hanar nerv
S, (Hotande) Jag skall lära er!
AH. Mycket tacksam för hvarje hyfsad lärdom jag
erhäller, vill jag.erindra, att jag känner mina skyl-
digheter som tjensteman och alltid sökt att efter yt-
tersta förmåga fullgöra dem.
S. (Hänfullt) Ja det visa handlingarne.
HA. Har något varit att aomärka, så förmdar jag,
att hr landtmäterisekreteraren ej uraktlätit å behörig
ort anmäla förseelsen till ansvar; hvarom icke, vet
jag ej hvad tankar man skall få om honom.
S. - (Med stor häftighet) Vet ni inte hut! glömmer
ni att jag är er förman.
H. Ar detta den försigtiga landtmäterisekreteraren
Sandström, som på ett så groft sätt förgär sig. J-g
beder en hvar af de närvarande aitnoga ihågkomma,
hvad som nu blifrit ömsesidigt sagdt, och hvad som
säges.
S. Akta er!
H. Hvar och en som har någon gnista heder, kan ej
glömma sin tjenstemannavärdighet derhön, att sära
en oförvitlig person, en kamrats hedar.
SS... Kamrat, med er!
H. Ja, ett par bekanta bref tyckes antyda sädant;
men detta oaktadt, torde jag nu här tilltalas med
den titel, som ätföljer min tjenstegrad.
S.. Jag befaller ingeniörn, säsom förman, aitvara
höflig och dermed tig!
H. Befallningar och tillrättavisningar emottager
jag i behörig ordning af öfverdirektörsembetet, icke
af sekreteraren — enskildt:
S: Men jag befaller er att tiga, lymmel!
H. Jag vill äter erindra, att jag blifvit föroläm-
pad och det för min tidskrifts skull, samt, att jag
ganska väl känner en redaktörs sä rättigheter som
skyldigheter och ingalunda skall förgäta dem; mer
nu är jag tjensteman och på mitt embetsrum. Jag
undanbeder. mig derföre, att af hr sekreteraren blifva
öfverfallen med nedrigheter. För sådant ändamäl
har herrm här icke. att skafta. Sekreterarens-rum är
derute (pekande. på dörren)... Hoppa bara ej öfver
skaklarne, det är mitt räd.
Härefter gick sekreteraren ut och slog igen dörren.
Efter -en stunds förlopp inkom vaktmästaren till mig
med följande befallning: sekreteraren vill att inge:
niören genast skall gä in till honom. Jag svarade:
Helsa. sekreteraren, att ingeniör Hogner icke har tid
att gå i enskilda ärenden. Han vet hvar mitt em-
betsrum är; der träffas jag.,
Vaktmästaren kom genast äter med följande ordres:
Sekreteraren befäller säsom förman ingeniören att
ovilkorligen genast komma; eljest skall det blifva an-
pat af. — På framställd fråga, svarade vaktmästaren
mig, att sekreteraren sälunda ordagrannt befallt;
hvarefter jag yttrade: helsa då br sekreteraren, att
Hogner lyder inga enskilda befallningar från sekre-
teraren. Jag subordinerar ej under andra än öfver-
direktörsembetet och ötveringeniören.
Den 21 Maj (dagen efter Christihimmelsfärdsdag).
Omkring kl. !, 11 f. m. inkom sekreteraren änyo till
mig, och befallte mig komma till honom på hans
rum. Jag upprepade då, att jag ej ansäg mig skyl-
digi lyda hans befallningar. Han yttrade dä, att,
enär jag vore t. f. landtmäteri-sekreterare och han
tjenstförrättande öfverdirektör i fråga om upprättande
af underdänigt förslag till, återbesättande af ledigal
första landtmätaretjensten i Götheborgs län, så vorel
han ock min förman, samt att han i denna egenskapl
nu befallde mig inkomma och föredraga handlingarne
i saken. Härpå svarade jag, att jag efter denna
upplysning visste min skyldighet och skulle hörsarama
befallningen, blott tid för min inställelse utsattes.
