Juridiska föreningens centralafdelning.
Afdelningens sammankomst sistl. lördag var af rätt
stort intresse, i anseende till der förekommande lif:
liga diskussioner öfver de i 1853 ärs programm upp-
ställda frägor rörande allmän civil- och kriminallag.
Bland dem som bevistade mötet såg man ett par
justitieråd, justitiekansleren, assessorer i bofrätten m. f.
Första frågan: Ager borgenär förr, än laga tid till
uppteckning af död mans bo och till detsammas af-
trädande förflutit, bereda sig rätt till betalning eller
företräde för sin fordran af boets tillgängar?, Denna
fräga blef föremål för en omständlig analys. Beträf-
fande den nu gällande lagen tycktes man vara ense
derom, att intet stadgande finnes, som lägger hinder
i vägen för borgenär, hvilken vid nägons dödsfall eger
förfallen fordran, att derför bereda sig rätt till be-
taloing. En af Kozcungens befallningshafvande i Ble-
kipge län väckt fråga om lagiörklariog i motsatt rikt-
ning bade redan genom kongl. brefret den 26 Maj
1827 blifvit af Kongl. Maj:t afslagen, och en i samma
ämne vid 1847 och 48 ärens riksdag inom borgare-
ständet väckt motion, afseende bestämmande af viss
tid, inom hvilken utmätning i sterbhus ej finge ega
rum, hade afstyrkts af lagutskottet, hvars betänkande
blifvit af ridderskapet och adeln, presteständet och
bondeståndet bifallet. Deremot hade den äldre lag-
kommitteen ansett sterbhusdelegares och borgenä-
rers gemensamma säkerhet fordra, att boets egendom
ej tillgripes till gälds betalning innan ordentlig upp-
teckning derä skett. En sädan äsigt hade likväl efter
af högsta domstolen emot densamma framställde an-
märkningar blifvit fränträdd af legberedbingen, som
funnit en slik förändriog i nuvarande lag kunna
medföra betydliga olägenheter och föranleda miss-
bruk, hvarföre beredningen föreslagit, att betalning
för förfallen fordran i den dödas bo finge omedelbart
åtnjutas emot borgen för hvad borgenär lyfier,,
samt skyldigbet för honom att, derest konkurs in-
träftar, äterlemna det lyftade beloppet. — I afseende
pä e förfallen fordran ansägs ej heller enligt nu
gällande lag nägot hinder möta, att erhölla säkerhet
af pant eller borgen, hvaremot, i strid med 17 kap.
12 handelsbalken och 14 intecknivgslagen, inteck-
ning i död mans fasta gods icke kan beviljas eller
gifva förmänsrätt. Äfven i dettå bänseende hade lag-
beredningen föreslagit ett bestämd: lagstadgande, hvil-
set deck icke skulle förbinda sterbbuset, att förr än
efter bouppteckningen och sedan tid til! egendomers
afträde ute är, ställa säkerhet som, derest börgenär
Jat Hale, skulle ef rätten prölvas, hvartill en 1e-
damot af berednirgen (just.-kans!er v. Kock) fogat
let tillägg, alt som bortenär befarar, att sterbhus-
delegare törskipgt ts tillgårgar ech de ej genast
vilja betala eller ställa säkerhet, domaren, om skäl
dertill finnes, skulla ega förordna en god man eller
lera att boet om händer taga och detsamma förvalta,
ntill dess att boets veterliga gäld blifvit gulder, —
Nn äsigt, som nu ytterligare utvecklades, men icke
syntes vinna pluralitetens erkännande.