Och det skall snart börja att frambringa sina naturliga följder — missbelåtenhet, oro och hat. Sådana tyranniets verktyg äro icke nya, men de hafva aldrig haft någon varaktig framgång; de reta, plåga och ofreda, men slutligen sopas de bort, och något bättre kommer 1 stället. Ingen kan hafva någon tiliförsigt till den närvarande franska regeringens varaktighet, minst af alla de nordiska stormakterna. Liksom den röde mannen i Amerika, har despotismen endast ockupationsrätten och är utsatt i hvarje stund att fördrifvas af den råumänige egaren till jorden. Furstehofven må disputera om den rätta egaren, men de frisinnige hafva ingen tvifvel hvem han är — franska folket. Och hvad nordens absolutism stämplat har i första rummet varit en beredelse att skydda sin egendom mot möjliga försök till utsträckande af Frankrikes gränser, men i hufvudsaken ett försök att, under händelser som synas oundvikligen förestå, bereda väg för återställandet i Frankrike af deras eget dynastiska system. Man får ej helier förglömma denna trogna, om ock fåtaliga flock af utmärkta fransmän, som ingen kejserlig lyx eller smicker kan förleda, ingen rikedom köpa, intet hot förskräcka. De skola fortfara att lefva isolerade och hålla sig på afstind, obefläckade af den nya dynastiens ynnestbevisningar och huldhet, i sjöl och bjerta tilgifne sitt lands bättre och lyckligare skickelser; en race, liksom sparad och i hvarje ögonblick färdig att visa vägen och gå i spetsen när det gäller att återskänka nationen en förnuftig styrelse, beredd ati lära den lydnad äfven mot dåliga lagar och en dålig styrelse. Tillvaron af dessa män, som gpridda öfver bela Frankrike vandra i obemärkthet sin rena och ljusa bana, med hela ungdomens ifver och friskhet samlande insigter, lyckliga i sin husliga krets, tysta, det är sannt, men derigenom endast mäktigare i sin förkastelsedom öfver det närvarande; — inflytandet af dessa män, mönster för goda medborgare, för redl.ga statsmän, för hederliga embetsmän, kännes i bela Frankrike. Och så länge detta inflytande lefver, utdör ej frihetens minne, trots massans ostadighet och bourgeoisiens harhbjertenhet. De-hafva lärt något af den gemensamma olyckan; de skola i sin ordning lära andra. De skola — de måste lira till och med en Guizot fördragsamhet mot sina motståndare; de hafva redan lärt general Cavaignac värdet af försonlighet.