Derpä svarades: på slaget 12. Vid denna tid, och
under det klockan slog i det närbelägna Jacobs kyrko-
torn, var jag i öfverdirektörsembetets sessionsrum. Men
sedan jag der en stund förgäfves afvaktat den tjenst-
förrättande öfverdirektörens ankomst, begaf jag mig
in till honom i sekreterarerummet och anhöll om till-1
lätelse att föredraga de af mig medtagua ansöknings
handlingarne. Men dessa tog han — vi voro nu en-
samma — från mig; yttrande att fråga ej vore om
föredragning, utan redogörelse för mitt uppförande
i förrgärs. Det ena skymfliga tillmälet aflöste det
andra ; slutligen afbröt jag tjenstförrättande öfverdi-
rektören Sandström med frågan: skall allt detta in-
tagas i prötokollet?, Svaret blef (med utbrott af
minst sagdt öfverilning) ett ganska härdt Nej!,
samt vidare: här föres intet protokoll!. Jag hotades
härefter med stryk, men — blef slutligen endast ut-
körd; och detta allt utan att hafva tillätits fullgöra
min tjenst, eller det hvarföre jag blifvit inkallad.
Hvad som här emellan fyra ögon passerade kan jag
naturligtvis icke bevisa, och tilltalar ej hr landtmä-
terisekreteraren derföre. Men utkörningen ur sekre-
terarerummet äsägs af tvenne vittnen. -Härför — och
i synnerhet för hr sekreterarens brottsliga förfarande
den 19 sistl. Maj — yrkar jag ansvar ä honom, och
får fördenskull ödmjukast anhälla om laga kallelse
och stämning, ej mindre på honom, än ock, för att
såsom vittnen höras, åhrr öfveringeniören A. G. Ram-
sten, aktuarien N. Södergren, ingzeniörerne J. A:
Wahlberg,.: O. Kruuse, A. F. Helander och-F. A.
Schultz, rokognoscören G. Ljunggren samt skogsför-
valtaren W. G. Källström, äfvensom vaktmästaren
P. Linnander.
Öppen talan i mälet och allt Hvad dermed har sar-
manhang förbehålles mig ödmjukligen. Stockholm
den 5 Juni 1852. Gustaf Hogner. Ingeniör i Kongl.
general-landtmäteri-kontoret, och -kommissionslandt-
mätare.
Landtmäterisekreteraren Sandström har in-
för rådstufvurätten bestridt att ban fällt nå-
gra skymfliga.utlåtelser emot Hogner, under
uppgift. att. landtmäterieekreteraren, som ej
kunnat, undgå att känna en liflig barm öfver
den väld, hvarmed ofvannämnde tidskrift be-
handlat det ifrågavarande ämnet, endast med
den värma tillfället kräfde väckt Hogners upp-
märksamhet på det otillbörliga i hans hand-
lingssätt att i den af honom redigerade tid-
skrift väl offentliggöra ett beslut, som gått en
kamrat emot, men deremot dölja,den upp-
rättelse denne erhållit; och hvad beträffade
den sednare delen af stämningspåståendena,
eller den åtgärden att landtmäterisekreteraren
skulle hafva utkört Hogner ur sitt embets-
rum, så hade landtmäterisekreteraren endast
tillsagt honom att derifrån aflägsna sig, utan
att vidröra hanhs person.
De åberopade vittnena, hvilka blifvit inför
rätten hörda, hafva intygat att de förnummit
en liflig ordvexling emellan parterne, upp-
kommen i följd af det anmärkta förhållandet
rörande. ingeniören Schultz, äfvensom några
af vittnena förmält sig dervid hafva hört Sand-
ström. på ett förolämpande. sätt tilltala Hog-
ner, ehuru de efter den längre tid som sedan
dess förflutit ej kunde minnas uttryckens be-
skaffenhet. För protokollsjustering är målet
uppskjutet till nästa tisdag. -
Dm dra ARA ee RN Jä
Uppträdet på Långholmen den 5 Januari.
I Aftonbladet ha förut meddelats underrättelser
om en del af korrektionsfångarnes åå Längholmen
väldsamma anfall å bevakningen den 5 i denna mä
nad. För att lemna vära läsare fullständigare upplys-
ning angäende detta uppträde intaga vi här följande
vid kommendantsförhör den 7 Januari om händelsen
afgifna berättelser.
Af kapten Bergenstråhle; att då han kl. !, till 9
pä morgonen ifrögavarande dag erhällit rapport från
vaktbefälhafvaren, att ett större antal fångar trängt
sig ut genom fängelseportarne och höll på att öfver-
manna den, efter afdrag af de vanliga posterna, af
blott 2 korporaler och 10 man bestäende vakten; så
hade han genast beordrat den icke förut -kommende-
TAR MARIN... la I mai. FIL LR