongl. brefret den 26 Maj 1827 blifvit af Kongl. Maj:t afslagen, och en i samma ämne vid 1847 och 48 ärens riksdag inom borgareständet väckt motion, afseende bestämmande af viss tid, inom hvilken utmätning i sterbhus ej finge ega rum, hade afstyrkts af lagutskottet, hvars betänkande blifvit af ridderskapet och adeln, presteständet och bondeståndet bifallet. Deremot hade den äldre lagkommitteen ansett sterbhusdelegares och borgenärers gemensamma säkerhet fordra, att boets egendom ej tillgripes till gälds betalning innan ordentlig uppteckning derä skett. En sädan äsigt hade likväl efter af högsta domstolen emot densamma framställde anmärkningar blifvit fränträdd af legberedbingen, som funnit en slik förändriog i nuvarande lag kunna medföra betydliga olägenheter och föranleda missbruk, hvarföre beredningen föreslagit, att betalning för förfallen fordran i den dödas bo finge omedelbart åtnjutas emot borgen för hvad borgenär lyfier,, samt skyldigbet för honom att, derest konkurs inträftar, äterlemna det lyftade beloppet. — I afseende pä e förfallen fordran ansägs ej heller enligt nu gällande lag nägot hinder möta, att erhölla säkerhet af pant eller borgen, hvaremot, i strid med 17 kap. 12 handelsbalken och 14 intecknivgslagen, inteckning i död mans fasta gods icke kan beviljas eller gifva förmänsrätt. Äfven i dettå bänseende hade lagberedningen föreslagit ett bestämd: lagstadgande, hvilset deck icke skulle förbinda sterbbuset, att förr än efter bouppteckningen och sedan tid til! egendomers afträde ute är, ställa säkerhet som, derest börgenär Jat Hale, skulle ef rätten prölvas, hvartill en 1edamot af berednirgen (just.-kans!er v. Kock) fogat let tillägg, alt som bortenär befarar, att sterbhusdelegare törskipgt ts tillgårgar ech de ej genast vilja betala eller ställa säkerhet, domaren, om skäl dertill finnes, skulla ega förordna en god man eller lera att boet om händer taga och detsamma förvalta, ntill dess att boets veterliga gäld blifvit gulder, — Nn äsigt, som nu ytterligare utvecklades, men icke syntes vinna pluralitetens erkännande.